Är det verligen så fel av mig att inte vijla hjälpa sambon med bonusbarnen?

Ingen här vet om han har försökt

OM det är så, får han fortsätta och försöka och även kanske ändra inriktning, för sina barns skull. Sedan när han fått nytt, DÅ är han fri att ändra umgänget.

Som förälder kan man aldrig lägga ett umgänge som till 75% uteslutande ligger på en utomstående person att "utföra".
Han är enbart dum och fjantig som påstår att han ska säga upp sig. Det är uteslutande menat för att sätta press på ts att ta sig an HANS åtaganden. Då är det bättre att han söker in på en utbildning, tar tjänstledigt och studielån. Sedan eller samtidigt så letar han nytt jobb.
Hade han verkligen varit intresserad av att själv lösa sin situation så finns det massa olika sätt att göra på, mer än att gnälla över att någon annan ska göra det åt honom. 

Men om han inte jobbar hur ska han då försörja sig och sina barn? Han har väl tänkt att leva på Ts!

Oj vad jag känner igen mig. Men i mitt fall kan det vara som så. Sambon ska någonstans, jag väljer att stanna hemma.. bonus vill inte följa med. Utan under dom dagarna ska JAG ta hand om bonus. Även fast jag valt att avstå för att kanske ha ensamtid, umgås med kompisar, ha fest/gå på fest osv. Men hans filosofi är, att den som stannar hemma - tar hand om bonus. Punkt. Han man valt att bli hop med en med barn ska man vara en "familj" och hjälpa till. Tsss. Bonus har två föräldrar, kan inte den ena, då kan den andra. Det är vad föräldraansvar handlar om. Jag är ingen förälder, jag har inget sånt ansvar. Jag hjälper till på mina villkor. För han går bonus före, i mitt fall går JAG före. 

Hur har ni löst det?
Eller det är krig varje gång, du vägrar och han framhärdar, och tillslut så blir han ännu surare och får ringa barnvakt eller ta med barnet ändå? 

ajg tycker du resonerar helt rätt. Det är INTE ditt ansvar att se till att hans barn har någom som tar hand om dom när han är borta. Det är faktiskt barnens föräldras ansvar. Tycker han resonerar som ett litet barn som inte får som han villl när han säger han ska säga upp sig. Det är bara att pressa dig att vara hemma. Om inte han vågar ta en diskussion med barnens mamma är han en fegis.

Det har aldrig blivit någon lösning ska jag erkänna. Det är många suckar ifrån sambon, men jag står på mig. Vill bonus inte följa med så är bonus hemma utan att nån passar honom, punkt slut. 
MEN, hade bonus däremot sagt.... jag vill jättegärna vara hemma för ****** är hemma och hon hittar på så roliga saker osv, DÅ kan jag ställa upp. Men nu är det pga av bonus är tvspelsberoende och inte vill sätta foten pga det, så not my problem. 

Ohh där känner jag igen mig. Har just haft en diskussion med sambon om detta. "man hjälps åt" får jag till svar jämt och nä jag vill inte, hans barn har umgänge med honom inte med mig.

Men du har aldrig fått det kastat i ansiktet att du inte gillar hans barn osv? Så många ggr man fått höra den frasen. Det är nästan så man vill svara "gillar du mig"? ;P

Verkar vara ett vanligt fenomen det här med att män söker en kvinna för att sen avlasta barnen på henne.
I mitt fall är det så att jag har en obrydd sambo som vill att jag ska vara lektant och få bonus att må bra. Själv gör han inte många knop. Så, varför ska jag göra någonting? Ge mig betalt så jag iaf kalla mig barnflicka.
Där ett tag visste jag inte vad jag var, men nu vet jag, jag är varken styvmamma eller bonusmamma. När han börjar bry sig om sitt barn kan jag börja ställa upp, men inte som situationen ser ut nu. 

Håller faktiskt med dig. Visst kan man älska sina bonusbarn men är man bara en ny för att täcka upp det som exfrun gjorde kan jag förstå att det blev skilsmässa.

Oh, där gav du mig ett argument :D tack! Haha,

Läs tråden innan du skriver

Det har jag fått många gånger. Brukar svara att jag gillar inte det du gör denne till med ditt klemande. Har stora barn nu min minsta är 18år och jag vill inte börja om med läxtjafs och läggtider och fan vet allt. Men då kommer det "man hjälps åt". Vet inte hur många gånger jag förklarat att jag inte vill/orkar/har lust.