Fyrabarnsmamma och har fått sömnproblem - går under!
För en dryg månad sen började jag i sängen då jag skulle sova klura över min nya livssituation som väntade, eller familjens nya liv, en månad framåt. Jag är mamma till fyra barn varav den äldste är åtta år och har varit föräldraledig i åtta år med två avbrott för jobb på cirka två års tid. Har inte haft några problem med att jobba de andra jobbperioderna men den här gången började jag grubbla över hur det skulle gå för minstingen att börja dagis, för mig att jobba och för en av döttrarna att ha så långa dagar med fritids och förskoleklass. Jag kände: Jag vill inte jobba! Till saken hör att jag fick ett jobb som 80 andra ville ha trots att jag varit föräldraledig så länge. Gick igenom en seriös process med två intervjuer, personlighetstest, arbetsprover som skulle produceras och lämnas in. Jag borde vara jätteglad, tyckte och tycker alla andra.
Efter några kvällar då jag till slut haft svårt att somna var jag ängslig över att inte somna och sen känslan har satt sig. Jag sover nästan inte alls. Och nu jobbar jag. Är så rädd varje kväll för att inte somna och det går ju inte att anstränga sig för att sova - då somnar man inte. Jag har i sex veckor haft nätter då jag inte sovit något alls och har även sovit gott varannan natt för jag tillåter mig sova då jag inte sov natten före. Tar Valerina Forte, Neurol, ibland 1/4 Atarax och nån gång 1/4 av mina föräldrars insomningstabletter. Hatar medicin, vill inte ta medicin och den kvarstående effekten dagen efter är sju gånger värre. Känner ändå inte att jag sovit. En insomningstablett gör dessutom att jag vaknar upp efter två, tre timmar och kan inte somna om, mitt i natten.
Börjar bli riktigt deppig. Vill inte planera, är inte glad. Är bara trött och spänd. Jag vill vakna upp ur denna mardröm och att allt ska vara som vanligt igen. Åååå vad jag önskar det. Min man säger att det är jag som bestämmer. Det är bara jag som kan se till att somna och sova gott. Men jag fixar det ju inte.
Känner att jag inte är kompetent nog för jobbet. Kan inte alls lösa alla deras problem. Spelar med, håller god min och försöker göra rätt. De valde fel men ååh vad de skryter om sin nya medarbetare. Äntligen är hon här - nu ska hon lösa ditten och datten. Jag saknar mina barn. Känner att jag svikit dem. Känner att jag inte gör någon nytta här.
MEN bara jag skulle få sova ut några nätter och komma på rätt köl igen kanske jag skulle gilla läget mer, acceptera situationen och hitta min roll i detta nya. Hur ska jag vända tankarna? Jag sover ju som en stock de nätter då jag natten före inte sov något alls, just därför att mina tankar tillåter mig det då jag inte sov något natten före. Det sitter i huvudet.
Ge mig rätt nyckel att lösa koden till de rätta tankarna så jag inte låser ute mig själv!!!
