Distansförhållande pga barnen

Visst är det jobbigt att bo långt ifrån varandra när man vill ses varje vaken stund. Men när man är ensamstående förälder så behöver man ta hänsyn till sina barn också, precis som du själv är inne på. Åtta månaders förhållande är inte så långt , ni är fortfarande kvar i första bubblan. Jag tycker att du ska testa förslaget du har fått, att ni varannan vuxenvecka bor hos dig och varannan vuxenvecka hos honom. På det sättet hinner ni testa vardagen och långa resor båda två innan ni tar något permanent beslut om flytt. Ge det ett år och se hur det fungerar. Antingen går det jättebra och ni är kärare än någonsin och då kan ni flytta ihop på riktigt halvvägs mellan era orter då. Eller också tär vardagen och resorna på förhållandet och då är det lättare att göra slut om man inte hunnit flytta ihop på riktigt.

Det här förslaget tycker jag är bra!

8 månader är inte länge. Bo ihop i vuxenveckorna i ett år och lär känna varandra. Vill ni fortfarande bo ihop efter det :) så leta efter boende mellan era orter. Och vill han inte flytta ihop med dig för att han då måste sälja sitt hus så är han nog inte rätt man för dig ändå tänker jag...

Ja det låter väldigt klokt faktiskt... undrar varför ingen av oss har kommit på och föreslagit det?!!

Kanske för att ni inte har gjort den här "resan" förut? Kanske för att det är första gången som ni träffar någon med barn som bor på annan ort och funderar på att flytta ihop? Då är det bra att göra precis som du gör, bolla sina tankar med andra och leta olika lösningar.

Anledningen till att jag kom på det är att jag nyligen brutit upp ur ett sånt förhållande. Första 1-1,5 åren var allt en dröm, han var fantastisk, vi ville ses hela tiden, osv. Sedan började vi ses mer i vardagen, han bodde mycket här (han har utflugna barn) även i veckorna. När vardagen kröp på så upptäckte man en massa olikheter som låg och gnagde. Plus att jag upptäckte hur han betedde sig mot mina tonåringar. Han var svartsjuk på den tid som barnen tog av mig och gav dem verbala tjuvnyp, han var dessutom svartsjuk på att jag hade fått barn med någon annan istället för med honom och det tog han ut verbalt mot mig. Till slut insåg jag att det varken var bra för barnen eller för mig och gjorde slut. Vårt förhållande klarade helt enkelt inte av att dela vardagen med varandra.

Mitt tips: hyr ut era nuvarande bostäder och hyr en lägenhet/hus på en ort som ligger halvvägs mellan er. Sätt en tidsgräns på 2 år innan ni eventuellt säljer era gamla bostäder och köper ett nytt gemensamt på den nya orten. På två år hinner ni se att ni funkar som familj och hur pendlandet för alla går. Visar det sig att det inte lyckas bli bra kan ni bli särbos igen eller gå skilda vägar.

Han har precis köpt ett hus så det är nog inte aktuellt..

Tror vi är rätt bekväma av oss båda två... önskar jag inte älskade och vill ha honom så det hade varit lättare att avsluta  tror faktiskt inte han skulle köpa förslaget med att flytta halvvägs.  

jag har ett särboförhållande med en man som också bor ca 10 mil härifrån. Skillnaden här är att han har inga barn men det har jag så OM vi nån gång skulle vilja flytta ihop så är det han som får flytta till mig. Jag är rätt säker på att om jag hade träffat honom och han hade haft barn, hade jag nog inte orkat ge mig in i den karusellen det innebär att båda har barn och ingen riktigt kan flytta. 

Jag är gift med en man sedan ett par år tillbaka o vi lever precis så som många föreslår här, alltså varannan vecka. Vi har femton mil mellan, och jag har mitt jobb mittemellan. Så varannan vecka bor jag i en stad med nin dotter o pendlar 6 mil till jobbet och andra veckan bor jag i min mans stad! Det va jobbigt i början när man var nykär i ville ses varje sekund, men nu funkar det väldigt bra, det blir två olika veckor, men båda med så mycket kvalité.. Lycka till!

Tack! vad härligt att höra om någon det funkar för att ha det så

Jag tror han är på väg att lämna mig trots att han tycker så mycket om mig han har svårt att tänka "out side the box" och han verkat inte ens ha tänkt att han kan flytta halvägs eller att vi kan bo varannan vecka. Gav de förslagen iaf och nu ska vi fortsätta som vanligt tills vidare.. tänka och fundera. Plågsamt detta.

Han funderar fortfarande, hur långt dig är rimligt att ge honom?!

Jag tycker inte du ska ge honom mer tid. Dina förslag är rimliga och inte komplicerade. Så antingen är han beredd på att flytta halva vägen eller bo kvar där han bor och umgås med dig på barnfria veckor. Eller så vill han inte satsa lika mycket som du, och då tror jag det är lika bra att avsluta relationen.

Usch vad svårt... har ju tagit upp det ett par ggr förstår inte varför han inte bara kan avsluta om han inte vill mer! verkar ha en otroligt beslutångest.

Så gjorde han det till slut   nu plötsligt handlade det inte om avståndet(men det gör det nog) här så bekväm. Han har för mycket i sitt liv.

Jag är så ledsen för din skull... V
i bodde på varsitt håll varannan vecka i två år, ibland hos honom ibland hos mig, innan vi liksom hade känt av vad som passade oss bäst och flyttade ihop på min ort och pendlar till bonus skola och kompisar.

Hoppas du hittar någon som ser möjligheter istället för svårigheter. 

Kram 

Tack! du har rätt hoppas jag lyckas. Om jag överhuvudtaget vågar mig på det igen. Har gått igenom det två ggr och allt går så bra i början när de är nykära.. sen är det inte lika roligt längre men svårt när jag bor i en liten by att hitta någon här.
Hur långt pendlar ni till bonusens skola?
kram

Vi har 3,5 mil till bonus skola, vilket fördubblar vårt pendlngsavstånd till våra resp jobb. Men det går. Bonus älskar tiden i bilen  det är en stnd för henne att prata med oss utan att något annat stör. Men det blir dyra bensinräkningar för oss :)