Ensam Mamma på heltid...

Hej! Jag håller med och känner typ likadant. Dock har jag bott i samma kommun hela livet. Men kompisar kommit och gått. Har knappt vänner som jag umgås med som har barn. Har dock många vänner med barn men dom har familj så på något sett dras vi ifrån. Har 2 vänner utan barn som jag umgås med lite då och då. Annars helt ensam. Samma här hon träffar mormor och morfar oftast typ varje dag. 
Jag träffar er gärna och umgås. Lite jobbigt då du bor långt bort men kan ses iallafall :)  

Vad roligt att du svara. Vart bor du ? v

Sitter i typ liknande situation och alltid kul lära känna nya ensamma mammor. :) Vi bor i Haninge. 

Okej vad kul, eller vad man ska säga. Har du kanske fb jag heter Hannah Lindquist så kan du lägga till mig om du vill. :)

Hej Jag känner likadant. Jag blev gravid när jag var 20 år då. Mu min dotter är 9 år. Och det känns att jag är ensam. Har inte träffat mina vänner så ofta.

ÅÅÅ vad roligt vart bor ni? har du fb ?:)

Jag känner verkligen igen mig i din situation.. Det blir lite som så att "Inget känns som hemma och inget känns riktigt rätt". Jag kommer från Gnesta från början men träffade kille, blev gravid och vi valde att flytta och börja om på nytt. Nu bor vi sedan ett par år tillbaka utanför strängnäs men känner inga och umgås därför inte heller med några. 

Jag känner mig inte hemma här men allt lunkar på för vart skulle vi annars bo? Snurrigt det där när man inte har ett självklart val :).

Jag skulle vilja bygga min egna stad med alla vänner och familj så att jag verkligen fick det socialt rika liv jag önskar mig :)     

  

Känner igen mig i det du skriver. Nu är ju jag gift men jag kände ändå mig oerhört ensam när vi, efter att ha bott i en större stad flyttade "hem" till byn där vi växt upp i och där familjen/släkten bor. Nu har vi bott här i snart / år och det är faktiskt först det senaste året (!) som jag känner att vi har ett rikare socialt liv och att jag inte känner mig utan vänner. Det kommer aldrig att bli som när vi bodde i stan, har jag insett nu. Och det har varit svårt att komma in i redan etablerade vänkretser, mycket enklare att skaffa kompisar i stan. Kanske du får ge det tid? Kanske gå med i aktiviter där du kan träffa liknasinnande?

Vi har bott i byn i 5 år, ska det stå. Inte så uppmuntrande inlägg jag skrev, nu när jag läste det. Som i filmen Fucking Åmål, där tjejen som är mobbad säger till sin pappa (som försöker trösta genom att säga att det blir bättre när hon blir vuxen): Jag vill ju vara lycklig nu, inte om 20 år!!

Jag är 25 nu så vi är i samma ålder. Har du gått skolan i Gnesta? :)

Det är väl det som händer när man får barn, folk drar sig undan för man lever i helt olika världar. Oansvarigt impulsivt liv till dagliga fasta rutiner. Eller är det bara jag som känner så? Mvh Ensamstående pappa på 25 år i Stockholm