Mitt barn och min kille
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 9 månader (vi bor ej tillsammans) och vi älskar varandra djupt och innerligt. Problemet är att min dotter inte hanterar detta speciellt bra. Hon är 7 år och jag har henne ensam på heltid. Jag har varit ensamstående i flera år och min dotter och jag har "vuxit ihop" på gott och ont. Hon älskar min pojkvän och har aldrig visat aggression eller ilska mot honom. Dock är hon som helt förändrad när vi umgås alla tre. Vanligtvis är hon otroligt självständig och väljer ofta att leka ensam på sitt rum. Men när vi är alla tre tillsammans så är hon klängig, gnällig, intensiv, hoppig, studsig och pratar oavbrutet. Hon tränger sig in mellan oss om vi håller handen/sitter bredvid varandra eller kramas. I början såg jag detta beteende som helt naturligt och en helt normal reaktion från ett barn i hennes situation. Men det bara eskalerar! Hon kan inte fortsätta så här för alltid. Jag har förklarat såå många gånger för henne att jag älskar henne mest av allt, att min pojkvän inte är ett hot mot hennes och min relation. Jag ger henne uppmärksamhet, kärlek, bekräftelse osv. Vi hittar på saker ensamma, vi hittar på saker alla tre tillsammans. Men hennes behov av uppmärksamhet bara ökar. Min kille och jag kan inte ens sitta ner och prata 5 minuter om "vårat", utan att hon avbryter och vill ha allt fokus. Detta har lett till att min pojkvän börjar tvivla, han känner att han hela tiden får tävla om mig och alltid får stå tillbaka. Jag förstår honom. Självklart går min dotter före alla killar i världen....men hon kan inte "äga" mig helt...då kommer jag aldrig kunna ha en relation. De gånger jag har markerat för henne att "nu behöver vi prata vuxenprat", "nu får du vänta" eller liknande. Då bryter hon ihop totalt och ställer till scener. HUR hanterar jag detta??? Jag vill absolut inte att min dotter ska känna sig oälskad eller utanför. Men jag och min kille behöver ju också kunna vara just vuxna och prata om vårat. Jag behöver alla tips och råd jag kan få!!!