Har ni upplevt att det är "hysch hysch" med fertilitetsproblem?

Det är inte så vanligt att man pratar om det nej, i början när jag precis fått veta att jag hade svårt att bli gravid så tyckte jag själv att det var jobbigt att hantera och det var en stor sorg för mig, jag skämdes för att min kropp inte ville vara med på noterna.
Jag tror att det handlar mer om att landa i sin infertilitet och acceptera att det här är jag, så här blev jag.
Det är en process som kan ta flera år att lada i.
Sen kan det ju vara svårt att dela med sig av eftersom att det känslomässigt kan vara svårt att prata om det med andra.
Det är lite som att prata om missfall och den sorgen som följer, många har varit med om det men det är något man inte så ofta hör om.
Det är ovanligt att vara öppen med det, men det kan ta år innan man känner trygghet i att delge en sån sak.
Dom jag valt att vara öppen med det emot har inte reagerat något konstigt, utan mer tyckt att jag varit stark som delat en sån privat del av mitt liv och sen varit mycket mån om omtänksam om hur det har gått.

Jag tycker inte att det är hyschhysch med fertilitetsproblem. Jag tycker att det är stor skillnad nu än mot typ 10 år sedan. Jag tror att det beror på att folk är mer öppna med det och att behandlingarna har utvecklats så fler får chansen att bli föräldrar trots fertilitetsproblem. Det verkar finnas en större medvetenhet kring fertilitetsproblem idag än det gjorde förr. Tyvärr lever många myter kring fertilitet kvar och det dröjer nog innan "slaaappna aaav"-myten försvinner....Jag vet att det finns människor här på FL som tror att vanlig vardagsstress kan påverka fertiliteten negativt.....och där vill jag påpeka att det gör det inte. Det är uttalad stress som tex stress i nivå med utbrändhet eller allvarliga stressreaktioner eller allvarliga psykiska och/eller fysiska trauman som påverkar fertiliteten negativt, inte vanlig vardagsstress. Alla dessa historier om att "vi gav upp och sen blev jag gravid"....det är SLUMPEN, inget annat. Få människor är helt sterila så minimala chanser finns nästan alltid och har man tur så kan slumpen vara med en. Men att ett par med dokumenterade medicinska fertilitetsproblem (som tex dålig äggreserv, pco, endometrios, stopp i äggledarna, för få spermier eller liknande)  som orsak till problemen skulle "slaaaappna avvv" och att avslappningen skulle vara botemedlet....näe...det är lika sannolikt som att man skulle kunna bota diabetes med avslappning.....Javisst stress är ingen positiv faktor för vare sig fertilitet eller diabetes men det är inte ORSAKEN till medicinska fertilitetsproblem och inte till diabetes heller.

Jag tror precis som Lilla Miraklet  att det tar tid att bearbeta och landa i fertilitetsproblem och innan man landat är det svårt att berätta för omgivningen. Omgivningen kommer ju att ha frågor och åsikter och innan man landat i det själv är det svårt att bemöta omgívningens respons och de myter som en del kommer att häva ur sig....Tyvärr är inte alla bra på att bemöta andras svårigheter utan vill gärna komma med "goda råd" utan att riktigt tänka igenom det och då kan det bli såååååå fel. Jag vet att det är svårt att hantera människors svårigheter utan att komma med goda råd men man måste förstå att vissa saker kan inte lösas genom att man får goda råd eller käcka tillrop utan i bland måset man som medmänniska kunna säga: " Usch så jobbigt, så ledsamt för dig/er, finns det något jag kan göra för er?" Istället för att försöka "muntra upp".....

OM man vill berätta så är det ju bara att tuta och köra och vara offentlig med det men om man inte vill så måste man få välja det. Jag tänker att fertilitet handlar ju om något av det mest privata och största i livet och dessutom handlar det ju om ens mest privata kroppsdelar så det är inte märkligt att vissa inte vill berätta om det för omgivningen.