Rädda kattungar?

Jag rekomenderar att ha dem enbart i ert sovrum och hålla det rummet helt barnfritt tills kattungarna är helt trygga där inne. Går det? Först då kan barnen få komma in och ha mysestunder där inne, läsa bok m.m., sådant som man gör när barnen är trötta och lugnare.

Hur betedde sig kattungarna hos uppfödaren när ni hälsade på? Var barnen med vid besöket?

Hej! 
Tack för alla svar.
Jag har avskärmat så att katterna inte har tillgång till så många rum. Har dock läst att kattlådan ska stå där den är tänk att stå. (inte flyttas in i sovrummet med andra ord?)
Jag har också pratat med sonen och visat hur man ska vara. Att man ska sitta lugnt en bit ifrån kattungarna så får de komma fram när de vill. Jag har förklarat att de är blyga precis som han är ibland.

Det går iaf bättre o bättre med kattungarna tycker jag! Den svarta har börjat klättra runt och lockar med sig den vita även dagtid. De leker mkt med varandra och jagar varandra för fullt här hemma när vi inte är i samma rum som dem. Den vita har tom sträckt på sig för att lukta mig på fingret. Sedan drog hon sig undan igen och jag har låtit henne vara i fred. Den svarta leker gärna :)

Är lite nytt för mig med kattungar hemma. De jag känner som haft kattungar har varit mer nyfikna från början, men som sagt alla är ju olika och det är skönt att se att dessa små blir mer o mer bekväma hos oss.  

Det verkar ju gå bra! :) De anpassar sig ganska snabbt!

När vi fick hem vår kattunge satt han bunkrad under sängen i flera dagar. Han åt ovh drack när vi sköt in det under sägen men måste gått på lådan när vi sov för vi såg aldrig det. Sen, efter några dagar satt jag och dinglade ett snöre över sängkanten utan att riktigt tänka på det och vips så var han där! Han var skygg i början men efter någon timme var han uppe i sängen och spann och gosade. Efter den dagen har han varit den absolut gosigaste katten i världen. Han är alltid med och inte rädd för något. Han är supertålig och bra med bekantas barn och är inte rädd för höga ljud. Så, vår kattunges första tid reflekterade inte alls hans beteende senare. Låt dem ta tid på sig ovh lek med något som distraherar men inte tvingar dem nära, typ snöre eller fjädrar på en pinne :) lycka till!

De är av rasen Devon rex/Exotic. 

Då vet jag ang kattlådan nu, att det är ok att flytta på den.

Hur länge ska man hålla dem avskärmade? Bor i en 2a så jag har det ju inte jättestort ändå.
De sitter o jamar och vill komma in i vardagsrummet där jag satt upp avskärmningen. När ska jag låta dem gå vart de vill?
Kan jag ta bort avskärmningen när sonen är på dagis o låta dem upptäcka ifred då?  

Vad skönt att höra om er andras upplevelser där kattungarna varit rädda/försiktiga i början o sedan blivit goa katter! Känns som att om jag bara låter dem vara, leker med dem när jag märker att de vill, så blir nog detta riktigt bra :)

Jag tycker att du borde kunna låta dem gå på upptäcksfärd om de vill! De verkar vilja ha kontakt! :)

Självklart förstår jag att de inte är 100% raskatter.
Likaså som att min förra hund som var korsning på mellanpudel/dvärg och inte var registrerad - räknades därmed som blandras.  Däremot har dessa raser personligheter som är typiska för just dem och som antagligen inte suddas ut totalt för att de är blandande mellan dessa två? 

Och ja nemo1, självklart är de vaccinerade och försäkrade. Förstår inte poängen med din kommentar, men tack ändå..?

Devon: vild, busig, social
Exotic: lugn

Var exot-föräldern testad med DNA för PKD (eller negativ pga testade föräldrar)? 

Kan rekommendera en riktig uppfödare till nästa gång. Min unge kom hem i veckan, han hade då rest i ett dygn. Han klev ur buren såg sig om, nosade på de andra katterna, åt och hittade lådan. Väl socialiserad och framåt.

Vet inte om exotic-föräldern var testat. 

De båda har skött lådan sen första stund. Båda är betydligt mer sociala nu,
den ena mer än den andra som älskar att leka.
Är egentligen bara den ena (vita) som vart mer försiktig, men som nu kryper upp i famnen så snart sonen inte är igång. Troligtvis så att de inte är vana vid yngre barn o det liv som yngre barn för med sig.
De verkar bli vana vid vår hem-miljö nu så det oroar jag mig inte för längre.  

Javisst, till en annan gång väljer jag säkert en riktig uppfödare.
Dock lär ju dessa leva rätt länge o jag tror det räcker med två!