• mli01

    måste skriva av mig

    Jag har en sambo och vi har vart tillsammans i snart 9 år .. Vi har en dotter tillsammans . Som blir 3 i januari . Nu har jag fått ett problem . Jag känner inget med min sambo. Han tycker allt är bra med oss. Han pratat hela tiden om hur lycklig å kär han är .. Fast jag inte tar i han pratar knappt med han. Utan bara är. Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag lämna å leva själv . Eller ska jag leva inte helt glad men för familjens skull ?

  • Svar på tråden måste skriva av mig
  • mli01

    Jag har tänkt så.. Åka till min kompis . Problemet är att jag är en fysisk person. Så jag vet inte om jag skulle sakna någon . Men inte sambon. Sakna bara för att ha någon. Efter denne helg kommer jag å killen jag har kontakt med inte kunna prata på en månad .

    Jag vill inte såra någon. Å jag bor en stad nu som min sambo kommer ifrån. Så jag har ingen här. Men skulle vi gå skilja vägar så skulla jag välja å bo kvar. För min dotters skull. Sen för att min sambo jobbar skift å pendlar 11 mil om dagen ..

  • mli01

    Jag har försökt prata med han förr .. Han blir bara skit arg å vägrar prata tills jag bestämt mig.

  • Tebriane

    Tre veckor!!! För mig tog det flera år att våga gå min väg... Tycker det är synd idag att jag var så feg!

  • mli01

    Okej jag måste prata med han. Men ska nog prata med syster . Så jag får perspektiv på de hela ..

  • skogsvitter

    Eh 3 veckor..? Av 9 år..? Det lät ungefär som att du har gått och känt så här i evigheter, utifrån att du redan försökt prata med honom "förr", att han hela tiden pratar om att han är så "lycklig" och att du undviker fysisk kontakt med honom och tänker på andra när ni har sex. Och sen har allt detta bara pågått i tre veckor?! Du har redan börjat ha en affär med en annan kille, på tre veckor?! Du behöver seriöst söka hjälp. Du låter som en tonåring TS. Sådär beter man sig inte som ansvarsfull vuxen med familj och barn! Efter att ha känt sig nere och tom i ynkliga tre veckor!

    I mina ögon låter det solklart som en depression. Men du skyller på din sambo, som mår bra, och funderar på att lämna honom efter tre veckor!? Herregud...

  • mli01

    Jag har känt så länge men de är de senaste 3 veckorna som jag verkligen funderat på separation .... På riktigt .

  • Tebriane

    Ja det brukar vara så att man först får en känsla och sen formulerad den till ord i huvudet sen till ord ur mun och den till handling... Den normala gången...

  • skogsvitter
    mli01 skrev 2013-10-26 10:33:34 följande:
    Jag har känt så länge men de är de senaste 3 veckorna som jag verkligen funderat på separation .... På riktigt .
    Jag frågade ju hur länge du hade känt så här, och då svarade du 3 veckor?
    Tebriane skrev 2013-10-26 11:07:54 följande:
    Ja det brukar vara så att man först får en känsla och sen formulerad den till ord i huvudet sen till ord ur mun och den till handling... Den normala gången...
    Ja det brukar vara så ja, men i ett långvarigt förhållande med familj och barn sker inte denna process på tre veckor direkt. Sedan får man ju ta och fundera på vad det är för fel på en själv när man plötsligt går och känner sig allmänt tom. Det är ju såklart inte förhållandets fel och betyder ju inte att kärleken bara hux flux har försvunnit. Låter som att TS har fått en depression, kanske förlossningsdepression, och därav mitt råd att söka hjälp istället för att splittra en hel familj i onödan.

  • mli01

    Jag tror att de har mycket med att jag får dra hela lastet med dottern. Jag får aldrig hjälp. Ber jag om hjälp så är de suck p stön.....

  • mli01

    Jag tror att de har mycket med att jag får dra hela lastet med dottern. Jag får aldrig hjälp. Ber jag om hjälp så är de suck p stön.....

Svar på tråden måste skriva av mig