Att berätta på jobbet
Hej!
Skulle vilja ha några smarta ord för det lär ju finnas några här som varit i samma situation.
Ska försöka fatta mig någorlunda kort för att förklara läget.
Jag har i två år pluggat till medicinsk sekreterare och har haft ett extrajobb sedan förra sommaren. Nu i sommar tog jag examen och den fasta anställningen på samma jobb, var klar sedan slutet av april. Jag började direkt den 6/6.
Den 19/6 fick vi ett + på stickan och glädjen blev total men en aning överraskade. Visserligen hade vi inte haft skydd på ett bra tag men det kom verkligen som en blixt från klar himmel, då jag precis börjat arbeta så att säga...
Jag har nu gått in i v 13 och på fredag har hon som känns som "chefen" av oss sekreterare sin sista dag. Sen träffas inte vi förrän i mitten av september då jag har kommit tillbaka från även min semester.... Min tanke var hela tiden under sommaren nu att berätta för HENNE bara, så hon vet innan hon går på semester (fast det är tidigt), men annars kommer jag komma där med min mage i mitten av september..... känns mindre lyckat.
Men nu har jag fått så himla svårt att liksom tänka mig hur jag ska få fram orden. Min tjänst fanns inte ens från början utan den fick kämpas lite uppe hos ledningen för dem ansåg inte först att det skulle behövas en till heltidare. Men mina kollegor tryckte på och jag fick den- för det var ju också mig dem ville ha. Därför känns graviditeten (hur lyckliga vi än är som blivande föräldrar!) så himla knas rent arbetsmässigt, hade det gått kanske ett halvår till hade det känts bättre 
Det är för övrigt en underbar arbetsgrupp där alla är i 50-årsåldern, plus lilla mig då på 22. Alla har barn och fick det tidigt. Nån har även barnbarn. Så av den anledningen känner jag mig lite tryggare- dem är medvetna om att saker händer i livet liksom. Och dem ser alltid lösningar- inte problem. Fördelen är väl också att jag har funnits med i ett år på arbetsplatsen.. Jag är inte bara som vilken nyanställd som helst utan dem känner mig i alla fall. Så kanske dem reagerar bättre av den anledningen?
Men, man har rätt att jobba under sin mammaledighet också om jag fattat det rätt? För jag har ett förslag jag skulle vilja ge dem... Att jag fortfarande vill ha mina var 5:e helger exempelvis (för att inte schemat ska ruckas alltför mycket för kollegorna).
Dem är kräsna på folk och har inte tid att lära upp extrapersonal direkt... men visst kanske att dem vill ta in en vikarie som tar över, men jag har lite svårt att tro det ändå så vill ändå komma med förslag som backup...
Men om jag går hem i februari (bf i nuläget är den 14e), är det rimligt att vara tillbaka redan i juni-juli (vi har så mycket under sommaren) och att pojkvännen tar ut sin ledighet tidigare bara och är hemma över sommaren? Mina dagar sparas till senare period...?
Hursomhelst, någon som fick veta om graviditet precis efter att ha börjat riktiga anställningen? Hur reagerade kollegorna? Hur lägger man korten på bordet när man innerst inne vet att man "pajar" till allting som dem kämpat för under våren... Vad säger man själv om det blir sura miner över att man ska bli förälder? Jag kommer ju bli hur ledsen som helst om det blir dålig stämning på något sätt...
Har sedan bytt jobb (pga besparingar) och berättade för min närmsta chef pga ett mf. Sen fick hon veta meddetsamma.. Lika bra så. Mådde ju sådär. Resten fick veta i v8 då började det synas och jag hade gjort tidigt UL.
. Känns nog bättre för en själv innerst inne att berätta, tror jag. Klumpen i magen kanske försvinner... 
