fel att tvinga bonusförälder att inte behandla barnen olika?

Hur gamla var dina barn när du och din nuvarande sambo träffades. Hur stor del av tiden bor de hos er. Kan inte förstå varför de inte ska kunna komma med till farmor. Hon kan väl bli nån slags extrafarmor till de äldre barnen. Tycker folk är sorgligt fast i vad som är mitt och ditt. Folk startar nya familjer allt som oftast idag, då måste man också lösa det så att barnen inte känner sig utstötta. Biologiskt föräldraskap är långt ifrån nödvändigt för att kunna älska sitt barn som sitt eget liksom att biologiskt föräldraskap inte är någon garanti för att man kan älska sitt barn. Skulle vara härligt om alla blev lite mer generösa med sina känslor.

Varför kan inte TS se det som att hon får egentid med sina äldre barn när maken och det gemensamma barnet åker till farmor?

Varför Egon beroende av att vara helt själv och just när maken åker till sina föräldrar kan man ju tycka.

Ingen tanke på att FARMOR faktiskt har en önskan att träffa sitt barnbarn - och enbart sitt barnbarn - ibland?
Förhoppningsvis tycker hon om och vill skaffa en bra relation till bonusbarnbarnet också, men eftersom man som förälder har en starkare kärlek till sitt biologiska barn - utan att man för den skull inte älskar bonusbarnet också, men kärleken är inte den samma - så är far- morföräldrars känslor ännu mer delade?
Barnet har rätt till en egen relation till sin farmor liksom farmor har rätt till egen relation till barnbarnet.
Kanske kan bonusbarnet följa med ibland men inte varje gång?

Jag älskar mitt bonusbarn, men inte med samma styrka som mitt eget barn.
Ibland vill jag vara själv med mitt barn, det betyder inte att jag behandlar min bonus illa eller annorlunda, men hon åker tex till SIN mormor när inte hennes bror är med, hon har en egen relation med SIN mormor, varför ska inte min son få ha samma sak med sin?

Man kan inte visa känslor o hålla på o kramas o pussas om det inte känns naturligt, däremot så anser jag det vara fel att välja ut ett barn för tex saga varje gång.
Självklart läser man saga med båda om båda är i närheten.
Å andra sidan - TS varför inte göra så att du ibland läser för ditt barn o låt pappan läsa för sitt?

Här är vi ju i situationen att pappan (min man) är pappa till både mitt barn o bonus. Det hindrar ju inte att han ibland ägnar sig enbart åt vårt barn. Och ibland enbart åt bonus. Alla syskon måste inte alltid vara med på allt.
Men de måste vara med ibland.

Du TS har huvudansvaret för ditt äldre barn din man har (enligt mig) moralisk skyldighet att behandla sin bonus vänligt, rättvist - men inte exakt som sitt biologiska barn.
De måste få lov att skapa ett eget band - precis som du och båda dina biologiska barn har.

Mina barn och dina barn, låter helknasigt i mina öron. Det är väl ingen familj och det behöver det väl iofs inte vara. Vet vänner som delar boende och hjälper varandra med barnen. Det funkar bra, alla vet vad som gäller. Mitt barn har två uppsättningar pappor två farmödrar mm. Skulle kännas som att han inte hörde till familjen om han och hans småsyskon behandlades olika. Vet att min man älskar alla barnen på samma sätt. Nu var min pojke bara två år när vi träffades och det uppstod omedelbar kärlek även mellan dem. Min bror har inga egna barn men lever med en kvinna som har det. Min mamma och pappa är precis lika tokiga i dom som i mina, sitter och skryter över dem titt som tätt och de är alltid välkomna.

Nu har även mina minsta barn börjat se min äldste sons pappa som sin och åker med storebror dit. De har en pappa A och en pappa B. Ser det som väldigt viktigt att hålla ihop syskonskaran. Min bror och jag har en väldigt nära relation, mycket för att vi gjort vår livsresa ihop och kan relatera till samma saker från vår barndom (våra föräldrar lever tillsammans). Får tänka på att syskonen förhoppningsvis kommer att ha glädje och nytta av varandra bra mycket längre än vad de av oundvikliga skäl kommer ha av oss föräldrar. Blev rätt rörigt det här, kan bli så när man varit vaken hela natten. Hoppas ni fattar något av vad jag menar ändå

Läs det jag citerade så förstår du kanske....

Jag är inte trångsynt. Kika in i styvförälderforumet här så får du se hur vissa avskyr sina bonusbarn och lever som om kärleken var begränsad

Min kärlek är olika, till alla mina biologiska barn. Självklart är även kärleken till bonusbarn olika. Kärleken till din man är förhoppningsvis annorlunda än den kärlek du har för ditt barn.

Ja, jag tycker det är fel att tvinga din sambo att ta med dina barn till sina föräldrar. 

En fråga som känns relevant: Har du och dina barns pappa varannan vecka? Hur är relationen mellan barnen och biopappan? 

Oavsett om maken inte tycker att han och bonusarna hör ihop så hör SYSKONEN ihop. Klart man inte tar med sig bara en del av syskonskaran!

Håller med, har inte dina barn ts egna farföräldrar? Och tycker du att erat gemensamma barn ska följa med dit? Angående sagor och sånt kan man gott läsa för alla.

Man kan aldrig tvinga någon, det kommer även barnen att känna att det inte känns bra.

Kramar är en annan sak som jag tycker är viktigt att dessa ska komma för att man vill ge dom, inte måste. Att tvinga någon att kramas är väldigt fel, och alla är inte fysiska med alla i sina relationer.

Så jag tycker inte du ska tvinga din sambo till någonting och inte heller ta med dina barn till hans mamma. Dina barn har väl en egen farmor antar jag.

Och det med en familj, nej, ni är inte en familj, ni är två familjer som ibland är en familj och ibland två familjer. Ni är ingen statisk fomation som ska göra allt i ett stycke.

Dessutom är ni 5 individer med olika förutsättningar och olika egna relationer

Om dina barn skulle känna sig utanför (vilket även kan ske i kärnfamiljer utan speciell anledning) så är det upp till er vuxna att hantera detta, förklara för barnen att man måste inte vara med på allt som syskonen (eller föräldrar etc) gör, utan ibland gör man saker allihop tillsammans och andra saker gör man uppdelade.          

Är du säker på att dina barn VILL bli kramade av sin bonuspappa? Speciellt om han gör det mest för att vara "rättvis"? Vill du att de ska kramas för att DU ska bli nöjd och inte för att de själva vill?

VILL barnen verkligen åka med till sitt syskons farmor? Och hur kommer du att förklara för ert gemensamma barn att det inte får följa med sina syskon till deras far/farföräldrar?

Något som barn som lever med bonusföräldrar och halvsyskon saknar är egentid med sin förälder.
Passa på att umgås på tu man hand med ditt barn medan maken åker till farmor med ert gemensamma barn.
Som någon annan redan tog upp så vill väl farmor bygga upp en relation med sitt barnbarn också. 

Har inte dina första barn en egen farmor som kramas och läser sagor eftersom du vill packa på dom på din nuvarande svärmor. Respektlöst tycker jag. 

Jag är inte trångsynt. Klart det finns styvföräldrar som ogillar sina bonusar men bara för att de finns kan man inte anta att man har en bonushatare i ts man. DET om något är trångsynt! Och angående det andra du skrev så var det ju precis det jag själv påpekade, att kärleken ju är olika mellan olika individer och att det inte innebär att den hel saknas i vissa relationer. Så för att kalla dig själv "observant" så är du verkligen raka motsatsen. Lite som att rätta någon som säger att bollen är röd, och undervisa vederbörande om att den ju är RÖÖÖD....

Klart man gör. Dom är inte helsyskon och har därmed olika släkt på sin pappas sida, därför tar man med det/de barnen som har intresse utav att hälsa på sin farmor.
Man kan aldrig komma ifrån att det ÄR skillnad mellan halvsyskon, och att en blandfamilj fungerar annorlunda.