Hur länge är det OK att barnen delar rum?

Ts: vi sitter lite i samma sits som ni. Vi har två barn på 4 och 8 år och väntar nu vårt tredje. Jag och mannen har ett sovrum där jag har min pysselhörna och mannen sitt piano. Barnen (pojke och flicka) har varsitt litet rum. Det finns ingen möjlighet att bygga ut och vi trivs så bra här, även om vi egentligen alltid velat haft ett annat större hus. Vi trodde helt enkelt inte att vi skulle trivas så bra och älska huset så mycket som vi gör . Jag har funderat mycket på hur vi gör när trean kommit och blivit så pass stor att den behöver ha ett eget rum. Och vi kan helt enkelt inte trolla fram ett fjärde sovrum så det blir till att dela. Oavsett om trean blir en pojke eller flicka så tror jag att vår fyraårige pojke kommer att få dela rum med trean. Det beror helt enkelt på personligheter. Dotterna har extremt behov av "mitt" och "mina saker". Det skulle nog helt enkelt bli mycket fler konflikter om vår då prepubertala tonåring skulle få dela rum med brorsan. Vi skulle ju kunna flytta men det är också en fråga om ekonomi, hellre lägga pengarna på roliga saker än på ett större hus. Det gäller bara att planera utrymmen bra och se till att alla ändå får sitt utrymme och möjlighet till att vara för sig själv. Så tänker jag mu, men det kanske känns helt snnorlunda om gvå år. Vem vet vem som gömmer sig i min mage

Mina 2 äldsta är 8 och 6 år och delar rum men det börjar bli ohållbart då storebror vill vara ifred ibland och lillasyster har också svårt att låta hans saker vara. Privata leksaker är rätt viktigt för honom nu i den här åldern. Dessutom blir det jobbigt när de vill bjuda hem vänner. Så vi letar större för fullt. Har 4 barn och bor i en 3a, så det är lite trångt nu.

Min bror och jag delade rum tills jag var 10 år och han var 8 år. Som jag minns det gick det riktigt bra. Vi hade ett ganska stort rum och dessutom kunde vi leka i stort sett var som helst i övrigt i lägenheten.

Det året jag fyllde 10 år skaffade mina föräldrar en enrummare i våningen under, så att min bror och jag kunde får eget rum. Mamma och pappa flyttade ner i enrummaren. När jag var 14 år flyttade jag ner i enrummaren och mamma och pappa flyttade tillbaka upp i vår fyrarummare.

Mina killar är 5 och 6 år och de har delat rum till och från. De delade tills äldsta killen blev 5 år och då kom han och bad om att få en dörr till sitt rum. så fick de flytta till egna små rum. Lillkillen tog ett genomgångsrum som sitt rum men nu när han blev 5 år kom han och bad om en dörr till sitt rum. Det blev viktigt att kunna stänga och säga till storsyskonen (storebror på 6 år och storasyster på 10 år) att de inte fick komma in. Nu är de tillbaka till att dela rum kan man säga. De har ett litet rum med sängar i och ett stort rum med leksaker i. Rummen ligger intill varandra så man går från det stora rummet in till det lilla. Där har de oxå möjligheter för storebror och lillebror att sova vägg i vägg men ändå använde det stora rummet som gemensamt lekrum.  Våra pojkar står varandra så nära att ofta går lillebror och lägger sig och vill sova i storebrorssäng med storebror så därför sover de just nu i samma rum och storebror har en extra stor säng så han kan sova ostört även om lillebror kommer på natten.
Dom kommer få dela rum så länge de tycker det är okej. 

Mina fyller 13 och 15, olika kön, och vi håller på att fixa till så dom får var sitt rum. Dela har fungerar jättebra, men det senaste året har båda uttryckt starkt önske om sin egen space.

Verkar som om det går bra att dela upp till eller strax innan tonåren ungefär, i de flesta fall.

Eget utrymme för sina saker har. Varit ett tips. Någon som har fler tips för att få det att funka?

Vi bor i en 4a, vi är två vuxna och fyra barn. Jag och deras pappa sover i vardagsrummet med yngsta i vår säng. De tre äldre har egna rum. Våra två tjejer delade rum fram till i vintras (de är 6 och 9 år) men det var så otroligt mycket konflikter dem emellan så vi bestämde att det var bäst om vi gav upp vårt sovrum så de fick varsitt.

När yngsta, om ett par år eller så, ska få egen säng kommer vi troligtvis flytta ihop honom med 6 åringen. Äldsta hinner troligtvis flytta hemifrån innan yngsta kommit upp i tonåren och behöver eget rum, och när näst äldsta flyttat hemifån kan jag och sambon få tillbaka vårt sovrum

Loft- och våningssäng är bra, det spar golvyta. Vi har en våningssäng. Under loftsängen finns plats för en bäddsoffa, med en utdragbar madrass under. Så vi har 5 sovplatser i samma rum, fast det inte tar mer än "2 sängplatser". Bra när de har kompisar som sover över, eller någon är sjuk och vi vill finnas i samma rum, eller vi behöver en extra säng i annat rum av någon anledning.

Skaffa bra förvaring. Både till allmänna saker med också till de saker som barnen vill ha ifred (de tenderar att bli fler med åren). Vårt skrivbord har många och stora lådor, så 2 lådor är gemensamma (ritblock, pennor osv) och så har de 2 lådor var där de kan spara alla tusen pysselgrejor, klistermärken, prydnadssaker mm som de är rädda och egenyttiga om.
De har också smålådor som de har som sina egna. I de egna lådorna är det inte tillåtet för någon annan att titta eller ta saker ifrån utan att fråga.  

Jag delade rum med min storasyster tills jag var 15 och hon 17 och det fungerade hyfsat får jag säga. Då fick hon eget medan jag bodde med lillasyster (12 år) i ett halvår innan jag fick mitt egna rum. Jag får nog säga att det beror nog helt på barnens personlighet, behov och uppfostran när det gäller hur länge man kan dela med syskon.

Jag och syrran delade tills jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder.  Finns det inte rum så finns det inte rum. 

Hos oss har äldsta barnet (10) eget rum, mellanbarnen 8,5 resp 6,5 delar och yngsta (3,5) sover inne hos oss och har sina leksaker i vardagsrummet. Vi letar större.

Jag och min lillebror sov i samma rum och hade ett lekrum tills jag skulle börja skolan då möblerades det om så vi fick vars ett rum.
Jag hade nog gjort samma för mina barn om det blivit aktuellt att den äldsta hade fått eget vid skolstart eller strax efter för att det känns lite som att behovet av eget utrymme ökar lite när barnet börjar skolan.
Nu blev vår situation lite annorlunda än planerat och vi fick två småsyskon till vårt äldsta dotter. Äldsta dottern har eget rum och hennes två tvillingsystrar delar rum. Tjejerna är idag 8 år och 5 (snart 6) år. Vi  har möjlighet till ett par lösningar för egna rum till alla tre tjejerna men än så länge vill tvillingtjejerna dela rum så det får de fortsätta med så länge de vill det.

 

Finns möjlighet att barnen har egna rum så blir det lite lustigt om de inte får det... åtminstone kommer det sticka i ögonen hos många. Men i vissa fall kanske barnen gärna vill dela rum trots att de skulle kunna ha ett eget. 

Inte allt för länge sedan så var det ju fullt normalt för en medelinkomsttagarfamilj att bo 4-5 pers i en 3a... ett vardagsrum, ett föräldrarsovrum och en barnkammare. Alternativt kanske barnen fick varsitt rum och föräldrarna sov I vardagsrummet. 
Vi pratar liksom 70-tal och kanske till och med senare.

Ännu längre tillbaka var det ju inte ovanligt med familjer på 10-12 pers att bo alla tillsammans i en etta... 

Så att dela rum med ett syskon är i jämförelse rena lyxen. 
Bor man dessutom i villa har man troligtvis en hel del gemensamma utrymmen där man ändå kan "komma undan" sitt syskon om man vill. 
Dock kan man ju se över möjligheterna att bygga ut huset, inreda källaren/vinden, dela upp ett rum eller varför inte bygga om förrådet bakom garaget till äldstabarnet? (Om sådant finns). 

Att dela rum kan ske utan problem hela barndomen och typ hela ungdomstiden... barnen får helt enkelt skippa att ta med nån snubbe/snubbinna från festen osv... 
Både jag och min syrra hade flera "seriösa" förhållanden under högstadiet och gymnasiet där man ofta sov över hos varandra (typ varje dag). Det hade inte riktigt varit möjligt med ett gemensamt sovrum... men för många så händer ju inget sådant förrän efter man flyttat hemifrån. 

Fördelar med att dela rum är ju att man får lära sig att visa hänsyn till andra och kompromissa osv... I en högre grad än när man inte delar rum.