Har du slickat på en lyktstolpe och fastnat med tungan?

Ja som barn

Ja då. Och fastnade rejält, fick lite panik av att inte komma loss, så till slut bestämde jag mej för att det var lättare att sätta mej ner istället för att försöka dra loss tungan. Gömde mej för mina föräldrar hela kvällen...

Ja, på dagis mitt i kalla vintern skulle jag absolut skicka på lyktstolpen ute, fastnade ganska kraftigt och jag minns att jag stod där och grät utan att nån såg mig. Tillslut kom fröken med en kanna varmt vatten! Lik förbannat så hände de ett flertal gånger att jag var tvungen att skicka på dragkedjan på jackan efteråt.

Japp! Jag lämnbade kvar en bit av min tunga på en järnvägsbro i Sollefteå när jag var barn. Min mamma drog loss mig därifrån. Det var första och sista gången jag gjode en sådan dumhet.  

Japp, på grinden in till dagis. Flera gånger. Med flit, vi visste ju vad som skulle hända.
Vi turades om att slicka/fastna och att springa in och hämta varmvatten i våra muggar.

Haha, det var tider det, när man var så lätt(knäpp)road...  
 

Inte jag... men sonen och hans kompis gjorde det i vintras i skolan! *hahaha* dom ville ju bara kolla och se om det var sant det vi sagt, och det var det. 
Slutade i blodbad när det ringde in och båda ryckte bort sig från stolpen.

"Mamma.. det var JÄTTEÄCKLIGT när man såg en skinnbit som satt fast.. och sen skulle vi äta lunch och det var köttbullar med ketchup, det SVED!"

 NÄHÄ?!  

Inte en lyktstolpe, men väl vår brevlåda av koppar!
Hade sett nåt barnprogram om människor utan armar som använde fötter och mun istället, och tänkte göra som de. (Och eftersom det var mitt i vintern hade jag vinterstövlar på, så då återstod ju bara munnen) Kan väl ha varit 4-5 nånting...

Ja när jag var liten. Blev så rädd så jag drog mig hastigt loss. As ont!

Nej. Mamma berättade om hur hon gjorde det som barn och visade ärren på tungan.

Ja, en gång och det gjorde asont att rycka sig själv därifrån

Jag minns faktiskt inte, men helt otroligt är det inte. Alltså som barn då..