Svårt att bli gravid efter missfall

Hej!

Jag har varit med om samma sak som dig :(

Vi fick vårt efterlängtade plus i Mars efter 1 års försök. När jag var i vecka 8 så fick jag missfall :'(
Nu har det gått några månader och inte en skymt av ett plus! HATAR mensen. Finns inget annat i världen jag hatar just nu. Denna månad var min mens också sen 2 dagar vilket aldrig brukar hända. Men mensen kom sen och ennu en månad då man fällde någon tår och kände sig misslyckad.

Jag har i alla fall ringt till en IVF klinik och ska få komma dit i december för att göra en utredning för både mig och min sambo. Båda vi börjar bli lite frustrerade över att inget händer trots att vi använder ÄL tester och prickar in dagarna.

Kram!

Nu ska vi se om vi kan få bukt på det här, beställde ägglossningsstickor och enligt dom som har jag ägglossning nu, och det känns som om att jag har det också för första gången någonsin, kanske är ett tecken på att kroppen är med på noterna igen =) Håller alla tummar på att det fäster nu. 

Hej, hade gärna velat hoppa in här. Jag och min sambo fick ett MA i somras, nu håller vi på och försöker. Förra äl använde vi stickor, tyvärr kom mensen i förgår. Har oxå en stöttande sambo, men jag tror att det blir för mycket för han med alla ev symtom och allamina funderingar, så att skriva och läsa om andra här hjälper mig.

Förstår precis hur du menar där, maken stöttar mig till 100% men när man råkar få upp hoppat lite granna och har nått tecken som visar att det kan vara nått och när den där j-la mensen kommer i alla fall så tar det på honom också. 
Han säger åt mig att jag kan prata med honom och jag gör det för det mesta i alla fall, men det är tungt att prata om dock så är det ett måste också man kan ju inte sitta och hålla det inom sig.
Men jag märkte att det hjälpte lite granna att skriva det första inlägget här =) 

Har fått min sambo att ära rosenrot, propolis och dricka smoothies med maca pulver. Jag är så tacksam att han försöker "hjälpa" till med sin del i våra försök. Jag har en 15 åring sen innan, men har en otrolig längtan efter ett till barn. Efter 2 misslyckade graviditerer för några år sen med mitt ex var jag ganska deprimerade och släppte tankar på barn, då förhållandet skakades om och vi gick isär. Nu med min nuvarande sambo, som inte har några barn kände jag att hoppet och min längtan kom tillbaka, tyvärr blev vi båda väldigt besvikna att vi fick ett MA i somras.

Det är aldrig kul med ett missfall och inget jag ens skulle önska min värsta ovän. 
Men det är guldvärt med en partner som verkligen ställer upp och försöker att göra allt för att man ska må bra och få det man vill.
Alla säger ju att man ska sluta att tänka på barn så ska det komma men hur lätt är det att inte tänka på det när det är det som man verkligen vill ha. Vet i alla fall att jag har velat få barn i 5 år (är bara 26 just nu) men det har inte blivit något dels för att när jag och mitt ex försökte så visade det sig att han var mer eller mindre steril och nu med min man så har det bara blivit en gång som slutade med missfall men skam den som ger sig eller vad är det man säger 
Tror att ödet har en plan för oss alla även om vi inte förstår det själva 

Håller med, det finns en plan med allt . Har en väninna som efter 2 missfall, blev tillslut gravid och har nu en underbar 2-åring. Har en annan väninna som efter missfall och massa utredningar adopterade 2 underbara barn. 
Har lite svårt att inte tänka, precis som du skriver. Vissa dagar är jag så otroligt tacksam för det jag redan har i mitt liv, andra dagar känner man en saknad och längtan efter nåt mer.
Jag var 18 när jag fick min son och var själv under graviditeten och största delen av hans liv, nu är jag 34 och skulle vilja uppleva graviditeten och födelsen tillsammans med den jag älskar. Speciellt när min sambo inte har några barn och gärna oxå vill ha. Han skulle bli världens underbaraste pappa.
Det som var jobbigast med mitt MA i somras, var att jag och en nära väninna blev gravida med bara 14 dagars mellanrum, jag är så glad för hennes skull, men känns svårt då vi skulle uppleva graviditeterna tillsammans, och nu när jag ser hennes mage blir det en påminnelse om det jag och min sambo förlorade.    
Känner i alla fall tacksamhet för detta forum, där man kanske kan skriva av sig och slippa känna sig ensam. 

Hej på er! 
Måste bara få skriva av mig lite granna, fick för snart 3 veckor sen ett väldigt efterlängtat plus! Blev så otroligt glad så jag gick tårögd i flera timmar =D 
Så nu är jag i v 8 (7+2) och håller verkligen alla tummar som går att det kommer gå vägen den här gången. 
Hoppas verkligen att allt har/kommer lösa sig för er också!

Grattis Själv går jag in i v 15 imorgon.