Elak styvföälder

Jag har egentligen inget syfte med att berätta den här historien, jo, kanske för att själv bli av med den. Jag har under flera år mått dåligt pågrund utav det här och inte vågat prata med någon om det, därför tänker jag som anonnym skriva om det här.
  När jag var tre år skilde sig mina föräldrar efter ett bråkigt förhållande. Jag minns inte något från den tiden dem var ihop, antar att jag trängt bort, liksom människokroppen gör med jobbiga saker. Jag har fått veta på senare år att pappa misshandlade mamma och brukade sitta med mig i knät och berätta att mamma inte älskade mig. Mamma har berättat att jag bruckade nochalera detta, antagligen pga att jag visste att hon älskade mig för hon har aldrig vissat något annat mot mig än kärlek.
Efter deras separation träffade pappa snabbt en ny tjej. Från början var hon trevlig men efter ett tag så började hon och pappa prata skit om min mamma framför mig, en tid senare började dem även diskutaera med mig om hur dålig min mamma var som mamma och hur ful hon var, jag har flera minnen av hur dem kallade henne för kossa och hora. Detta gjorde mig mycken ledsen och även mamma som fick höra det från dem under hämtning och lämning.
Tiden forsatte att gå och pappa och hans tjej forsatte att hålla ihop. Dem gjorde mycket för att irretera mamma, tog inte hamn om min hygien, så efter en vecka kunde jag komma hem till mamma utan att ha duchat eller borstat tänderna. Jag hade fruktansvärt långt och fint här när jag var liten. Jag var oherhört stolt över det när jag var liten och min mamma likaså. Pappas flicvän tvingade alltid mig att sätta upp det i frisyre som jag vägrade ha och hon drog och slett i håret medan hon knött håret så hårt att det gjorde ont att gå runt med toffsar om dagen. När jag en dag berättade hur ont det gjorde klippte hon av håret med en nagelsax så det blev trubbigt och ojämnt. Mamma var sedan tvungen att betala för en frisör tid, där frisören med egna ord sa ``Jag vill nästan gråta när jag ser det här´´
  Jag har många obehagliga minnen från pappa där han har drukit mycket under helger och misshandlats sin tjej och andra personer, så polisen har fått kommaoch gripa in. Många nätter grätt jag och vågade inte sova ifall det skulle hända något.
Min mamma levde ensam med mig under några år men efter ett tag träffade även hon en ny kille. Jag minns att jag tyckte mycket om honom från första stund.  Till skilnad från pappas flickvän så behandalde han mig som sin egen dotter. Jag kallade honom även under en period för pappa, då jag antar nu på senare tid var ett test på hur mycket han tyckte om mig och att jag sökte en man med samma faders kärlek som mina kompisars pappor hade. Detta nämnde jag aldrig för min riktiga pappa, men pappa blev fruktansvärt arg och antagligen svartsjuk när han fick höra hur mycket jag tyckte om mammas nya kille och alla roliga saker han tog med mig på. Min pappa anmälde då mammas kille för pedofil och ljög i hop en historia som han sa jag hade berättat. Socialen hälsade därför på, men som tur var såg dem igenom pappas lögn.
När jag var sex år och skulle börja skolan fick jag istället för varanan vecka bo hos pappa varanan helg. Jag tyckte detta var skönt och försökte ofta stanna hemma hos mamma dem helgerna som jag  skulle vara hos pappa.  Jag tvingade alltid mamma ringa och säga att jag var sjuk eller skulle göra något annat. Efter ett tag blev pappa arg och berättade för mig dem helgerna jag var hos honom vilken elak mamma jag hade, som ville att han och jag skulle tappa kontakten och aldrig ses någon mer. Jag vågade därför aldrig berätta att det var jag som inte ville komma, var så rädd att han skulle få ett raseriutbrott på mig.
När pappa och hans tjej fick en dotter började hon behandla mig ännu mer illa. Hon pratade illa om mig när hon visste att jag hörde. Hon berättade för sin dotter hur mycket hon hatade mig.  Vid dörrar och på platser med liten ytta låtsades hon att hon inte kom förbi, pgu att jag var så tjock (vilket jag inte var, jag har sett kort på mig själv från den tiden och jag är alldeles normal viktig.) Men jag trodde pga henna att jag var tjock och undevek trånga plaster så folk skulle komma förbi och var jämt orolig att jag skulle vara för tjock för att åka karuseller och annat.
Idag är jag 17år och älskar min pappa, samtidigt som jag hatar min pappa för att han har betet sig så omoget och svinigt mot mig och min mamma. Pappa och hans förra elaka flickvän gjorde slut för fyra årsedan. Han har idag en ny flickvän som är oheört snäll mot mig och som jag trivs med. Trots att allt är bra hos min pappa idag, kan jag idag bli arg och hata honom för hur han har betet sig som pappa emot mig. Det är tackvare min mamma som vi idag fortfarande har kontakten. Efter att min farmor ifrågesatte hans flickväns betende emot mig och även hans insåg jag att det var fel på dem och inte mig. Jag började då undvika honom och vi har sedan dess haft dålig kontakt och dem helgerna jag är hos honom pratar vi knappt utan jag hänger mest min lilasyster där. Hade jag inte haft henne där eller alla älskade släktingar så hade jag förlänge sedan avskaffat all kontakt med honom.
Min mamma tjatar hela tiden om hur viktigt det är att ha kontakt med sina förälder när man är barn och om hur mycket han älskar mig. Men jag undrar hur mycket man äslakar sitt barn när man behandlar det som skit och låter sin flickvän trampa på det och göra allt ovasett barnets hälsa och hur det mår, bara för att reta sitt ex. Jag tror att jag idag hade mått bättre av att inte haft kontakt med min pappa alls, vilket är väldigt sorligt.