Skolkuratorns ord i utredningen
Mitt barn har under en längre tid (3 år) haft problem med att vara hos den andra föräldern och har gått och pratat med sin skolkurator om detta. Mitt barn är en mycket vältalig 11-åring och hen pratar alltid mycket med mig här hemma om vad som sagts, annat hen tycker och känner osv. Jag anser mig alltså har mycket god koll på vad som sagts på dessa möten och vet att det handlat om rädsla för och ovilja att vara med sin andra förälder.
Så till själva bekymret: Jag har just fått i mina händer den utredning som TR beställt från familjerätten. Här kan jag nu läsa vad skolkuratorn berättat om situationen och anser att versionen är mycket vag, nästan helt neutral. Det lyfts fram att hen minsann längtat åt andra hållet också (ställningen är förmodligen 3000 mot 1, typ). Att hen mår dåligt av föräldrarnas konflikt, att hen mår dåligt av separation.
Jag är 99% säker på att det är skolkuratorns formuleringar och att inte familjerätten har återgivit fel. Det jag undrar är väl över kuratorns uppdrag. Varför så neutral? Det hjälper ju knappast barnet. Att inte våga berätta, inte våga ta ställning stjälper ju barnet. I förlängningen, vid ev rättegång, finns ju risk att barnet hamnar på fel ställe.
Någon som vet?
Någon som har liknande erfarenhet?