Sakna ett barn "som inte finns" ?

Ja, jag vet, jätte konstigt rubrik. 
För ett år sen vart jag gravid - jag vart jätte glad. Barnets Pappa vart inte alls lika glad och tvingade mig med både hot och psyksikt våld till en abort. En abort som jag absolut inte ville men som jag sen genomgick ändå, när jag vaknade satt jag och grät och grät och grät, systrarna på avdelningen gick bara förbi mig, enligt narkosläkaren ska jag ha när dom väckte mig varit jävligt förbannad och talade om att dom tagit mitt barn. Naturligtvis fick jag rester kvar, fick infektion, vart sjuk och fick ligga inlagd. 

Jag saknar varje dag. Varje dag kommer jag och tänka på det här barnet som jag inte fick lära känna, som inte fick en chans att bli någon. 

Finns det flera, som saknar ett barn "som inte finns" ?