Mat och godis mitt beroende och det förstör mitt och barnens liv.
Eller nu överdrev jag. Men bara lite. För mina barn lider ju inte lika mycket som jag, de tänker inte på det.
Idag mötte jag en vän som skulle åka med sin bebis på babysim. Jag har badat två gånger totalt med mina barn. Och de är redan i skolåldern. Inte ens när vi var på andra sidan jordklotet badade jag med dem. Jag skäms för mycket över min kropp.
Jag mötte en annan mamma som hade på sig ett par Fjällrävenbyxor. Ni vet de som slutar i storlek 44... Jag vill ha såna. Jag vill kunna handla en jacka, jag fryser i den jag har nu. Men nu har jag investerat i en vinterjacka, två storlekar för liten. 15 kilo bort så kanske jag kan ha den.
Jag spelar inte fotboll med mina barn, jag åker inte skridskor, cyklar eller åker och pimplar. Jag är inte den som går och tittar på kläder på stan, det finns ändå inga storlekar. Jag är inte den som leder träningen för mina barn, jag är den som bär materialet istället.
Varför väljer jag maten? Varför äter jag godis när jag vet att jag inte kan äta sånt? Varför har maten makten över mig? Jag vill inte ha det så här. Jag vill vara som alla andra.