Hur mådde ni MENTALT (hormoner etc) innan förlossningen startade?

var inte så påverkad av hormonerna under mina graviditeter. Men var otålig i slutet, eftersom jag gick över.

Du tror inte att en del av dina förändringar beror på oro?  Och att du påtagligen vet att det sker snart?

Jag är inte speciellt orolig, men visst kan det vara tanken på att det snart är dags.
Jag är bara lite fascinerad av att mina hormoner satte igång så in i norden, för jag har också varit väldigt opåverkad genom hela graviditeten. Nu gråter jag för minsta lila och känner mig helt sprängfylld av hormoner plötsligt! 

Jag var precis som vanligt dagarna innan. Det ända jag kan komma på är att 2dagar innan blev jag hungrig som ett djur kunde äta hur mycket som helst! Och de va inte normalt för mig då jag snabbt brukade bli väldigt mätt pga att magen var så spänd :)

TS: Jag är nu i v 38+5, har planerat snitt på onsdag, men har känt mig precis som du beskriver sedan några dagar. Har gråtit två ggr idag för att jag ska vara ifrån vår snart 5-åring i minst två dygn, för att han aldrig mer kommer att vara min minsting och för att det nog kommer att dröja länge innan vi kan sitta lugnt och mysa, bara han och jag. Har måst påminna mig själv flera gånger om att jag ska få ett efterlängtat barn till, inte mista det jag har, men känslorna är överallt och inte hjälper det att kroppen aldrig känns riktig bekväm så att man kan koppla bort tankarna. Minns inte dessa känslor från första graviditeten, trots att jag då gick över tiden, kom aldrig igång av mig själv då, så kanske det hänger ihop så som du är inne på :)

Alynda: ja det stämmer bra, samma systerlyster här! Jag som aldrig mer skulle ge mig in på forum... Hö hö... Men var så himla nyfiken på om mina syntom var allmänt förekommande så här är jag! :)