Styvmammor som inte bryr sig - ni förstår inte hur mycket ni förstör!
Har suttit på familjeliv och läst senaste dagarna. Ville mest bli medlem här för att ha andra att diskutera "bonusmamma-rollen" med, tankar och funderingar, ja allt möjligt. Men när jag bläddrar mellan inläggen är det så många, alltför många(!), inlägg om bonusmammor som inte orkar med barnen/barnet. Känner det inte, vill inte känna det, struntar i det för det är inte DERAS barn! NEJ, det är inte era biologiska barn men har ni valt att leva med en kille som har barn så blir ni automatiskt (och nej, det går inte att komma ifrån) en FAMILJ! Varför förstår ni inte det???
Är själv uppvuxen med en styvmor som resonerade som er, hon lade aldrig någon tid på mig, lärde aldrig känna mig, tyckte inte om mig. Jag var ändå väldigt lätt som barn, tyst, blyg, lugn. Det gjorde att jag nästan tappade kontakten med min pappa helt eftersom jag inte ville åka dit när jag inte kände mig välkommen. 12 år senare gick de isär, tack och lov, och jag och pappa har äntligen lärt känna varandra. Min barndom får jag aldrig mer igen och tiden jag förlorade med honom då, för det kommer jag alltid hata henne. Jag är bara glad att hon inte finns med i bilden längre.
Det handlar inte om att ni ska ta över en mamma-roll, absolut inte. Mamma är mamma och det varken kan eller bör man försöka ersätta. Men ni måste vara en vuxen person som bryr sig, stöttar och finns där för barnet. En extra vuxen som är barnets familj. Är du inte mogen eller redo för det, nej, ge då fan i att ge dig in i det!
