Hur blir man pappa vid donation?

Ni får ett intyg från kliniken där det står att hon blivit inseminerad aktuellt datum med donatorsäd. Detta visar ni upp hos soc och sen skriver du på pappret att du tar på dig faderskapet. Sen är du pappan punkt slut.

Har precis en nära vän som gjort samma sak i Danmark. Då pappan inte kunde pruducerat spermier. De har nu en pojk på tre månader! De är inte gifta men han står som pappa! Man skriver på ett medgivande att ni båda va med på inseminationen,och att du ska stå som pappa. Skriver du bara på papprena och säger att du är pappa kan det bli dyra böter om någon kommer på er! Kontakta en jurist så får ni hjälp! Lycka till!

Men vänta lite nu.
Vart säger ja att vi tänkt ljuga för myndigheter?
Möjligheten finns att få hjälp i bla Danmark, vilket inte är ett hinder här i Sverige så de har ju inget med de här att göra.
Allt ja vill veta är hur det fungerar. Har läst olika och frågar nu själv för att se om någon VET här.
De finns ingen tanke att lura någon myndighet eller något annat konstigt!
Att ja skrev att ingen skulle veta hur man gjort är ju bara utifrån att de skulle kunna vara så, ifrån myndighetens sida.

Tack för ditt svar!
Finns din vän också här på FL, om man ev skulle ha lite funderingar? Låter ju som vi ska gå samma väg.

Nej hon har tyvärr inte det:( Kan höra med henne. Vet att de grubblade länge på hur de skulle göra med faders frågan. Men att de hittade en jurist som hjälpte dem. Då insemeneringen skedde med mannens vetskap och medgivande så godkändes han som pappa fast det inte va hans spermier. Sen vet jag att de lagt undan spermier från samma donator för att blivande syskon ska ha samma donator/ biologisk pappa. Och kliniken håller de bokade i tre år:)

Ja de är ju inte helt enkla grejer de här så att ha någon som gjort samma grej innan att rådfråga lite skulle kännas bra. De dyker ju upp en och annan fundering som bara de som redan gjort allt kan svara bäst på.
Skulle dom tycka att de är ok så kanske vi kunde få en mailadress (hotmail eller liknande) eller nåt så kan man kanske skriva lite till varandra. Dom kan ju fortfarande vara anonyma osv om dom vill.

Gifta män behöver inte lämna faderskapsprov utan förutsätts vara far till fruns barn.

Nu vet jag inte hur ni tänkt göra mot barnet, men jag tror alltid det bästa är att vara ärlig om hur man kommit till! Dvs oavsett om ni vill prata med myndigeheter eller ej om detta. Barnet har rätt att få veta att det har en annan biologisk pappa! Jag tror det är en stor björntjänst att låtsas som något annat än så som det är.

En skillnad mellan Danmark och Sverige är ju att de har anonyma donatorer i Danmark, vilket inte är tillåtet i Sverige. Tycker ni det är viktigt att donatorn inte kan spåras av barnet kan ni ju välja Danmark.

Och som någon skriver här ovan: jag tror inte detta med faderskapet är något egentligt problem oavsett om ni väljer Sverige eller Danmark. Du har rätt att stå som juridisk pappa om du saknar spermier och ni som par gör insemination med donatorspermier.

Finns det fler som gjort resan, spermiedonation i Danmark, som ev skulle vilja dela med sig av lite erfarenheter?

Varför åker ni till Danmark och gör det?

Nu har vi inte gjort de ännu men har planer på att göra de.
De går fort, inga köer, kostar inte många kronor (även om de kan va gratis i Sverige) och så går de att få hemlig donator (vi tycker att barnet klarar sig bra med en pappa).

Någon som har skäl till att inte göra de i Danmark? (förutom stängd/öppen donator)    

Hej
jag har ett barn på 5 månader, vi var i Danmark och gjorde en insemination med donerade spermier.
Jag ringde socialen och berättade vår situation och hon blev överrumplad och tog en halv dag på sig att slå i lagböcker och rådfråga kollegor. Men sedan var det inga problem alls. Min sambo hade skrivit under ett papper på kliniken att han var medveten om att jag gjorde inseminationen. Detta tog vi med oss när det var dags att skriva på faderskapspappren. Hon tog en kopia och sedan följde de vanliga rutinerna med olika papper man skulle skriva på.

Man behöver inte göra något faderskapstest om inte pappan är osäker på om han är fadern och kräver detta som ett bevis, för att skriva under papperna. 

Bara att ställa fler frågor.

För att kön i svenskvård (i alla fall där jag bor) är två år. Innan detta tog utredningen ett år och innan man får starta en utredning måste man försökt i ett år. Detta är minst fyra år i en hemsk karusell.

Det finns bara en privat klinik i Sverige som hjälper till med donationer. Danmark är närmare för oss. I Danmark kan man göra donationen via insemination eller IVF 365 dagar om året. Behöver inte ställa in en hormonbehandling för att inseminationen behöver göras på en röddag eller under semestern. I vården ligger alla behandlingar nere hela sommaren.
I Danmark kan man även välja en anonym donator, det är inte lagligt i Sverige. Vi har dock valt att vårt barn skall få välja att träffa donatorn om hon/han vill.
Några förklaringar.

Vi gjorde vår insemination i Danmark för några månader sen och väntar nu en son Donatorn är anonym och vi har inga planer på att berätta varken för honom eller några myndigheter hur han blev till.
Lyssna inte på alla idioter som dillar om "BIOLOGISK PAPPA"
Ni kommer att köpa biologiskt material i ett rör för runt 6000sek Inte någon annan mans "BARN"
Har du några frågor om klinik eller annat så kan du skicka ett pm

Anonym: grattis till ert väntade barn. Dock kan du aldrig vara säker på att barnet inte kommer att ställa frågor. Jag vet människor som växt upp med en annan far än bion och som rätt tidigt märkt att de inte är speciellt lika sin pappa. På flera sätt. När de som vuxna ställt föräldrarna mot väggen har det blivit rätt obehagligt. Varför inte berätta för barnet?

Tack.
Att välja donator är inte som att ragga upp någon på krogen. Det finns 2 sorters anonyma donatorer. De som är helt anonyma och de som har "extended profile" vilket betyder att man kan se bebisfoton eventuellt höra rösten och man får alla uppgifter om längd, ögonfärg, hårfärg och en massa annan relevant fakta. Vi valde den donator som matchade min man bäst. Att inte vara lik sin pappa eller mamma för den delen är inget ovanligt. Jag är till exempel en kopia av min mormor medans min lillebror liknar mina föräldrar och jag har aldrig som barn spekulerat varför det är så. Jag har aldrig heller ställt mina föräldrar mot väggen för detta heller.

Dessutom finns det en studie som visar att av de donatorbarn som vet hur de blivit till är det bara ett fåtal som söker upp donatorn i vuxen ålder. Kanske nåt att tänka på för de som lägger ett så stort värde i ordet "biologisk"???

När en man donerar spermier så donerar han biologiskt material. Han ger inte bort sitt biologiska barn utan ett rör med spermier. Han är ingen pappa och kommer aldrig att bli det till de barn som blivit till genom donation.

Varför förvirra barnet med info den inte har nytta av på något sätt??

Jag vet ju inte riktigt eftersom jag själv inte varit i situationen. Men de jag känner har berättat att de under uppväxten noterat sidor hos sig själva som inte funnits hos någon i släkten. Inte bara utseende utan talanger, intressen etc. Det du kallar "biologiskt material" är ungefär 50% av vem en person faktiskt är. En av mina vänner berättade tex om att när han som vuxen (30) träffade den biopappa han länge inte känt till så rörde de sig på samma sätt, använde samma gester, hade samma intressen osv. Saker man kanske inte tänker på i en biofamilj där det mesta går att härleda till någon. Angående om människor bryr sig om biologi är det ju väldigt olika och inget man kan veta på förhand. Sen har spermiedonation bara varit tillåtet i Sverige sedan 1985 och eftersom det är när man själv blir förälder som tankarna på bioarv ofta kommer säger det inte mycket att få sökt upp donatorn. De flesta donatorbarnen är ju knappt vuxna. Jag undrar lite varför det är så viktigt att donatorn liknar din man samt att ni inte skall berätta om nu biologi är så oviktigt?

Ja, alla ogifta män får skriva under på att de är pappor. Fast de måste inte göra ett faderskapstest. Mamman måste också skriva under för att intyga på att du är pappan. En pappa är den som är närvarande under graviditeten och under barnets liv.

Poängen med att veta vem som är biologisk pappa, eller i varje fall möjligheten att få veta, är om barnet någon gång i framtiden blir sjuk och behöver få medicinsk hjälp av sin biologiska pappa. 

Finns ju ingenting som säger att biopappan som aldrig träffat barnet vill skänka sin ena njure eller liknande bara för att han runkade fram lite spärma 20 år tidigare. Och bara för att man har samma gener är de ingen garanti för att man kan hjälpa den andra om den blir sjuk.
En förälder bör få välja själv hur och vad man vill berätta och hur man vill uppfostra sitt barn, så länge det är med kärlek och omtanke. För alla är de inte så självklart att biopappan måste gå att spåra.
Barn med trygg uppväxt och vuxna omkring som villkorslöst ger kärlek har redan sina föräldrar, oavsett om de är biologiska eller inte.
Att några vill berätta och ge barnet val får stå för dom, men ja tror inte de finns något rätt eller fel.
Har flera vänner som är adopterade. En av dom har valt att söka sitt ursprung. Anledningen har varit att adoptivpappan stack och skaffade ny familj när hon var väldigt liten och att mamman vände henne ryggen då hon berättade att hon var bisexuell. Dvs dåliga föräldrar som aldrig skulle adopterat överhuvudtaget.
Dom andra har sina adoptivföräldrar som sina riktiga föräldrar och saknar inget. Dom har fått kärlek hela livet, vissa har syskon både biologiska och inte men är och känner sig som syskon osv.
Ja har också flera vänner som önskar att dom inte behövt växa upp med sina föräldrar överhuvudtaget då då varit dåliga föräldrar, så om man har bioföräldrar eller inte tror ja spelar väldigt liten roll så länge man får en kärleksfull uppväxt och bra uppfostran.