Skit ner er och era jävla krav på bonusmorsor!!!

Ursäkta om jag ställer en fråga som redan besvarats, men hur gammalt är barnet/tonåringen? 

Hen har hunnit fylla 19 år så jag tycker knappt att man kan skylla på ev fel uppfostran längre. Jag tycker bioföräldrarna har gjort så gott dom kunnat, i varje fall den sista tiden. Men det hjälper inte alltid. Tycker att hen blivit gammal nog att stå för sina handlingar..

Kanske dags att lyfta ut hen?
Jag tycker att vid 14-15 års åldern är det dags att låta dem smaka sin egen medicin. 

Ja och det var väl det hen aldrig fick, inget som har haft ngn effekt iallafall. Otaliga möten och samtal som inte haft ngn som helst effekt.. men det kan man inte skylla på längre tycker jag.

19???? Och kan inte uppföra sig? Nej, då är man gammal nog att ta ansvar för sina egna handlingar.

Då är man dessutom inte ett barn längre utan borde ha lärt sig skillnad på rätt uppförande eller fel. Och har föräldrarna gjort vad de kunnat och det inte gått in så får man ta konsekvenserna av sitt handlande.

Som i det här fallet - man är inte välkommen. Det är ju inte ens ett barn vi pratar om längre, utan en vuxen. Får vuxna bete sig hur som helst bara för att de växte upp med bonusföräldrar?

Feminism!!!

Jag tycker det där med bonus föräldrar är så jävla kvinnoförnedrande. Så jävla trött.

Om mamman har barn sedan innan samt pappan pluss att dom har sina gemensamma så räknas mamman självklart skall köpa kläder,ordna kalas ta hand om sin bonus trotts att där finns en pappa. Mamman får klaga på sina barn o beklaga sig men säger hon något om bonusen dras ett andetag o det lyssnas spänt.. Tycker hon inte om barnet månne? Hon skall alltså ta hand om barnet o göra jobbet o vara snäll.. Men akta akta hon försöker väll inte biomammans roll? Hon skall gärna låta bonusen få lite extra för det är ju alltid synd om mammans bonus. Märk väl nu att mamman hade också barn från innan som i sin tur är bonusbarn till pappan i huset men det är alltid mammans bonus som samhället,omgivningen,familjeliv klär i offerkoftan. Det är alltid mammans bonus som är ett BARN som man skall få att känna sig så välkommen o nästan favorisera,det är mammans bonus som det är SYND om.Pappan dock ja han behöver bara vara lite rolig o dra några skämt för sina bonusbarn så är han all in o helt fantastisk.

Fy fan

.

Exakt! Har inte sett en enda tråd där det klagas på bonuspappan..

Jadu, så har det inte sett ut hos oss iaf. Bonuspappan har vabbat med mina barn, varit på det mesta som har med barnen att göra, läkare, utvecklingssamtal, läxor, träningar, matcher, satt gränser you name it. Sedan har han ibland råkat i luven med barnen också. Bonusmamman har också gjort allt det där men låtit pappan sätta gränserna, barnen älskar henne.

Det är jätte bra det så är det inte i min familj heller men jag menar mer som samhällets krav på en bonusmamma vs bonuspappa. Upplever att samhället och fl nästan förväntar sig att bonusmamman skall dra det största strået till stacken när det gäller bonus. Hon köper väll inte kläder bara till sina barn? Hon bakar väll tårta även till bonusen? Hon gör väll det o det? Bonusmammans barn är väll snälla mot pappans barn? Dessa förväntningar o krav har jag inte upplevt finns hos pappan... Han förväntas inte ens köpa kläder åt sitt eget barn det gör väll bonusmamman för hon favoriserar väll inte?? Om mamman dock har barn sen innan är det inte ett dugg synd om dessa barn så som om pappans barn. Mammans barn ses tvärtom om som hot o stygga styvsyskon till pappans stackars barn.

Jo jag hårddrar jag vet men det känns faktiskt som att omgivningen,fl,samhället ser det så ibland.

Något annat intressant är att beklaga sig över ett trotsigt bonusbarn är som att svära i kyrkan men beklagar man sig över sina egna får man leende igenkännande o förståelse.

Det är ju på grund av dessa saker man EJ ska bilda familj med någon som redan har än. Helt sjukt när man tar över gamla offer från en dysfunktionell famailj

Jaja ni gör alla som ni vill men jag skulle aldrig kunna ha en partner som sket i mina barn och som tur är vet jag att ungarnas pappor inte heller skulle acceptera nått sånt...så jag tycker inte att du TS gör ett dugg fel, det är bara tragiskt att pappan accepterar det hela.

En 19 åring ska man väl kunna strunta i om det är så att man inte tål honom/henne. 
Helt kan man inte undvika hen, men man behöver inte heller lägga mer energi på hen än vad man gör med vilken annan bekant till partnern som hälsar på ibland, och som man inte har någon större lust att umgås med.

Nä faktiskt inte, jag har fyra barn och mina två äldsta är 19 och 21 år och jag skulle aldrig träffa en man som inte tyckte om dem och inte kunde umgås med dem, de är väldigt viktiga i mitt liv och även om de inte bor hemma längre så träffas vi så pass ofta att mannen måste kunna umgås med dem.

Samtidigt så skulle jag aldrig låta mina ungar bete sig illa mot min partner heller och de vet hur man uppför sig och är trevliga, så det går inte bara åt ett håll.

Nä faktiskt inte, jag har fyra barn och mina två äldsta är 19 och 21 år och jag skulle aldrig träffa en man som inte tyckte om dem och inte kunde umgås med dem, de är väldigt viktiga i mitt liv och även om de inte bor hemma längre så träffas vi så pass ofta att mannen måste kunna umgås med dem.

Samtidigt så skulle jag aldrig låta mina ungar bete sig illa mot min partner heller och de vet hur man uppför sig och är trevliga, så det går inte bara åt ett håll.

Nej, skulle mina barn ha flyttat hemifrån så skulle de inte ha någon talan när det gäller vem jag är tillsammans med. Gillar de inte min nye man så får de trots det gilla läget.
Lika lite som jag kan styra vilka de är tillsammans med.

Det är klart, umgås man mycket så ställer det högre krav än när man träffas ibland.