trots eller mår hon dåligt??

Tror inte hon mår dåligt, 9 år är enligt min mening en ganska känslig ålder. (Har en 9 åring själv).

Däremot tror jag det är viktigt att man som förälder sätter ner foten när 9 åringen försöker styra & ställa hemma. Exempelvis bli sur över småsaker (känner igen detta med surheten) det hjälper många gånger inte att försöka gulla och prata med de. Nästan så att det eskalerar och blir ännu värre

Jag tror man måste visa tydligt att man bryr sig, säga att de duger precis som de är, kramas mycket. Men sätta ner foten och visa tydligt att det är man som förälder som bestämmer och det är inte okej att bli sur över skitsaker som påverkar hela familjen. Ska man va sur, så kan man vara på sitt rum tills det lugnat sig. Absolut inte nå slå i dörrar (det är big nono här hemma) Tror inte ens dottern skulle våga testa. Men var konsekvent, gulla med henne när hon e glad och uppmuntra alla hennes fina egenskaper :)

Regelbundna måltider & sömn 20-06.30 kör vi här hemma under skolveckorna. Då är min dotterns humör alltid på topp :)       

Håller med! Har en 8-åring som kan sura ihop för nästan ingenting. Jag och min man försöker vara tydliga och markera att det är knte ok att bete sig så. Och såklart lyfta henne och uppmuntra när hon är glad och positiv. Men det är lätt att man missar det.

Tack! Känns skönt att man inte är ensam iaf. Men vilka sorts konsekvenser kan man ge som är bra?

Säkert den åldern som dem skrev här men samtidigt, håll lite koll på henne ändå, kan ju vara Aspergers tex lite liknande drag med och då kan de vara bra hon får hjälp när hon är ung. Ta hand om er!

Jag satt och funderade på lämpliga konsekvenser, men kom inte på en endaste. Däremot tror jag på i dessa fall att du arbetar i "förebyggande syfte". Tala med henne när hon är glad, hur du förväntar dig att hon ska bete sig. Referera till dig som mamma. Att hon hade blivit jätterädd om du (som mamma) smällde i dörrar, skrek och blev sur för ingenting.

Vad jag menar med att arbeta i förebyggande syfte. Försök hjälp henne att finna strategier när hon blir sådär jäkla arg. Prata om hur hon kan göra istället . Ex: Be att hon kommer till dig när hon håller på att bli förbannad, vill skrika och slå i dörrar. Antingen kan ni prata, eller så följer du henne så hon får vara ifred och ha egentid på sitt rum, uppmuntra till det, så kan ni prata om det, eller att hon får gå iväg och vara ifred och lugna ner sig.

Så pratar ni efteråt om vad som hände och går igenom det! Ibland kanske det inte behövs så mycket "prat" efteråt utan just....berömm, positiv mamma som säger att VAD bra! Detta hanterade du galant!!! Osv....

Tala med henne om detta när hon e glad, var lyhörd i början och ta undan henne när du ser att humöret håller på att fara. Fråga henne om hon vill prata eller vara själv och ta det lugnt. Efteråt positiv feedback över hennes agerande!! Osv...uppmuntra uppmuntra!

Jag tror inte på konsekvenser när det gäller barn som tappar humöret i den åldern, jag tror på att hjälpa barnen att finna strategier att hantera sina känslor, humör osv :)

Lycka till!