• Anonym (O:et)

    Inget att glädjas över i mitt liv - orkar inte leva

    Jag har absolut ingenting att glädjas över i mitt liv. Inget som skänker livsglädje, hopp eller liknande. Jag kämpat med mitt mående och min situation i så många år nu och min kraft är slut. Det blir snarare sämre. Jag blir allt äldre och inget i livet vill fungera.

    Att söka hjälp har inte lett nån vart. Jag är extremt deprimerad och inga antidepressiva har fungerat på mig (jag har hunnit prova ett 20-tal, olika kombinationer och doseringar). Mina psykiater har sagt att det inte går att hjälpa mig på medicinsk väg pga detta. 

    Jag orkar faktiskt inte mer nu. Jag har så ont i kroppen, är så kraftlös, lever helt isolerat och sover mest bort dagarna... Det har varit så här i åtta år nu. Mitt minne har dessutom blivit så dåligt att jag knappt fungerar längre. 

    Allting är bortkastat. Hade skaffat mig en utbildning och ville satsa på framtiden, men ist blev jag så dålig att jag aldrig kom ut i jobb. Det känns som att det är för sent för mig. Blir så jävla ledsen av att tänka på det bara. Sitter och drömmer mig bort och inser att jag fortfarande lever kvar där jag var för åtta år sedan innan jag blev dålig. Jag har gått miste om alla de här åren när man skaffar sig en framtid med karriär, bostad, partner och familj. Det är väldigt beklämmande, för jag hade verkligen allt - intelligensen, utseendet, talangen, personligheten... Och nu... Jag kan inte ens gråta längre, jag är bara tom. Vill så gärna göra slut på allt och slippa lidandet. 

  • Svar på tråden Inget att glädjas över i mitt liv - orkar inte leva
  • Ms H
    Anonym (O:et) skrev 2015-06-11 21:18:27 följande:

    Ja, helt slutkörd. Får värk i hela kroppen inklusive i ansiktet.


    Förlåt, jag läste inte hela tråden innan jag skrev igår. Det var just ME jag hade i tanken när jag frågade, men ser nu att du fått tips om det innan och nu också fått hjälp! Skönt! Insåg heller inte att tråden var flera år gammal.

    Det finns flera väldigt bra grupper på Facebook för ME-sjuka (och anhöriga), rekommenderar dem varmt.

    Är det Stora Sköndal du syftar på, den nya mottagningen du skriver om?
  • Anonym (O:et)
    Ms H skrev 2015-06-12 10:09:12 följande:
    Förlåt, jag läste inte hela tråden innan jag skrev igår. Det var just ME jag hade i tanken när jag frågade, men ser nu att du fått tips om det innan och nu också fått hjälp! Skönt! Insåg heller inte att tråden var flera år gammal.

    Det finns flera väldigt bra grupper på Facebook för ME-sjuka (och anhöriga), rekommenderar dem varmt.

    Är det Stora Sköndal du syftar på, den nya mottagningen du skriver om?
    Ja, exakt den!

    Jag hoppas nu på att min läkare kan skriva en remiss dit snarast möjligt, så att allt kommer igång fort som tusan. Men jag misstänker ju att de kommer ha fullt upp med patienter som vänder sig dit. Hoppas kan man ju iaf.

    Att det ska behöva ta sådan tid innan man får korrekt diagnos. Jag har valsat runt sedan hösten 2006 när jag plötsligt insjuknade efter en virusinfektion. Det är nu nio år sedan. Jag känner mig nästan som Askungen med tanke på att jag sovit/vilat bort en stor del av dessa år...
  • Älsklingen

    snart kan livet bli bättre. om du söker hjälp....ö....har själv varit/är  deprimerad......

  • KKarate
    Anonym (O:et) skrev 2015-06-11 20:22:36 följande:
    Jag vill tacka alla er som skrivit i denna tråd och uppmärksammat mig på diagnosen ME/CFS. Det är tack vare er som jag nu äntligen fått en korrekt diagnos av vården. Jag var på möte idag och fick då veta att det är just detta jag har.

    I dagsläget finns det ingen rehabilitering eller behandling där jag bor, men en sådan ska starta inom kort, och jag hoppas på remiss dit.
    Nicangin 500mg x4 (2g) kväll, enstaka gånger bör förbättra situationen.

    Min visdom är obegränsad.
  • Anonym (Anna)

    Tråden är 4 år gammal men kom upp nu och nu har även jag ME.. fy fan.. känner igen mig i allt ni skriver.. känns som det är jag som skrivit många av era texer men det är ngn annan, sjukt.

    Att man inte kommit längre i utvecklingen på dessa år.. att allt fortfarande är en kamp och man inte får stöd i sin sjukdom. Kampen mot läkare, fk, soc... kampen att hitta egna svar. Läst sjukt mkt forskning dessa år.

    Hur har det gått för dig TS?

  • duärinteensamsådvet

    Du är inte ensam är snart 35 och även om jag har valt att vara singel för jag har svårt att klicka och vägrar vara med nån bara för att.Men det hade varit fint om man hittat nåt, men man duger ju aldrig

    Har också ett antal diagnoser är sjukskriven och så

    Vad ska man leva för,jag vette fan. Livet är skit människor är så jäkla falska äckliga varelser som garanterat kommer svika än,gör nästan mer ont att hitta nån som sviker än att vara ensam tror jag

    Jag är en envis människa och tänker leva bara för att,annars får man väl göra slut på skiten men jag har inte för vana att ge upp bara för nåt är för djävligt,kanske blir bättre annars så är de väl som det är 

  • Orre80

    Det finns bara en lösning.

    Börja träna.

    I början 3ggr i veckan. Det viktiga är att vinna över sig själv hela tiden.

    Sen 4, sen 5 tills du ligger på två pass per dag. 6-7 gånger i veckan. Då släppper det.

  • Csibe2

    Hej,
    Det är jättemånga som i stort sätt hamnat i samma situation med sin kropp och mående där ingen medicin hjälper. Jag skulle starkt rekommendera Anthony Williams böcker om detta. Om att hur man kan hela sig själv. Om du har Instagram då kan du kolla @medicalmedium. Ingen humbug, inga produkter man ska köpa!! Han talar om det som inte många vågar numera: orsaken till nästan alla sjukdom (både fysisk och psykisk) och varför mediciner inte funkar. 

    Samt kan jag rekommendera Gábor Mates böcker (världskänd psykiater) och teorier om varför inte ADHD existerar sättet som läkare säger. 

    Lycka till!! 

  • Anonym (Fel Igen)

    Ah, känner igen mig i det där.

Svar på tråden Inget att glädjas över i mitt liv - orkar inte leva