• Pojkmamma2

    ang minsta sonen 5år

    Hej! Vi har precis startat upp utredning för ev adhd för äldsta sonen då han har mkt problem med överaktivitet, rastlöshet, svårt å kontrollera impulserna mm m m

    Men nu funderar vi även över mindre sonen som blir 5 nu i oktober... Han får oxå utbrott emellan år men inte lika ofta, dock väldig kraftfulla, om nått han anser blir fel så kan han skrika å slåss å slänga sig på golvet i ca 30-45 min. Tex om han inte hann lägga upp grejerna på bandet på affären, inte kan bestämma vad kompisarna gör mm. Men han har svårt med språket, uttalen men har bra språkförståelse. Han har även svårt med fin och grov motorik. Håller i pennan som ett litet barn, ritar bara streck, inte en tillstymmelse till huvudfoting, kompisarna kan rita huvudfotingar, hus, skriva sitt namn mm men inre vår yngsta.. Han har svårt med grovmotorik å att springa, cykla mm.. Han har framförallt svårt med det å det sociala, såsom lekar med kompisar, sitter gärna å kolar på dem när de leker eller är inte med alls.. Ja jag kan funderar ibland om de kan va nån diagnos inblandad där med? Han kan inte heller klä på sig själv, byxor gå bra men inte tröjor, strumpor å såna saker. Känns svårt å veta att han ska börja på förskoleklassen till nästa höst å inte kan dessa saker..

    Nån som kan ge tips å råd?

  • Svar på tråden ang minsta sonen 5år
  • Pojkmamma2
    blubbblubb skrev 2013-10-07 11:29:37 följande:

    Ju mer du skriver ju mer motiverat med utredning tycker jag är det är. Ring BUP och beställ tid. Hur lång väntetid har ni dit i ert landsting? Men det måste vara tungt att utreda 2 barn parallellt.

    Matproblem, socialt samspel, ordnar saker, rutinproblem, dåligt språk. Du listar många varningssignar för autism.       


    Okej. Ja med äldsta fick vi Komma på 3 veckor, om ens det. Men då är det på "bedömningsenheten" som de heter, å där får man träffa två kuratorer två till tre gånger för å se om det är utredning el stöd och hjälp man behöver. Jo känns lite tungt då man ju redan nu besöker sjukhuset jätte mycket.

    Jaså tycker du? Man tänker inte så själv som förälder, men att nått är på tok har man framförallt märkt när man jämfört med andra barn i hans egen ålder..
  • blubbblubb
    Pojkmamma2 skrev 2013-10-07 19:44:37 följande:
    Okej. Ja med äldsta fick vi Komma på 3 veckor, om ens det. Men då är det på "bedömningsenheten" som de heter, å där får man träffa två kuratorer två till tre gånger för å se om det är utredning el stöd och hjälp man behöver. Jo känns lite tungt då man ju redan nu besöker sjukhuset jätte mycket.

    Jaså tycker du? Man tänker inte så själv som förälder, men att nått är på tok har man framförallt märkt när man jämfört med andra barn i hans egen ålder..

    Men, du.  Jag läser enbart vad du har skrivit. Jag har aldrig träffat din son, och är långtifrån expert på npf-diagnoser. Så ta det som jag skriver med en nya salt. 
  • Pojkmamma2
    blubbblubb skrev 2013-10-08 11:01:22 följande:

    Men, du.  Jag läser enbart vad du har skrivit. Jag har aldrig träffat din son, och är långtifrån expert på npf-diagnoser. Så ta det som jag skriver med en nya salt. 
    Jo jo de vet jag ju såklart :) men det är bra med olika inputs å tankar då man som förälder kan fastna i sitt tankemönster om du förstår hur jag menar? Allt hade varit så mycket lättare om vi haft stöd av bm i vårt landsting men så är de inte tyvärr :(
  • Pojkmamma2

    Har bvc å fsk pratat med er om era barn ang förskoleklassen? Mini börjar ju förskoleklass nästa höst men bvc läkaren tyckt inte han är mogen. Varken psykiskt el fysiskt (motoriskt) men jag tycker skolan kan ge det stöd som behövs för vet inte hur han skulle må om han var tvungen att gå kvar medans de jämnåriga börjar. (Han har 2 kusiner som går på samma avd som är lika gamla o då blir de ännu känsligare eftersom han vet dom är lika gamla) usch var inget roligt möte igår :(

    Hur ska man resonera? Vill ju inte han börjar å så känner han sig sämst på allt men vill inte heller utsätta han för onödig ångest med att få gå kvar å börja förskoleklass ett år senare å alltid gå en klass under sina jämnåriga. :( mkt känslor å tankar som snurrar nu!

  • Kerubmamman

    Här har de rekommenderat att man börjar förskoleklassen med de jämnåriga. Om barnet sedan fortfarande är för omogen för att börja ettan kan man göra ett andra år i förskoleklassen istället. 


    Keruben lyser av intelligensens prakt - Giovanni Pico della Mirandola
  • Pojkmamma2
    Kerubmamman skrev 2013-10-18 09:27:07 följande:

    Här har de rekommenderat att man börjar förskoleklassen med de jämnåriga. Om barnet sedan fortfarande är för omogen för att börja ettan kan man göra ett andra år i förskoleklassen istället. 


    Keruben lyser av intelligensens prakt - Giovanni Pico della Mirandola
    Ja på nått sätt känns de mkt bättre än att låta han gå kvar på dagis. De känns nästan horribelt imot honom då han är så medveten om att han är annorlunda sina jämnåriga men ändå försöker göra så gott han kan. Lill plutten.
  • blubbblubb
    Pojkmamma2 skrev 2013-10-18 14:49:12 följande:
    Ja på nått sätt känns de mkt bättre än att låta han gå kvar på dagis. De känns nästan horribelt imot honom då han är så medveten om att han är annorlunda sina jämnåriga men ändå försöker göra så gott han kan. Lill plutten.

    Mitt mål är att barnet ska vara bättre ett år senare och ha det bra på vägen dit.

    I vårt fall ger en förskoleklass mycket mer stimulas när det gäller bokstäver, matematik etc än vad en förskola ger. (Förskolan ger inte skvatt så förskoleklassen kan inte ge mindre). En förskoleklass tränar också mer på att sitta still, följa instruktioner. Dessutom är min dotter bra på att härma och det är bättre att härma en 6-åring än en 1-åring.
    För att angripa misslyckadet så kommer skolan vara väl informerad om dotterns svårigheter och jag kommer hänga med tillräckligt i vad som sker för att märka om nivån är alldeles för hög.

    Var tror du din son skulle utvecklas mest?  Jag tror, men kan ha fel, att förskoleklassen skulle behöva fundera mer kring frågor hur ditt barn ska kunna skriva (intensivträning, hjälpmedel) och hur han fungerar i en klass. 

    Dessutom har jag fått för mig att "gå om" hjälper barn som är sena i moment som antas lösa sig under det året, men inte barn som egentligen behöver anpassad undervisning. Tänk dig att du i slutet på åk 1 upptäcker att Kalle inte ser bokstäverna, siffrorna osv. Om glasögon löser problemet kanske Kalle behöver gå om Åk 1 för att lära sig läsa och skriva. Om Kalle däremot var blind så behöver han lära sig blindskrift snarare än gå om Åk1. 
             

             
        
          
     
  • Pojkmamma2
    blubbblubb skrev 2013-10-21 11:10:37 följande:

    Mitt mål är att barnet ska vara bättre ett år senare och ha det bra på vägen dit.

    I vårt fall ger en förskoleklass mycket mer stimulas när det gäller bokstäver, matematik etc än vad en förskola ger. (Förskolan ger inte skvatt så förskoleklassen kan inte ge mindre). En förskoleklass tränar också mer på att sitta still, följa instruktioner. Dessutom är min dotter bra på att härma och det är bättre att härma en 6-åring än en 1-åring.
    För att angripa misslyckadet så kommer skolan vara väl informerad om dotterns svårigheter och jag kommer hänga med tillräckligt i vad som sker för att märka om nivån är alldeles för hög.

    Var tror du din son skulle utvecklas mest?  Jag tror, men kan ha fel, att förskoleklassen skulle behöva fundera mer kring frågor hur ditt barn ska kunna skriva (intensivträning, hjälpmedel) och hur han fungerar i en klass. 

    Dessutom har jag fått för mig att "gå om" hjälper barn som är sena i moment som antas lösa sig under det året, men inte barn som egentligen behöver anpassad undervisning. Tänk dig att du i slutet på åk 1 upptäcker att Kalle inte ser bokstäverna, siffrorna osv. Om glasögon löser problemet kanske Kalle behöver gå om Åk 1 för att lära sig läsa och skriva. Om Kalle däremot var blind så behöver han lära sig blindskrift snarare än gå om Åk1. 
             

             
        
          
     
    Jo precis, är lite så jag känner oxå, att de skulle missgynna honom då han dels kommer ifrån sina vänner, dels så vad ger ett extra år på fsk? Han kommer å va med barn födda 10 å de tror ja missgynnar den framtida utvecklingen, iofs är han född sen på året men ändå så tror ja de skulle va nyttigt för honom med miljöombytet, få känna sig stor å så under rätt förutsättningar med rätt hjälp såklart så inte självförtroende o självkänsla ballar ur helt för honom.

    Nån annan med barn som fsk vill ska gå ett extra år, el fått förfrågning om detta? Hur har ni isf gjort o för o nackdelar mm?
  • blubbblubb

    Tänkte på en sak. Står skolan/kommunen bakom förskolan. Så, att det inte i värsta fall är så att han måste flytta direkt från förskola till Åk1 för att skolplikten sätter in.

  • Pojkmamma2
    blubbblubb skrev 2013-10-31 08:57:08 följande:

    Tänkte på en sak. Står skolan/kommunen bakom förskolan. Så, att det inte i värsta fall är så att han måste flytta direkt från förskola till Åk1 för att skolplikten sätter in.


    Nej de vet jag faktiskt inte, kan det bli så? Tänk om barnet behöver gå om ? Kan ju bli toksvårt å gå från dagis direkt till 1:an eftersom dagis inte tränar bokstäver mm så de ska jag ta reda på..
  • blubbblubb
    Pojkmamma2 skrev 2013-11-02 08:54:10 följande:
    Nej de vet jag faktiskt inte, kan det bli så? Tänk om barnet behöver gå om ? Kan ju bli toksvårt å gå från dagis direkt till 1:an eftersom dagis inte tränar bokstäver mm så de ska jag ta reda på..

    Teoretiskt kan det ju absolut. Förskoleklassen omfattas inte av skollagen och förskolepedagerna lär inte vara ansvariga för beslut att börja ett år senare. I verkligheten, vet jag inte. Man kan ju hoppas på att förskolan vet vad de talar om innan de ger sådana rekomendationer. 
    Jag skulle hört med kommunen.  
  • BusJohanna

    Vill bara komma med en liten tanke ang. att gå om.

    Om han är omogen både fysiskt och psykiskt så är risken stor att han känner sig utanför och blir mer utåtagerande i fkl. Där finns inte resurser på samma sätt som i fsk. Det är oftast en fröken och mkt större krav på att barnen ska klara saker själv.

    Klä sig när de går ut/kommer in, äta själva utan uppsikt, gå på toaletten osv.

    Det är mkt fri lek men fortfarande fler styrda situationer som kräver stillasittande och koncentration. Många tillfällen för ett omoget barn att "misslyckas".

    Går han sedan fkl och "misslyckas" och sedan blir tvungen att gå om denna så är det inte särskilt kul för honom.

    Ist kan ni hjälpa och stötta honom genom den första besvikelse. Som kanske uppstår om han blir kvar på fsk.

    Sedan kan han i en invand miljö med högre personaltäthet och möjligheter att vara "barnslig" få utvecklas i sin egen takt.

    Ngt att tänka på.

    Lycka till

    Kram

  • BusJohanna

    Går han om fsk får han gå fkl sedan. Efter det år 1.

    Han blir ett år äldre hela vägen. Han ska inte behöva hoppa till ettan på en gång.

    Det är faktiskt ganska vanligt.

Svar på tråden ang minsta sonen 5år