Ska man verkligen behöva behandla bonusbarnen lika som sina biologiska i alla lägen?

Jag har skilda föräldrar, och är därför "bonusbarn". Fast jag var tonåring så blev jag ledsen när jag kollade i semesteralbumet och inte hittade en enda bild på mig, trots att vi hade haft en gemensam utlandssemester. Pappas nya fru hade hållt i kameran. Min erfarenhet är att man som bonusbarn behöver lite extra bekräftelse eftersom man redan känner sig utanför familjen.

Om det är en väggkalender med bilder så kan man kanske se till att hänga upp foton på alla i familjen på andra ställen så att alla känner sig sedda. .

Du tänker inte fel.

Pappan eller biomamman kan ha kalendrar med foto på deras barn.

Du måste ju få ha foton på dem som är dig närmst.

Blir så trött på denna häxjakt bonusmammor får stå ut med.

La sig barnet ner på golvet och skrek i högan sky? Rev han möblemanget? Behöver han kontakt med bup?

Vad är så underligt med att ett barn frågar varför han inte är med på en bild? Vad är en sån fråga att hetsa upp sig för överhuvudtaget? Det är väl bara att svara och inte ta på sig stackars bonusmamma offerkoftan.

En smula lättstött ts? Överkänslig much?

Jag har tre bonus och inga egna barn. I framtiden är det planerat att vi även ska ha gemensamma. Jag kan redan nu säga att jag inte alls kommer älska hans barn lika mycket som mina egna, även om jag älskar dem med. Men jag kommer inte behandla de annorlunda när dem är här. Det är samma regler som gäller för mitt/mina barn och bonus. Dessutom är jag väldigt tydlig med att jag inte är en "extra" mamma, jag är deras vän.

Jag hade förmodligen också valt mitt egna barn som bild. Men kanske var detta bara ett sätt för bonusen att få uppmärksamhet att han/hon känner sig utstött? Ibland kanske man inte märker att man behandlar annorlunda.

Jag tycker Sextiotalist har ett bra förslag!

Få med bonusbarnen och gör en kalender till deras mamma, med massor av foton på hela eran familj!! ????

Du tycker inte barnens pappa ska behandla alla sina barn lika då utan sina första barn på ett sätt och erat barn på ett sätt?

Aha! I see Sextiotalist!

Men för att få barnet att förstå, kan man ju fråga om hon/han tror mamman skulle ha inteesse av att hänga upp en kalender med foton på dina barn! ;)

Sen om svaret (som jag mistänker) blir nej, så skulle man kunde göra en kalender till deras mamma med foton på bara dom två!

My little man - nu anser jag ju att TS inte alls behöver ha bonusarna i sin privata kalender men måste fråga - HUR har ditt förslag jämförbart med TS privata kalender?
Bonusarnas mamma bor inte med TS barn, däremot bor TS med bonusarna..
Det är ju inte alls likadant någonstans... ;)

Jag tycker inte att det är ett måste även om min sambo har kort på alla barnen sittande på jobbet.

Men om du TS lyfter blicken från alla "ska" "måste man" osv. och i stället pratar med ditt bonusbarn. Kanske fråga "jag har tänkt på din fråga om korten på min kalender, jag är lite nyfiken på vad du tänkte på med din fråga" Kanske kommer det att det är orättvist eller så var det bara ett konstaterande, sen kan ni gå vidare från den punkten. Om det är orättvist så kan ni väll prata om hur det känns för barnet utan att du lägger skuld och skam på varken dig själv eller barnet.

Vilken skillnad det kan vara, jag har aldrig skaffat ateljéfoton av mina barn, deras pappa med familj har alltid gjort årlig fotografering och skickat ut familjefoton, mina barn har alltid varit med. De har skickat förstoringar till sina släktingar där alla barn varit med under alla år upp till en viss ålder.

Bara läst ts.. Nej, självklart är det inte fel att du har ditt barn på din kalender! Att styvbarnet kommenterar saken går nog att lösa genom att helt enkelt konstatera att det är så för att h*n är ditt barn, troligtvis har styvbarnets mamma ett kort på sitt barn på en kalender/tavla eller liknande. Ofta är det inte svårare än så utan bara vi vuxna som krånglar till det. Hur man kan få en sån sak till att man på så sätt markerar att styvbarnet inte tillhör familjen är ju fånigt. Känner barnet så är det garanterat pga av någonting helt annat än en kalender, eller åtminstone finns det mycket annat som i sin helhet med kalendern får barnet att känna sig utanför. Jag har själv en bonuspappa som har haft kort på mig ibland men även på bara sina barn på sitt kontor och gjort saker med bara sina barn (resor etc) osv utan att jag nånsin känt mig utanför eller tyckt att det varit konstigt. Jag vet att han älskar mig och om han sen älskar sina egna barn mer eller inte känns totalt oviktigt, det har väl ingen påverkan på vad han och jag känner för varandra?! Förstår inte problemet med sånt här, det MÅSTE väl ändå ligga mer bakom än en almanacka för att ett barn ska känna sig utanför...