• Anonym (Förbryllad)

    Skolkuratorns ord i utredningen

    Mitt barn har under en längre tid (3 år) haft problem med att vara hos den andra föräldern och har gått och pratat med sin skolkurator om detta. Mitt barn är en mycket vältalig 11-åring och hen pratar alltid mycket med mig här hemma om vad som sagts, annat hen tycker och känner osv. Jag anser mig alltså har mycket god koll på vad som sagts på dessa möten och vet att det handlat om rädsla för och ovilja att vara med sin andra förälder. 

    Så till själva bekymret:  Jag har just fått i mina händer den utredning som TR beställt från familjerätten. Här kan jag nu läsa vad skolkuratorn berättat om situationen och anser att versionen är mycket vag, nästan helt neutral. Det lyfts fram att hen minsann längtat åt andra hållet också (ställningen är förmodligen 3000 mot 1, typ). Att hen mår dåligt av föräldrarnas konflikt, att hen mår dåligt av separation. 

    Jag är 99% säker på att det är skolkuratorns formuleringar och att inte familjerätten har återgivit fel. Det jag undrar är väl över kuratorns uppdrag. Varför så neutral? Det hjälper ju knappast barnet. Att inte våga berätta, inte våga ta ställning stjälper ju barnet. I förlängningen, vid ev rättegång, finns ju risk att barnet hamnar på fel ställe.

    Någon som vet?
    Någon som har liknande erfarenhet? 

  • Svar på tråden Skolkuratorns ord i utredningen
  • Anonym (K)

    Kan det inte vara så att din dotter har pratat mer om er separationen och om andra föräldern än vad hon säger till dig? Ofta säger barn saker runt konflikter som inte ska såra sin förälder... Ofta vill barn vara båda sina föräldrar till lags.

  • Anonym (insatt)

    Barn säger olika beroende på vem de pratar med så du kan inte veta hur samtalen med kuratorn avlöpt!

  • Anonym (Förbryllad)
    Anonym (K) skrev 2013-10-25 17:38:52 följande:
    Kan det inte vara så att din dotter har pratat mer om er separationen och om andra föräldern än vad hon säger till dig? Ofta säger barn saker runt konflikter som inte ska såra sin förälder... Ofta vill barn vara båda sina föräldrar till lags.
    Nej, så är det inte. Det finns ju en annan text i utredningen där barnet självt har fått komma till tals och där är det klartext. Barnet är tydligt och vältaligt, som sagt, och det har alltså uppstått en klyfta mellan dessa två texter i utredningen.
  • Anonym (Förbryllad)
    Anonym (insatt) skrev 2013-10-25 22:53:49 följande:
    Barn säger olika beroende på vem de pratar med så du kan inte veta hur samtalen med kuratorn avlöpt!
    Nej visst, jag kan inte veta precis hur samtalen har avlöpt men när jag jämför skoluratorns ord med barnets så finns det en stor skillnad. Skolkuratorn har "fegat ur" tycker jag. Det är det jag undrar över. Undrar alltså över ifall det ingår i deras uppdrag att hålla sig neutrala?
  • Anonym (Förbryllad)

    Det jag tror har hänt är att den andre föräldern har varit hos skolkuratorn och pratat om hur hemsk jag är och att det är mitt fel osv osv. Skolkuratorn har sedan inte kunnat hålla isär dessa versioner utan kört "safe" när samtalet med utredarna på familjerätten ägde rum.

    Kanske skulle fråga en skolkurator helt enkelt?...

  • Anonym (Typiskt?)

    Tycker det här känns lite typiskt för alla som uttalar sig i vårdnadstvister. Det är flata, neutrala och helt intetsägande saker som blir dokumenterade. Det spelar liksom ingen roll hur illa det egentligen är i verkligheten, när det kommer till kritan blir resultatet platt. Vet inte om de är så fruktansvärt rädda för att inte framstå som neutrala i sin bedömning att det istället går överstyr på andra hållet. 

    Märkligt är det i alla fall, i synnerhet om man ändå måste försöka komma ihåg att det är barnen det handlar om. I många fall är de inte ett dugg hjälpta att av kuratorn eller någon på soc är neutral så pass att resultatet blir helt missvisande. 

  • Anonym (Förbryllad)
    Anonym (Typiskt?) skrev 2013-10-26 15:29:15 följande:
    Tycker det här känns lite typiskt för alla som uttalar sig i vårdnadstvister. Det är flata, neutrala och helt intetsägande saker som blir dokumenterade. Det spelar liksom ingen roll hur illa det egentligen är i verkligheten, när det kommer till kritan blir resultatet platt. Vet inte om de är så fruktansvärt rädda för att inte framstå som neutrala i sin bedömning att det istället går överstyr på andra hållet. 

    Märkligt är det i alla fall, i synnerhet om man ändå måste försöka komma ihåg att det är barnen det handlar om. I många fall är de inte ett dugg hjälpta att av kuratorn eller någon på soc är neutral så pass att resultatet blir helt missvisande. 
    Tack!
    Det är väl lite såhär jag känner. Ingen vågar riktigt stå upp för barnet. Det värsta är ju att då hjälper de den sidan de inte vill till. Hoppas jag gör mig förstådd här.... Så i sin vilja att vara neutral blir de ju "icke-neutrala" och riskerar att tippa hela utredningen åt fel håll. En neutralt hållen text blir partisk.

    Märkligt att det ska vara så svårt att hålla sig till sanningen.
  • Anonym (mmmm)

    Jag har råkat ut för en skolkurator som var helt inkompetent. Jag berättade bl a om att min bror har en diagnos och bor hemma hos våra föräldrar i deras stora hus för att han trivs med det och de med honom. Jag berättade också att han under flera år bodde ensam i våra föräldrars sommarstuga för att han studerade på en ort nära den och hellre bodde där än i en stökig studentkorridor. Detta fick hon till att min bror "bodde hemma för att han hade svårt att klara ett eget boende"!!!

  • Anonym (Erfaren)

    I mitt fall och flera andra, skrev soc på eget bevåg, helt andra saker än det som referenterna sagt. Dagmamman sa att barnen är ute och leker mycket på egen hand, vilket soc "förbättrade" till "Barnen driver omkring i timmar utan uppsikt". En referent blev så upprörd över hur det förvridit hans citat till oigenkännlighet, att han skrev ett långt brev till tingsrätten och därmed bevisade hur soc ljög.
    Kolla om du kan, vad kuratorn egentligen har sagt. Soc har en mycket skrämmande uppfattning om att barn ska ha båda föräldrarna till vilket pris som helst.

  • Anonym (kompis)

    Min väns barn har pratat med skolkurator pga problem med skolgången. Denne har också talat med föräldrarna. Mamman var hemma hela 8;an pga allvarlig sjukdom med mycket sjukhusvistelse, dock fick hon undervisning på sjukhuset och även böcker hem till sig så hon fick betyg.

    Skolkuratorn skrev senare i en orosanmälan till soc att mamman i familjen skolkat genom hela 8:an och fick in att hon även drack mycket alkohol. Var hon fått det ifrån har ingen någon aning om eftersom mamman har smakat sprit en gång, som student...  Lättöl drack hon dock för ett par månader sen på inrådan av läkaren när hon hade urinvägsinfektion. (Skolkuratorn är nu bortkopplad från det hela och barnet pratar med psykolog från bup ist)

    Vi har dock haft tur med de två skolkuratorer som mitt barn har träffat. Den ena, den sista dock flat ang att förorda utredning för diagnos pga att hon själv inte tyckte att barn ska sättas i fack. Men mycket bra för mitt barn att tala med.

    Om ditt barn är vältaligt och anses moget så kommer barnet att lyssnas på.

Svar på tråden Skolkuratorns ord i utredningen