Barnen ska bara ha ha ha!

men gör inte allt det där då.
Du måste visa dem hur man ber om saker, hur man tackar, du måste visa dem dina känslor, att du blir trött, sur, ledsen osv.
Sätt gränser, så att de lär sig, för både din och deras skull.
 

Barn kan vara rätt själviska småindivider. Våra har varit så i perioder och ett tag ville jag bara skrika rätt ut.
Men så kom jag på att det var ju jag eller vi som gav barnen möjlighet att göra detta. Så vi satte oss ner med barnen och pratade och förklarade att det finns många saker som man vill ha här i livet men att man alltid får prioritera då det inte går att få allt. Vi diskuterade även det här med att ge och ta och att man faktiskt får vara beredd på att kompromissa och hjälpa till.

Haha.När jag igår frågade min dotter "Varför ska alltid JAG borsta din nattandställning"? så svarade hon : "Men NÅNTING ska ju DU också göra" Det var en härlig kommentar efter att man just lagat mat, tagit hand om disk och tvätt....att dottern tycker man verkar sysslolös på något vis

Mina barn är rätt curlade, men vi har infört rutiner, en viss dag i veckan lagar de mat och så städar de sitt rum regelbundet. Det mesta de vill ha får de köpa för sin månadspeng som är ganska hög så vi slipper pryltjatet.

Har nog med att vi curlar mer idag. Barnen är inte vana vid att få ett Nej!

Mycket handlar om era värderingar och uppfostran. Sedan så påverkas barnen såklart av samhället, skola, kompisar mm. Men ytterst är det ni som föräldrar..

Om ni vill göra en förändring, prata ihop er, var konsekventa och låt barnen vara delaktiga i de nya reglerna eller förhållningssätten så att alla är med på tåget.

Läs inlägget "Varför blir barnen aldrig nöjda?" ! (petrakrantzlindgren.se/2011/09/05/varfor-blir-barnen-aldrig-nojda/)

"Låt oss titta lite närmare på uppfattningen att ”barnen aldrig blir nöjda”. Stämmer den verkligen? Jag tvivlar.

Jag minns nämligen hur jag själv uttryckte mig i slutet av sommaren när semestern led mot sitt slut: ”Usch, jag vill inte börja jobba igen! Jag vill ha minst en månad till ledigt!” Betydde det att jag inte var nöjd med min semester? Tvärtom, det betydde att jag var väldigt nöjd. Jag tänker också på hur jag brukar reagera när min man kliat mig på ryggen och slutar. Det kvittar om han hållit på i tjugo sekunder eller tjugo minuter, jag suckar likväl och säger ”Inte sluta redan!”. Betyder det att jag inte är nöjd? Tvärtom, jag är väldigt nöjd.

Detsamma tror jag gäller barnen. Ett barn som efter en heldag med fika och bio skriker att han vill se en film till säger också något mellan de skrikiga raderna. Jag tror han säger: ”Jag har haft en helt fantastisk dag! Så fantastisk att jag önskar att den aldrig skulle ta slut!”

Fast det handlar ju också om att lära barnen tacksamhet och ödmjukhet. Att inte hela tiden kräva mer och mer utan faktiskt kunna vara nöjda också. Lära sig nyanserna.

men små barn är ju impulsstyrda. Och de vill ha glass istället för kallops till middag, och de vill kolla på t v 100 timamr i sträck och de vill itne sova. Men det betyder ju inte att de ska få som de vill. Det är ju upp till oss att sätta ramarna. Man kan inte gärna bli arg på dem för att de vill ha en massa saker. Det vill ju egentligen vi med. Men vi har lärt oss(iallafall de flesta) att vi inte alltid kan köpa allting, elelr äta glass till middag för vi mår inte rba av det. 

Så det är ju upp t ill dig som förälder att sätta ramaar, och för lite äldre barn ta diskussionerna om att man inte kan få allting. Vår 5årige son har fått spara pengar själv till saker som vi tycker är onödiga. han vet att han itne bara kan få leksaker hela tiden, men ha tittar och skriver önskelistor. 

 

så är jag inte uppfostrad, men jag har sett många sånna bortskämda snorungar genom åren.
 

Usch. Så känner jag också.

men herrejösses uppfostra inte era barn så då, och curla inte sönder dom, så ska ni se att det löser sig.

Det låter tråkigt. Jag är glad att mina barn inte är sådana. Visst finns det mycket de skulle vilja ha, det finns mycket jag själv skulle vilja ha också, men de förstår mycket väl att man inte kan få allt och är tämligen nöjda med det.

Enklare sagt än gjort!

De beror ju mycket på uppfostran. Ta diskussionen direkt istället för att låta dom först få och sen undra varför dom hela tiden ska ha och vara otacksam. Det skulle ha gjorts från första början. Låt dom veta värdet av pengar. Lär dom tacka när dom får saker, tycker det är ouppfostrat att barn inte kan säga ett litet ord som tack. Det för mig är en självklarhet.

Jag tror också mycket handlar om uppfostran.  T ex genom att när ens barn börja kräva saker på detta kan man börja med vecko/månadspeng. Så när barnet vill ha något man själv inte tycker är nödvändigt kan man säga att du får köpa det för egna pengar. Om det är dyra saker kan man säga att när du har pengar en viss del av kostnaden så skjuter jag till resten. När det gäller kläder, som förälder brukar köpa till sina barn kan man börja med att säga att du behöver t ex en tröja, du får x summa att köpa valfri tröja, och om det blir pengar över så får du behålla den summan. När det gäller krav om skjuts tror jag man som förälder tjänar på att inte bara gå med på det generellt utan diskutera saken. T ex om barnet t ex kan ta sig sin träningslokal själv kan man hämta barnet.  Man kan säga att jag kan skjutsa dig om du t ex diskar/städar ett rum, för om jag ska köra dig så hinner jag inte diska/städa. När det gäller mat kan en regel vara att alla i familjen ska gilla något av det man äter tillsammans. Och om barnet inte gillar potatismos kan denne beroende på ålder själv koka pasta.

Jag tror också på visa sina känslor inför barnen. Om man t ex är trött och inte känner för att laga mat säga att man är det och sedan får det bli en enkel måltid. Om barnen är gamla nog kan man be dem laga maten den gången. Samma sak om man inte orkar skjutsa någon gång, att då bara säga att man vill ta det lugnt. På det sättet tror jag barn generellt lär sig ta hänsyn till sina föråldras känslor. När det gäller hjälp på en gång, inför som regel att barnet får försöka lösa sitt problem själv först, ev med uppmuntran och en försäkran om att om det ändå inte går så kommer man och hjälper barnet.    

Jag har lärt mina barn att uppskatta allting. Du kanske ska stanna upp lite när dom är som otacksammast och fråga dom "Varför ska jag skjutsa dig om du inte ens säger tack?". Så gör jag i alla fall, och mina barn vet också att om dom inte följer vår regellista så blir det ingen månadspeng. Varför ska dom få pengar av mig om jag inte får något tillbaka? Lär dina barn att ingenting är självklart, att aldrig ta saker för givet och att vara f-ing tacksamma så kanske det blir bättre. Bortskämda barn är inte bra för varken barnen eller föräldern. Och om du tycker att du har varit dålig på att uppfostra? Ändra på det då?