VARFÖR alltid gemensamt barn i nyfamilj trots att där finns MÅNGA redan?
Ja, just där va frågan. Jag funderar lite över denhär saken TROTS att jag hör just till den gruppen som får gemensamt barn trots att vi båda hade barn. Vårt utgångsläge var dock att INGA flera barn, punkt! Redan då hade jag inställningen att varför skaffa mera barn då båda har barn. I vårt fall hände det dock att jag trots piller var gravid, vilket visade sig vara ovum, då grät jag över detta o därefter beslöt vi försöka 3-4månader - men bara tills jag var 35. Det räckte. Hon är det härligaste som hänt oss absolut o alla dom stora störtälskar henne. Vill gärna höra era andras tankar om varför nödvändigtvis skaffa flera barn, tror man så på "the big love" en andra gång (o än värre en tredje o tom en fjärde, huhu)? Varför inte njuta av dom som finns o även få sk egentid? Vad tror man ska bli bättre med en ny pappa / mamma? Är det oftare tro kvinnor som vill detta? Och - i värsta fall - tänker dom på något vis att man med detta gemensamma barn slutligen tar avstånd från hans x? Att "han blir min på allvar" då? Tankar?
