kontaktfamilj. ångrar mig.

Jag har en grabb på 4. pappan försvann ca 2 år sedan och vi har inget direkt nätverk i landet. det har hänt mycket saker (jag förlora jobbet mm) som gjort att min ork inte riktigt varit densamma. har varit mycket möten med AF, FK, soc mfl. Så sa jag att det kanske kan vara bra att ha någon kontaktperson till sonen. tycker inte att det är så bra att han är med på alla möten och hör allt elände som JAG känner och har omkring mig med ekonomi och sjukdomar. har bara förskola 15 timmar så hinner inte så mycket då även om jag försöker ta de större sakerna då. men soc sa att dom beviljar inte kontaktperson till så små barn, utan då är det kontaktfamilj. jag förklara att jag bara vill ha typ 1 dag i veckan, nåra timmar som sonen kan hitta på något roligt och få tankarna på annat men inga nätter. Ok sa dom, man kan ju ge kontaktfamilj ett sådant uppdrag med. kändes redan då lite fel men kändes som jag var tvungen att säga ja också för sonens bästa. Sen fick vi kontaktfamiljen. Både familjen o soc började direkt fråga mig om när vi ska börja med övernattningarna och hr inskolningen ska gå till och om han sover med blöja på nätterna mm. Jag vill verkligen INTE att han ska sova där. det känns fel o som att dom slänger på oss mer insatser än vad vi faktiskt behöver, och jag är övertygad om att övernattningar mm skulle skada min och sonens relation av flera anledningar. o ja skulle förmodligen gå ner mig i djupare depression. frågan är om detta ens var rätt från början o om vi ska skita i att ha kontaktfamilj överhuvudtaget. ska jag prata med soc eller familjen o vad ska jag säga? vill inte trampa någon på tårna. familjen är det inget fel på. både dom och deras barn är trevliga och rara så det är inte det.