Min snart fyraårige son. Känner någon igen sig?
Hej!
Visste inte var jag skulle lägga den här tråden, men beslutade mig till sist för att den kanske skulle vara här? Är det någon som känner igen sig? Har börjat fundera på om min H kanske behöver lite hjälp.
Kom precis hem från förskolan, och satte mig direkt här för att skriva.
H fyller fyra om en knapp månad. På sista tiden har jag inte kunnat släppa tanken på hur mycket energi det stundtals går åt till att få vår vardag att flyta på. H är en underbar liten finurlig, kärleksfull och bestämd kille. Han vill säkert väl, men ofta blir det fel. Oftast är det hans drygt ett år gamle lillebror som får ta emot smällar, men vi vuxna anpassar oss också för att minimera utbrott eller kaos. Men det är väl iofs normalt? Det är inte så att jag inte sätter gränser, men jag resonerar mycket med honom och undviker stundtals situationer där jag vet att det kan gå överstyr. Krav är inte H's starka sida 
.
H är liksom oftast inte ett barn det går att säga; "kom nu så går vi" till, utan han har alltid något mer han måste göra, eller så argumenterar han för att få det på sitt sätt. Han är envis som synden. Bra språk. Det har han haft sedan han började prata ordentligt från två-årsåldern. Han går inte med på att göra något bara för att man ska, så att säga. Speciellt inte på fsk? Jag har känslan av att han gärna vill att jag ska vara hans språkrör gentemot pedagogerna på fsk. "Säg det du", säger han ofta till mig.
H gillar inte att dela med sig. Han gör det stundtals, men det ska vara på hans villkor. H är väldigt bestämd över vilka filmer han vill titta på, och bryr sig inte om argument som att lillebror kan få bestämma någon gång osv. Men om jag sätter ner foten och bestämmer så finner han sig i det. Han är inte rutinstyrd såtillvida att han låser sig om planer ändras i sista sekunden. Det accepterar han, och har inga problem med.
Han har varit med om stora förändringar de senaste 18 månaderna; fått en lillebror, bytt avdelning på sin gamla fsk, flyttat, börjat ny fsk. Däremellan har han varit hemma med mig och lillebror långa perioder, sommarlov och innan hans plats fanns tillgänglig på nya fsk. Men redan på förra fsk, efter byte av avdelning fick jag signaler från personalen att han gärna gjorde som han själv ville, och att han helst gick för sig själv istället för att leka med de andra barnen. Han hade då fått en lillebror och varit ledig med oss i tre månader, men han var "svårstyrd" tyckte personalen. Mina ord, men det var det jag läste mellan raderna.
På nya fsk fick vi plötsligt veta att de kallat in en specialpedagog för att se hur de kunde hjälpa H. Vi reagerade med att slå ifrån oss, dels för att vi tyckte att han inte gått där så länge då, och dels för att vi gärna sett att de hade haft en öppen dialog med oss innan. Specialpedagogen hade inte haft något att säga, men personalen sa att det "oturligt nog var så att H var så trött den dagen, att han mest satt i en soffa och såg sömnig ut". De beskrev också att H satte händerna för öronen om de spelade hög musik, och att han trivdes bäst när en vuxen var med och styrde leken. H älskar att läsa böcker (att vi läser alltså), och pyssla (på sina villkor, som det mesta annat).
Under vårterminen vid ett uppföljande samtal sa personalen till min sambo att det mesta löst sig, och att det enda problemet var att han inte satt still vid matbordet (han har god aptit på fsk, alltid haft. Hemma har det varit si och så med aptiten, men det har lossnat nu). De anser dock att han är lite överrörlig, dvs att han inte sysselsätter sig med något längre stunder. Dessutom vill han inte göra det som fröknarna säger till honom.
Men jag märker att H inte vet hur han ska ta kontakt med sina kompisar på fsk. Han skriker gärna att de är bajskorvar eller att de är dumma när vi kommer på morgonen. Han går med på att bli lämnad, och vill inte gå hem när jag kommer för att hämta, men han reagerar generellt med att skrika eller muttra när någon försöker ta kontakt med honom. Han vet vad alla barn heter, men han har nog ingen "kompis". Blir det fel i kontakten med jämnåriga reagerar han gärna med att knuffas eller kanske nypas. Det är som att han inte vet vad som blev fel och hur han ska backa. Han har inte själv uttryckt att han vill leka med andra barn heller, så än är det väl inte ett problem för honom, så att säga. Samtidigt är han intresserad och kommenterar vad andra barn gör, och tittar gärna och betraktar.
Annars är han oerhört intresserad av sin snopp, och lillebrors... Där får vi vara med hela tiden så att han inte drar i lillebrors. Han vill bara bajsa i blöja, men kissar på toaletten eller pottan. Han vill inte sluta med napp (vi har inte försökt, jag tänker att den fyller ett behov hos honom). Dock vill han inte ha nappen på fsk, och håller sig alltid med bajsandet till han kommer hem.
H är paniskt rädd för utklädda människor, även om det blivit bättre med tiden. Men vissa barnprogram är han fortf väldigt rädd för (showtajm, biss och kajs, nalle har ett stort blått hus bl.a.) och vill att jag ska hålla koll på TV-tablån så att han inte råkar sätta igång TV:n när något av dessa går. Men han bearbetar dessa rädslor i lek, och jag hör honom resonera om "att han borde kunna titta, det är ju bara på låtsas" och liknande. Han leker rollekar med sina leksaker, och har fantasi. Han kan "ljuga", och spelar gärna ut oss föräldrar; "pappa sa att jag fick ta godis" och liknande.
Han sover bra, även om han ibland vaknar för tidigt (han och lillebror väcker varandra ibland). Han har utvecklats oerhört fysiskt, och springer snabbt och hoppar gärna runt. Klättrar bättre och bättre.
De stora problemen är kontakten med andra barn och att han alltid har ett argument emot att göra det som alla andra gör.
Är det någon som orkat läsa igenom denna mängd (!) med text och har någon input?
. 
