Skilda åsiker gällande att "hjälpa till hemma"
Nu är bonus snart fyllda 11 år. Och vi har nu alla bott som en familj rätt många år. Jag börjar känna att det är dags att bonus börjar hjälpa till hemma, men sambon vill annat. Han tycker det är en jättebra idé, men fullföljer aldrig våran överenskommelse. Man kan börja smått, som att man går med glas/godispapper till köket. Men inte ens det kan hen få klara utav själv.
Sambon är fortfarande och "hjälper till". Jag försöker hejda han och påminner om överenskommelsen och får tillbaka "jamen, en gång gör ju ingenting". En gång har blivit väldigt många ggr och jag blir bara frustrerad. För när väl sambon är borta, då ligger allting kvar och JAG är tvungen att städa upp allt, innan hela rummet stryker med i allt stök. Idag hittade jag möglig mat i bonus rum. Jagvill inte ens veta hur länge det legat där. Det är matrester bakom och under skrivbordet, utspilld cola osv. Och det kan vara en förklaring till alla bananflugor som invaderat huset :-/ blä
Har ni nån lösning på något smart knep man kan ta till? Ska man låta allt bli "kaos". För en grej på fel plats har jag märkt föder oordning. Eller ska man låta sambon göra allt som bonus kan göra, trötta ut han.. jag vet inte.. Min åsikt är den att "är man en familj så hjälper man till, om så, bara på ett litet hörn. Men man bidrar och gör sitt bästa".
Eller tänker jag helt galet?
Och nej, jag har inga egna barn.. För att klargöra det ;)
Vänta bara tills de blir ännu lite större. Jag blir vansinnig på den 20-årige drönaren som ska bo hemma utan att betala för sig, utan att ens sätta igång en dammsugare, i BÄSTA fall plocka undan disken (men det är tamejfan magiskt att det alltid ska bli nån j-la pinal liggande framme!) men inte förrän han själv har lust. Har just smsat maken som är på jobb att jag starkt överväger att hitta något eget tills sagda fågelunge lämnat boet, för jag står inte ut i mitt eget hem längre. Och om det är pappa och son som ska bestämma regler så vill jag hellre ha en egen skokartong att bo i.