• Reina

    Finna kraft i vardagen

    Jag har nått en svacka där jag känner att det är tungt att gå framåt. Jag är väldigt självständig men ibland tar det emot och jag orkar inte bära upp mig själv och vill få stöd tips och råd hur man kan ge sig själv den styrka man behöver när man inte kan få det genom andra.

    Snabb bakgrund: 24 år, kvinna, arbetar deltid, sökt universitet till våren. Driftig, självkritisk, känner att måsten är belastning, försöker vända "måsten" till positiva upplevelser. Jag har försökt den biten. Vad jag känner att när jag bestämmer mig för att göra nått kritiserar mina föräldrar allt jag gör eller är likgiltliga till det. Sparade pengar till körkort, bil, australienresa 1 år, skaffade lägenhet och gjorde allt själv. Mina föräldrar har fått så mycket hjälp av sina med huslån, billån av andra släktingar. Skämmer bort min 7 år yngre syster (för att ekonomin är bättre). Och ja, det svider att när jag åstadkommer saker på egen hand att inte få ett "bra gjort". Ex. jag ville plugga ekonomi (de kommer du inte klara av), jag ville gå musikprogrammet (vad då, ska du bli nån slags gatumusikant?), jag ville plugga miljö och hållbar utveckling (jasså, ska du bli en såndär miljöpartist nu också?) jag sa att om sverige endast skulle tillåta att sälja ekologisk mjölk skulle priset gå ner (i diskution om att det var dyrt) "det vore ju en diktatur!" Fick jag till svars. Jag förstår att jag inte kan dela nått med mina föräldrar men jag har en avundsjuka och ett önskemål att dom skulle stötta mig. Varför har jag det här stora behovet att höra att jag är bra? Varför kan jag inte ge mig själv de? Hur slår jag bort deras inflytande på mig och hur stärker jag mig själv? Jag känner att de gång på gång bryter ner min sjävkänsla. Mamma gör det, pappa är likgiltlig i vad jag gör, det är varken bra eller dåligt, det är ingenting. Jag har vart med om kränkningar i skolåren men slog mig fri och vill nu sträva efter en stark framtid. Men hur stärker jag mig själv för att orka. Om jag inte kan be nån om råd eller stöd, hur kan jag bli mitt största stöd?

    Är mycket tacksam för råd/tips/ideer. Jag är inte religiös. Jag har få nära vänner och vill inte överbelasta dem med att höra att jag är bra.


  • Svar på tråden Finna kraft i vardagen
  • Jodi

    Känner med dig för det är klart att man vill höra av sina föräldrar att man duger och allra helst att de är stolta över en!! Tyvärr är det ju så i livet att man inte alltid får de relationer man skulle vilja ha, inte ens med sin familj. Den enda du kan räkna med som alltid finns där och håller dig bakom ryggen, vem är det? Du själv. Du vet ju innerst inne att du duger och att du är bra som du är (och du är stolt över dig själv!). Du måste vara din egna bästa vän och sluta hoppas att de (dina föräldrar) ska bekräfta dig.

    Försök att inte bry dig så mycket om vad de säger, de är inte allvetande! Kanske behöver du distansera dig lite från dem?
    Vet inte om detta är till nån hjälp alls. Jag tror att du har allt du behöver inom dig i alla fall!

  • Dina08

    Det där är hemskt av dina föräldrar, jag känner igen det från min mamma. Känner även igen att mamma fick ekonomisk hjälp av sina föräldrar, men inte ger något till sina egna barn. Säg ifrån om negativiteten eller minimera kontakten. Bygg upp andra relationer och gå ev på några samtal med kurator/KBT-terapeut etc. Själv har jag sökt hjälp flera gånger i livet, och det har varit bra. Snälla kollegor kan också göra livet bättre. Om du inte har möjlighet att få stöd när du mår dåligt så rekommenderar jag att ringa till nationella hjälplinjen. Läs självhjälpsböcker.

  • Reina

    Tack så mycket för ert stöd. Jag tror att det är väldigt svenskt jäntelag att inte unna varandra den pushen man vill få. Jag ska se om jag kan få gå till en kurator eller liknande. Sist jag var där ville hon ge mig psykofarmaka men de ville inte jag ha sen vart de inte mer...

Svar på tråden Finna kraft i vardagen