Ej abort men ett embryo som ska slängas

Tror nog att du ska testa, om du känner så. Om du testar, och det inte tar - jag då har du åtminstone gett det en chans. Om du inte testar tror jag du kommer att gå med en känsla av att ångra dig. Jag tror att jag själv hade resonerat just precis så.

Det är vanligare att man ångar sådant man aldrig gjorde än att man ångrar sådant som man faktiskt vågade genomföra vill du verkligen leva resten av ditt liv med tanken "tänk om"???

Jag tror din sambo är rädd att ni inte ska orka med, men han har inte stängt dörren. Ta chansen. Det kanske blir ett syskon, eller inte. Det kanske blir en jobbig graviditet, men varför inte hoppas på en lätt nu när din kropp gjort det en gång.

De människor jag känner som fått barn sent är yngre på många vis än sina jämnåriga som fått barn tidigare. Ni är inte för gamla.

Jag frågade min sambo redan för två år sen för då ville jag bestämt om han ville. Men först sa han "inte som det känns nu" sen sa han ja men surt och jag har förstås också skäl emot men skulle göra det om jag hade hans stöd. Men när jag både har skäl emot, samma som hans egentligen men jag vill ha ett barn till och så att han är sur då orkar jag inte. Och jag ångrar nu att jag inte testade för 1,5 år sen när han först sa ja men surt och så har jag hela tiden trott att nästa månad kör jag men har inte orkat hela vägen ut. Och jag ångrar redan nu att jag inte redan testat för nu är ju vårt barn nästan för gammalt för att få så mycket glädje av barnet som liten och vi är äldre. Då kanske barnet redan varit 1 år nu...Känns bara som att jag inte kommer orka genomföra det själv. Alltså det tar 5 min att sätta tillbaka det så jag menar psykiskt. Om jag provar och det inte blir något som någon skrev då kommer jag ha lättare att acceptera det. Har legat i soffan i tre dagar nu. Känner bara beslutsångest och om jag inte åker imorgon kommer jag bli rejält deppad och ännu mer besviken på på både mig och min sambo. Så jag borde nog åka men det känns inte som att jag kommer göra det. Jag är konstig.

Jag är svag!

rädd det ska bli något fel på barnet och så var det bara mitt beslut att försöka...Men embryot är från innan jag fyllde 40 i varje fall. Men kanske en äldre kropp också påverkar risken...eller att man själv får blodpropp eller så..

Men tack för peppandet...

Skrev under abort för att jag läste i några trådar och jag kände igen detta velande mellan motstridiga känslor och sen när något är försent så ångrar man sig desperat och vet precis vad man skulle gjort. Så har jag känt flera gånger under dessa två år. Men när jag får en ny chans att bestämma mig känner jag bara ångest och nu ska alltså ett av tre embryon slängas ifall jag inte åker imorgon. Kanske är DET det embryo som kan bli ett barn. Att det är sån press på att bestämma sig gör att jag låser mig helt. Vet ju vad det beror på...när jag var ca 20 tog jag ett annat stort beslut vilket ledde till ångest depression och vissa möjligheter förstördes. Så jag vill skjuta upp stora beslut. Och har tyvärr gjort det så mycket i mitt liv blivit försent. 

Då har du en chans att göra tvärt om nu

Åk! Du kommer definitivt ångra dig mer om du stannar hemma än om du åker. Din nuvarande ålder spelar ingen roll för det är embryots ålder som är det avgörande. 60+are kan ju få barn så länge äggen är från en betydligt yngre kvinna så då kan du också. Dessutom är ägg från en äggomgång man fått barn ifrån oftast av bättre kvalitet än ägg från en omgång man inte ens blitt gravid av (enligt min gamla klinik).

Tack alla! Var för svag förstås. Har två andra embryon kvar och tänker testa med dom om knappt fyra veckor, om cykeln är som den brukar. Söker dispens för detta embryo men risk att det blir nej. Peppa mig gärna om ett par veckor så att jag då orkar genomföra det jag vill. Hoppas embryona överlever upptiningen.

Hur gick det