Var på kub i går, bäbisen låg alldeles stilla... Bm sa
- du har ett foster men jag ser inget hjärta.
Skulle ha varit i vecka 14... Så nu går jag med en liten i magen som inte lever och imorgon skrapar dom ut den.... Känns så tomt...
Jag vet precis hur det känns! Jag och min sambo var med om samma för drygt tre år sen. På något sätt blir man glad igen, se till att få mycket stöd av din sambo. Även nära vänner är bra!
För oss blev resan efter ett plus lång efter missfallet och vi har nu gjort Ivf och är i v.20 så är helt övertygad om att ni också lyckas få till erat efterlängtade barn snarare än ni tror!
Hang in there... Styrka till dig!
Tack... Har två fina barn hemma som är den bästa terapin men det gör inte saknaden mindre.. Så konstigt att vi såg den leva och må bra i vecka åtta sen dog den tre veckor senare och det tar tre veckor innan vi upptäcker det...
Stackars dig. Jag var i samma situation 8 veckor sen, har hunnit bli gravid (direkt efter middfallet) och känner mig rätt säker att det är missfall nu igen, testar väödigt svagt på stickorna nu.
Vill ge dig en massa styrkekramar. Missfall är vansinnigt jobbigt. Ta dig tiden att verkligen sörja, känna efter, försök inte gå fram allt för snabbt med nåt. Har du berättat för nära och kära? Om inte så kan det känns bra tat berätta för folk, man behöver ju få stöd.
Tack ja nästan alla vet, har mått illa och väldigt svullen mage så svårt att dölja det. Är sjukskriven två veckor och det känns skönt.
Men vad jobbigt för dig med ett till missfall. Du kan inte få komma in på koll?
har oxå råkat ut för det samma. Önskar att jag aldrig hade tittat på ultraljudet vid kontrolle för att se om barnet levde eller ej. Det blev mer påtagligt då. Dock det jag allra mest tyckte var jobbigt var allas medlidande.
Min BM tyckte det var lika bra att göra koll nästa vecka, för då finns det chans att se hjärtljud också om allt är bra. I min förra graviditete så såg man inget på samma dag som jag är nu, 6+4. Däremot så visar stickorna väldigt svagt nu, så känns inte bra, men visst finns lite hopp ändå.
Skönt att du är sjukskriven ett tag nu. Du behöver det. Förstår att du känner dig tom. Jag blev nästan arg av tanken att veta att dem skulle ta ut lillen ur mig, man kastas på en millisekund från att allt är bra till att veta att man bär på ett barn som inte lever längre. Är så svårt det där. Men när väl skrapningen skulle ske var jag "ok" med att det skulle ske, men kändes fruktansvärt ändå så klart. Livet är grymt ibland.