• Anonym (Min Mor)

    Min Mamma

    Min mamma har dött . Jag har nog inte fattat det ännu , vill bara vakna upp och upptäcka att detta va bara en mardröm .

    Hur går man vidare ?

    Varför just nu ?

    Hur ska man hantera allt med begravningen ?

    Vem ska jag nu ringa och berätta om mina bekymmer , oro , och glädje ?

    Varför ska det göra så ont att minnas ?

    Hur ska jag trösta min pappa när min egen sorg är så tung ?

    Hur ska jag trösta mina barn och min lillebror när jag bara vill vara ifred just nu ?

    Vill bara vakna och ringa min mamma och säga att jag älskar dig i massor .                

  • Svar på tråden Min Mamma
  • 2barnmamma

    ush först och främst massa kramar till dig, jag förlorade själv min mamma i vintras i cancer hon blev endast 56 år. sorgen är enorm man tror aldrig man ska sluta gråta men man lär sig komma in i vardagen, saknaden och sorgen försvinner aldrig men man lär sig leva med den.

    ett råd är att gå och prata med någon tex en psykolog.
     
     har 2 barn en på 4 år och en på 8 , 8 åringen följde med på begravningen vilket va jättebra, han grät jättemycke men det va hans sätt att gå vidare och vi pratar nästan varje kväll om mamma/ mormor.

     tänker på dig varma kramar jenny      

  • Anonym (fjäril)

    Mina tankar finns hos dig. Kram.

  • Anonym (Min Mor)

    Tack ni som har svarat

    Trodde att det skulle kanske börja lätta lite men nej , det finns stunder som man nästan glömmer bort och sen kommer allt tillbaka .

    Vi måste börja att ordna med begravning nu . Fast jag vet inte hur man gör ,ska ringa till Fonus och höra med dom.

    Jag vill bara snabbspola framåt tills det slutar att värka så        

  • Anonym (Me)

    Förlorade själv min mamma 2005 och även om den akuta smärtsamma sorgen har lättat finns saknaden kvar. Gällande det praktiska är det många som oroar sig, men gör inte det. Fonus kan detta utan och innan så ni bokar en tid med dem och allt ni behöver göra sen är att åka dit för ett samtal (brukar faktiskt vara en fin stund). Mötet tar cirka en timma och sedan har ni gjort er del, fonus fixar resten utefter era önskemål. Har du någon vän som du kan prata med om dina känslor? Min erfarenhet säger mig att när en anhörig dör känns det lättast att prata med någon som inte personligt berörs av dödsfallet, de orkar vara starka och stötta på ett annat sätt än vad övriga anhöriga klarar. Kram

  • Anonym (Min Mor)

    Tack

    Ja jag ska ringa dom idag när dom öppnar . Sen har jag min sambo att prata med och ett par vänner , men just nu orkar jag inte .

    Min pappa och mina barn måste också få tröst och efter det så finns det inga krafter kvar .

    Min fina pappa han kämpar så att inte bryta ihop framför oss , trots att vi har sagt till han att inte hålla nått kvar inom sig .

    Man får bli arg , ledsen , besviken osv. Alla dessa känslor måste man få ha.

    Vi kommer att få se mamma en sista gång,  nån gång under måndag eller tisdag denna vecka .

    Får man ha hennes egna klänning på henna när hon ska begravas ? Hon hade en finklänning som hon älskade jätte mycket ?

                    

  • LillaGumman

    Jag beklagar sorgen av din mamma. Det är jättejobbigt jag vet det då jag själv förlorade min mor i januari 2010 bara 49 år gammal till följd av en bilolycka där han som orsakade olyckan överlevde men inte min mamma...

    Vi fick också komma och ta ett sista farväl och vi fick även välja exakt de kläder som vi ville att mamma skulle få ha i kistan... Något som man nästan glömde var underkläder men de känns ju så naturligt att man "ska" ha det så det skickades med i sista stund. Min

    Mor fick ha sin mjukisdress som hon älskade att ha då hon hade ledvärk och reumatism osv.. Så det tror jag att hon var nöjd med om man nu kan uttrycka det så.

    Ett tips är också att skriva ett brev och lägga med i kistan, säg om dina barn vill lägga med en teckning till mormor/farmor och att du själv vill skriva ett brev så gör det!!! Det känns så skönt när man fått gjort det och det känns iaf för mig lite lättare efter det.

    Förlåt för att jag gick kanske lite väl off topic men jag har gått igenom samma sak,,, dessutom dog min far 19 dagar efter min mor så de blev en dubbelbegravning :(...

    Hoppas att du finner en inre styrka och var inte rädd för att be om hjälp ifrån en kurator/ psykolog det är ingen som dömer dig men det är skönt att få prata av sig med en utomstående. Och tillåt dig själv att vara ledsen/arg.. Ja alla känslor som finns. Man behöver agera ut det...

    Många styrkekramar från en som vet hur det känns. <3

  • Anonym (Min Mor)

    Tack alla .

    Vi bestämde tillsammans med pappa att vi skulle få en sista stund med mamma innan hennes begravning . Vi har bokat en tid hos Fonus nu och ska dit senare i veckan och planera hennes begravning .

    Jo vi frågade just om hennes klänning och dom på Fonus sa att det va helt ok men bara att vi inte glömmer just underkläderna . 

    Det som är lite av en tröst i alla fall är just att vi kan prata helt öppet med pappa om allt , och att han har börjat öppna sig lite mot oss också , kanske har han insett att han inte behöver gömma sin sorg för oss , vi alla vet ju att den finns där .

    Vi får ta en dag i taget och kämpa oss igenom detta , trots att det finns stunder som man undrar om man hade bara ringt lite oftare hälsat på lite mera så kanske skulle hon finns här . Som jag hade kunnat rädda livet på henne genom att ge mer av min tid .

    Tack alla igen och jag beklagar eran sorg och saknad av era mammor         

           

  • Anonym (fjäril)

    Det är en tröst att kunna prata, så det känns skönt att du skriver att du kan prata med din pappa också.

    När min sambo dog hade vi visning. Det var ett värdigt och fint sätt att säga ett sista Farväl till någon man älskat djupt. Jag skrev ett brev som jag lade i kistan tillsammans med några, för honom, viktiga saker.

    Sorgen är någonting som tar lång tid att bearbeta. I början är det en timme i taget, så småningom blir det en  dag i taget. Sakta, sakta börjar man fungera igen, men sorgen måste få ta tid.

    Mina tankar finns hos dig. Kram. 

      

       

  • Dotter 43

    Hejsan, jag förlorade min lillebror 37 år gammal, hans lungor slutade fungera och han fick nya. Han mådde bra och fick uppleva sin nyfödda dotter. Han fick leva en år efter lungbytet, sedan fick han kronisk frånstötning. Han dog på påskafton 2010. Suck... jag höll tal på hans begravning. det har hjälpt mig. Skulle han komma tillbaka om jag grät en timme varje dag skulle jag göra det.... men det gäller att ta hand om dom som lever också..
    Min mamma dog i janunari i år fick cancer i levern och sedan i skelettet, det gick fort. Hon hade precis gått i pension och blev bara 67år...Jag höll tal även på hennes begravning. Det har hjälpt mig.( I skolan och i övriga livet är det värsta jag vet att hålla tal) Det gäller att inte ta något förgivet. Inte tänka - jag ringer SEN..... Jag och min familj har fått en annan syn på livet... kanske mer måna om varandra.  

Svar på tråden Min Mamma