skogsvitter skrev 2013-09-17 09:50:31 följande:
*veckor! Inte månader!

Haha, tack och lov! Vad du är insatt! Skönt att ha erfarna mammor som lugnar när tröttheten gör att man själv (som i vanliga fall är rätt lugn) blir helt knasig och får tankar som att det är fel på barnet och det här kommer att pågå tills han är 43 år! :)
Jo, jag har nog märkt av faser tidigare då han plötsligt varit gnällig, klängig osv och man undrar vad som hände med min glada unge.
Det jag tycker är så påtagligt nu är att förutom att han vaknar så ofta på natten är i ett enormt behov av stimulans och att det händer något på dagen! Han kan vara hur gnällig som helst här inne, inget är bra fast man provar babygymmet, babysittern, leka på mattan osv. Så tror jag att han är trött och lägger honom i vagnen och går ut. Då skriker han som en galning men om jag sätter honom upp så kan han sitta och titta jättelänge om vi är på ett nytt ställe, eller som igår då det blåste och han satt och tittade på vimpeln i flaggstången och var hur glad som helst. Men det kanske hör till med att de blir äldre, de behöver mer stimulans och blir krävande på så sätt, speciellt innan han är så stor så han kan krypa och ta för sig själv av livet. Det är ungefär som om han vill att saker ska hända och han vill upptäcka världen, men är för liten för att kunna göra det själv - men för stor för att nöja sig med att ligga och titta på en mobil. Kan det vara så?