Tom livmoder..
Efter lite småblödningar i helgen så sökte jag sjukvård i söndags, fick träffa läkare som klämde och kände, tog lite prover men tyckte allt verkade normalt..
Han rådde mig till att kontakta en klinik som kallar sig early pregnency unit (bor i london) så jag ringde dem igår.
Jag kom dit och fick träffa barnmorska och vi pratade lite, hon tyckte att jag skulle vänta och träffa läkare så ultraljud kunde göras..
Läkaren kom och hon gjorde ett vaginalt ultraljud, jag trodde jag precis gått in i vecka 13.. På ultaljudet visades en fin och normal livmoder, men det fanns inget foster eller rester av ett foster i mig. Jag blev helt förtvivlad, och samma med min pojkvän..
Hon trodde att mina småblödningar kunde vara en början på missfall och att min kropp börjar inse att nåt inte riktigt stämmer.. Nu går jag hemma och hoppas på att missfallet ska komma igång nån gång, men för säkerhetsskull så har jag bokat in en operationstid på fredag för att ta bort rester, ifall det inte kommer igång av sig själv.
Vet inte riktigt hur jag ska hantera detta, det va min första graviditet, och alltså mitt första missfall, man försöker trösta sig med att det va nåt fel på fostret och att det va inte menat denna gång..
Hur har ni hanterat missfall? Att sitta hemma och gråta känns som en dålig lösning i längden...
Är det nån annan som varit med om det här med tom livmoder? Jag har aldrig hört talas om det förut, jag försöker ialla fall trösta mig med att det är bättre med en tom livmoder än att se ett foster utan hjärtslag... 
Oavsett så är det en jävligt jobbig situation att vara i, och jag hoppas att man återgår till det normala så fort som möjligt..
