Känner någon igen sig i det här?

Kort om mig:

Kvinna. 22 år gammal. Inga barn. Inga kända sjukdomar.

Bakgrund:

Jag stressade och var orolig konstant under ett halvår ,och i slutet av sommaren 2012 sa kroppen till slut ifrån och jag drabbades av utmattningsdepression. Började äta antidepressiva och även B12-vitaminer då prov visade att jag hade brist. Kom i princip tillbaka till mitt vanliga jag efter ett par veckor och mådde bra, förutom det problem som tråden handlar om. 

Problem: 

 Periodvis börjar jag drabbas av en konstig trötthet. Inträffar till en början bara någon gång ibland och går över efter 3 - 4 dagar. Denna trötthet innebär, förutom att jag är jävligt trött, att jag lätt blir andfådd, får hjärtklappning och känner mig ostadig på benen. Vissa gånger så pass ostadig att jag måste stödja mig med en krycka. Tappar liksom känseln, speciellt i det vänstra benet, och de känns svåra att styra och ungefär som att "de inte hänger med mig" riktigt. Känns som att de ska vika sig under mig. 

I början händer det som sagt bara ibland, och därför bryr jag mig inte om det, men med tiden börjar det komma allt oftare. Till slut så pass ofta att mina "pigga dagar" är färre än "mina trötta". Känner mig inte deprimerad, mitt liv är bra och har inget att vara ledsen över, men däremot ofta låg och orkeslös.

Jag äter mina B12 som jag ska, men eftersom jag tycker att mina symptom låter som att jag skulle ha brist ändå går jag till läkaren och ber om ett blodprov för att se om jag kanske kan ha brist på något annat. Det får jag dock inte, utan de kollar bara blodvärdet vilket ser bra ut och därför blir jag hemskickad med rådet att fortsätta med mina B12 som vanligt. 

För ca tre veckor sedan drabbades jag helt plötsligt av en yrsel som inte försvunnit sen dess. Känner att det hänger ihop med mina "bensymtom" då det känns som att jag inte riktigt kan styra vart jag sätter fötterna och marken liksom gungar när jag går.

Någon som vet vad detta kan vara? Orkar nästan inte göra någonting längre. Har tränat löpning regelbundet under nästan tre års tid, men nu vågar jag knappt jogga långsamt en kortare sträcka för att det känns som att jag ska ramla. Vissa dagar orkar jag knappt gå en kort promenad.  Vill bara vara pigg och ge mig ut i friska luften nu!

Känner någon igen sig?