Nära anhörig med cancer

Min morfar gick bort i cancer i januari förra året.. Inte alls kul, önskar er hopp o lycka!

Kram❤

Har varit med om samma några gånger. Eftersom han slutat äta så är det inte länge kvar. Finns där, prata, lugna honom, stryk hans kind, prata gamla och glada minnen. Ge det den tid det tar. Kram!

Va gulliga ni är . Ja man kan nog inte annat göra än att finnas där... Det värsta är att se min svärmor som har en jätte jobbig tid nu, men hon säger ingenting! Jag skulle vilja göra något för henne. Han opererade magen för 3 veckor sedan & vidgade för att kunna äta lite men som sagt har han inte kunnat det iaf. Hostan håller dom vakna på nätterna. Fy vad jobbigt det här är . Jag är den enda i familjen som pratar med dom & frågar hur dom mår & känner sig, de andra har väldigt svårt att prata om svåra saker.

Hejsan!

Jag jobbar också inom vården, är sjuksköterska, och möter detta regelbundet inom mitt arbete. Jag har haft nära vänner som brottats med cancer, trots att det hittills gått bra för dem. Det är jättesvårt för mig att gå ur min proffessionella yrkesroll och istället gå in som vän och/eller anhörig har jag märkt, kanske för att man är trygg i yrkesrollen och vet att man kan hantera det den vägen? 

Det låter som att ni har haft en tuff tid bakom er men också som att det kan vara slutet nu. Ta hand om varandra, finns där, stötta där du kan och tillåt dig själv att sörja när den tiden kommer! Det är den stora skillnaden - att kunna bara vara för den sjuka och att tillåta sig att känna och att visa dessa känslor.

Många kramar till dig!

 

Usch, vilken jobbig tid ni är i nu.
Min pappa gick bort i cancer för drygt 2 år sen. Men han var pigg fram till slutet.
På torsdag förmiddag var han ute och gick i skogen med hunden, var med mamma ut och handlade m.m. På eftermiddagen fick han åka in till sjukhuset, för att han blivit lite sämre. Men jag pratade med honom på kvällen, och då såg han på SM-finalen i hockey. På natt till fredag ringde de oss från sjukhuset och ville att vi skulle komma, för att han blivit sämre. På morgonen vid 5 ungefär gick han bort.
Så det gick väldigt fort för honom och vi "slapp" den långa väntan när han var sjuk. Vilket nu i efterhand känns skönt för hans skull. Att han fick va pigg in i det sista nästan.

Men det jag egentligen ville säga är att det finns nog inte så mycket mer du kan göra än att finnas där för honom, och att ni anhöriga finns för varandra också. Glöm inte bort er själva!
Jag beklagar så himla mycket och tänker på er. Ta hand om varandra nu!

Stor kram!

Min mamma gick bort i cancer när jag var 6 år, det tog hårt på mig så jag har förträngt det. Minns inget alls. Min pappa gick bort i cancer när jag var 23 år. Någon som oxå tog hårt på mig, o gör än idag. Han var min bästa vän. Jag o min syster höll han i handen när han somnade. Jag la mig bredvid honom o skrek av smärta.

Jag tänker på er o skänker styrka genom er svåra tid ?

Frågetecknet skulle ju såklart vara ett hjärta.

Ja jag tror med att det är viktigt att prata om det. Man kommer ju aldrig över det, men det blir lättare med åren.

Jag förlorade min man för 12 år sedan nu, men sorgen finns alltid kvar.
Jag och mina barn startade en ideell förening i början av året. Där man som anhörig kan leta efter en annan anhörig till cancersjuk. Jag vet av erfarenhet att man vill ju prata med någon som har samma situtation. JAg fick en "Cancerkompis" via min terapeut då för många år sen och båda våra män dog hemma av sviterna av cancer.
Vi heter Cancerkompisar.se

Kram

Min pappa gick bort i förrgår i cancer. Jag tänker på er, det är en förjävlig sjukdom... Vill bara skicka över lite styrka till er.

Hej!
Min pappa har drabbats av cancer (hjärntumörer), igår fick vi veta exakt diagnos och att han kanske har runt 1 år kvar att leva, känns så jävla hemskt och overkligt!!
Han kanske inte ens hinner fylla 60! Så orättvist, varför ska alltid snälla människor drabbas?!
kan inte förstå, kan  inte ens gråta..