Bonus med på alla resor?

Vet att de har gemensam ekonomi. Plus att jag hade hellre valt att åka mer sällan än att utesluta min son!!

Plus att åker man på de sem de gör och så ofta så har de råd. Tro mig!

Det innebär inte automatiskt att han ska försörja hennes barn sen innan.

TS.. Har ni honom bara v h så är det lite skillnad tycker jag. Hade vart annorlunda om han bott mer till vardags... Nu får han ju trots allt va med nån gång om året:)

Nä men vet flera som tycker det är fel iaf. Och de sitter och planerar för fullt inför honom. Tycker det är jävligt fel hur som .det är hennes son och sen mannen kom med i bilden har han blivit rejält åsidosatt. Om igen, istället för att åka två till tre ggr om året kanske de kunnat dra ner på iaf en resa så pojken kunnat följa med. Du kan tro det svider. Vi har som sagt hört och sett.. Så du vet tyvärr inte hur det funkar där.

Håller helt och hållet med dig!
Givetvis är hennes son inte mannens ekonomiska ansvar. Men mamman kan ju faktiskt säga "Nej, i år vill jag göra färre resor för att kunna ta med min son på en med oss all. Men åk du med våra barn" eller dyl. Men sedan kan jag väl tycka att det kanske är lite dumt att ha gemensam ekonomi om då ex. mannen inte kan tänka sig att lägga ut pengar även för hennes son. Då hade det ju vart bättre med delad och att mamman stod för alla sonens kostnader. 

TS: Gör som passar bäst för tillfället, något år kanske han är med på bägge resor och nästa år endast på en :) Men tycker inte det är något "måste" att barnet, som inte verkar bo där jämt måste följa med på alla roliga saker. Han gör förhoppningsvis roliga grejer med sin mamma också :)  

Har inte läst alla inlägg men tycker ni ska resa så som ni alltid har gjort. Bonusen har också en mamma att resa med.

Nä en tonåring är ju ytterligare en vuxen och ska ha eget rum osv. 
Vi reste aldrig med min mans tonåringar, för han hade aldrig haft råd att betala för ytterligare två vuxna och två enkel rum.  Sedan hade dom inte haft något större utbyte utav våra småbarns semestrar.

Vi var iväg med dem en gång innan vi fick gemensamma, och det var bara en massa gnäll på att det inte gick att dela rum osv. Jag var riktigt trött på dem när vi äntligen kom hem, och sa aldrig, aldrig mer jag åker någonstans med dem. 

Det väljer mannen om han har den högre inkomsten. Mamman kan använda sina fickpengar, underhåll och barnbidrag/studiebidrag till att betala för sitt barn.Eget rum? Det är inget tvång. Vi hade familjerum sist vi var iväg för några veckor sedan.

Så de äldre har aldrig fått följa med mer?

Det hade aldrig funkat 4 vuxna och tre barn i samma rum. 
Hans två kunde inte ens dela med varann när vi hyrde stuga.
Nej, det var första och sista gången dom var med på resa med övernattning. Sedan gjorde vi dagsutflykter med dem istället, där vi kom hem på kvällen så man fick lite space från varann.
Vi står inte varann speciellt nära, så när det blir för intensiv samvaro så skär det sig.

Sedan är den ekonomiska aspekten en rättså stor del också. Han hade helt enkelt inte råd att betala för två vuxna.

Undrar ibland när jag läser trådar som denna om ni som skriver själva är skilsmässobarn eller inte?

Mina föräldrar skiljde sig när jag var under året och fyyy vad ledsen jag blev varje gång under min uppväxt som jag inte fick vara med på familjeresorna. Det handlar inte så mycket om att man vill just "resa". Så att jag fick resa med min mamma men inte med på pappans familjeresa spelade ingen roll. Man känner sig utanför och inte som en del av familjen. En skitjobbig känsla när man är liten. Jag kände mig alltid halv under uppväxten eftersom jag hade två "kärnfamiljer" som skickade mig emellan sig utan att inkludera mig i allt. Jag skulle verkligen aldrig göra så mot mitt barn (eller bonus om jag hade det). 

Vi reser varannan gång med barnen, och varannan gång bara oss två. Ibland var för oss, då vi är särbos, förra året tex tog han sonen till England, och jag tog mina till Budapest.

Även om mina barn bor med mig fulltid ser dom inget konstigt i att jag inland sticker iväg på semester när dom besöker sin pappa. Då blir det ju deras tur nästa gång.

Då kan man välja att bo i lägenhet. Det finns inte mer problem än man skapar.

Trist att han har för dålig inkomst för att ta med sina barn men tur att du tjänar tillräckligt för att betala för era.

Hittills har jag och mina söners pappa haft som målsättning att vi reser med dem vartannat år. Dvs vartannat år åker jag med dem, vartannat år han.

Emellan det så har jag ibland åkt på ett par resor själv, med kompisar eller med min sambo.

Nu när jag och min sambo har en gemensam liten så kanske vi kommer åka varje år, men då siktar vi nog på att varannan resa blir lite mer barntillvänd, typ Legoland eller Astrid Lindgrens värld, så får de stora killarnas intressen styra mer på "deras" resor. Och någon gång ibland kommer vi säkert åka på resor på tu man hand, när lillfröken är stor nog att vara hos farmor och farfar ett tag. 

Vi skulle i alla fall inte åka någonstans som vi vet att killarna skulle vilja åka med utan att ta med dem! 

Våra delar vi kostnaden för. Vi hade strikt uppdelad ekonomi när hans barn kom på umgänge.
Vi bodde i stuga, hade han rest med dem så hade jag inte följt med. En gång, aldrig mer att jag skulle slänga så pass mycket pengar på något som inte var speciellt kul (om jag ska uttrycka mig milt). 

Ja? Det var ju precis det jag sa, att hennes barn inte är hans ekonomiska ansvar.

Jag har 2 bonusar vv och en gemensam.
Det är olika för oss ibland åker vi med bonusar och ibland utan.
Förra året åkte vi 2 ggr då var det 1gg med och 1gg utan.
Dock har vi en lite speciell situation, då 1 av bonusarna är handikappad och vi är assistenter åt denne.
Åker vi med bonus arbetar vi och åker vi utan så har vi semester.
Varken jag eller min sambo (förälder till bonusar) ser något fel i att vi åker utan bonusar för vi är faktiskt en familj även när bonusarna inte är här.

Kan dessutom tillägga att jag själv är skilsmässobarn och fått leva med både resor och stannat hemma., och jag har inte dött av att inte få åka med jämnt.