Pockar på mycket uppmärksamhet och lek utan samspel?

Någon?

Det beror ju mycket på barnets ålder, vad som är normalt/adekvat. 

Vår E fyller fyra i november och har precis fått autismdiagnos. Om hon är normalutvecklad eller ej har dock inte gått att fastställa, hon vägrar medverka i dom testerna Så när hon blir lite äldre ska antagligen både en utvecklingsbedömning och adhd-utredning göras (hon är definitivt hyperaktiv, men det är svårt att säga om det är pga autismen, eller om det finns en ytterligare komponent i det). 

 E är väldigt utåtriktad och pratar mycket, även om om pratar mycket sämre än jämnåriga. Och som du säger, hon pratar mycket för sin egen skull, inte för oss. Så hon pratar gärna, och vill att vi ska lyssna, men hon är väldigt dålig på att svara på frågor och det är väldigt svårt att ha en dialog med henne, utan det är mera monolog med uppmuntrande stödord från oss som ibland inspirerar henne till att berätta nåt som vi faktiskt vill veta.... 

I leksituationer så vill hon gärna ha någon närvarande, hon leker också mycket fantasilekar som att låtsas vara hund, monster eller prinsessa. Men det är alltid hon som styr leken, medan dom andra är mera "statister" som får spela roller som hon bestämmer.

Men sen är det ju mycket en helhetsbild också. Framkommer barnets svårigheter i enstaka situationer eller vid vissa aktiviteter, eller är svårigheterna genomgripande oavsett situation (är det bara svårigheter i leken, eller finns det svårigheter som kräver anpassning i alla vardagssituationer, som mat, sömn, hygien, utomhus m.m.)? Är det olika svårigheter i olika situationer, eller är det samma svårigheter som uttrycker sig på lite olika sätt i olika situationer (verkar grundorsakerna vara dom samma oavsett situation)?  

Jag känner igen mig jättemycket i det. Min son har Asperger och kan hålla långa monologer om olika saker och bli väldigt frustrerad om jag inte lyssnar koncentrerat. Det är däremot svårt att få till en ömsesidig dialog. Jag kan få svar som "Jag tycker inte det är så intressant att prata om" när jag föreslår ett samtalsämne. Och sedan fortsätter han prata om Minecraft. ;)
Känner också igen det du beskriver om leksituationer. Jag får ofta en roll tilldelad och sonen agerar regissör. Noll utrymme för inspiration. Oftast går lekar ut på att han är lärare och jag elev som ska t ex räkna matte. 

Din dotters kommunikation låter mycket likt min son som blir fyra om några månader. Han pratar som sagt väl digt mycket och vill gärna att man ska titta vad han gör, vara med att leka osv. men när man svarar på något han säger är det ofta som att han inte hör eller att han svarar något kort och fortsätter med nästa ämne ungefär. Frågar man vad han har gjort på dagis så svarar han oftast "vet inte" men berättar ibland vad han gjort om jag vet om det innan och kan ta upp något som t.ex. "cyklade du med xx kanske". Han svarar liksom kort på det man säger men  brukar inte ofta bli en fortsatt dialog om något och vet inte om det bör bli det i den åldern och hur 4åringar brukar ha dialog. Dagis tycker också det brister lite på det planet. Samtidigt är han ju väldigt social mot de han känner, han pratar med andra barn och kan leka ytligt sätt. Men det blir aldrig riktiga rollekar med andra barn. Sonen kan ändå ofta svara på sådant jag frågar men är det något som inte ligger i hans intresse kanske jag får tjata många ggr innan jag får ett svar.

Andra svårigheter är mycket ekotal (rabblar mest böcker) men även direkt ibland t.ex. jag säger "oj vad mycket vi har handlat" svarar han "ja, oj vad mycket vi har handlat". Det sistnämnda behöver ju inte betyda ekotal kanske då det inte sker konstant men jag upplever det ändå som det. Men han har också stort ordförråd och mycket kommer från honom själv men d-är emellan som sagt mycket rabblande från böcker. Behöver rutiner och blir ibland väldigt arg/ledsen om något sker på fel sätt men det mesta brukar gå bra så länge jag förbereder honom. Han är även lite stel motoriskt sett även om han kan göra det jämnåriga kan som klättra, hoppa. Han har aldrig gillat att mysa men ligger gärna nära när han ska sova. Kramar och pussar måste ske på hans villkor. Även smått besatt av siffror och det är himla mycket räknande och frågande om siffror hela tiden. Sen är det väl lite andra saker kring det här och saker som varit tidigare. När man läser om allt känns det ju som man har en hel del drag men sen när man är med honom kan man ofta tänka att "nej men han är ju som vilken unge som helst" för att sen se svårigheterna.

Får jag fråga om ni bor i stockholm och vart ni i sådana fall gjorde utredning?

Hur gammal är din son? :) Kan du prata "normalt" med honom också eller vad man ska säga. dvs du frågar något och får svar på det på en gång och han kanske frågar något om det du precis sa. T.ex. så kan jag ju säga till min son "nu ska vi äta mellanmål" och han kan svara "okej, då vill jag ha en varm macka" jag kan då fråga vad han vil ha på var på han svarar på det. Och då låter det ju som ett normalt samtal, å andra sidan är det då något han vill ha.

Han är 8 år. Samtalen är väldigt beroende av hans intresse och motivation till det vi pratar om. Om jag t ex frågar saker om Minecraft kan han svara hur mycket som helst. Han kan även fråga mig saker som han är intresserad av, t ex "Hur långt är det till månen?" och lyssnar då på svaret.
Han gillar inte "småprat", vad de hade för mat i skolan eller vad han gjort under dagen. Jag känner igen det du skriver ovan att det är lättare att få svar om jag har någon ledtråd att hänga upp det på; "Hade ni idrott idag? Vad gjorde ni då?" Fast rätt ofta svarar han inte alls eller säger att han inte har lust att prata om det.
Hans lärare bloggar en del om vad de har gjort under dagen och då kan det vara lite lättare, när det finns bilder och han får förklara för mig vad de föreställer.    

Och när det gäller ditt exempel på dialog om mellanmål, så skulle den nog snarare låta: "Nu är det dags för mellanmål" "Okej"......."Vad vill du ha då?" "Risgrynsgröt"

När han var yngre pratade han mycket i "gåtor". Då hade han inte svarat "risgrynsgröt" utan "Jag vill ha något vitt och slätt". 

Vad är din fråga? Undrar du om det du skriver i trådstarten är typiskt för autism?

Jag tycker att det du beskriver är bra beskrivningar av brister i kommunikation och samspel, men det kan man ju ha utan att det är autism. Man kan oxå ha bättre kommunikation och samspel än det, och ändå ha autism.

Vår son (7 år med autism och adhd) leker så. Det gjorde han redan på dagis. Han har oxå brister i dialogen, men det var inte förrän vid utredningen som vi fullt ut förstod det, för om samtalsämnet intresserar honom kan han hålla igång en dialog på ett väldigt intressant sätt. Då känns det nästan som att prata med en vuxen - det blir mer givande och djupa samtal än om man pratar med "vanliga" barn. 

Sunshine02, hur var din son i lek o kommunikation när han var precis 2 år?

Ungefär så upplever jag vår dotter också. Man måste liksom veta svaret innan man ställer frågan, för att kunna fråga om rätt sak på rätt sätt för att få svar Annars får man inget svar. Sen har vi tränat jättemycket också. Så för kanske ett år sedan så var kommunikationen på nivån att man vid frukost fick leda in henne i köket, visa upp yoghurtpaketet, flingorna, äggen och brödet, och välja det hon inte skakade på huvudet åt (då gav hon nästan aldrig jakande svar, men kunde säga nej eller skaka på huvudet). Numera är vi på en nivå av att vi faktiskt kan fråga vad hon vill ha, rabla upp alternativen muntligen och få ett svar. I morse t.ex. "vill du ha ägg?", "ägg!", "stekt eller kokt?", "stekt", "stekt? Platt ägg? Inte skivat då?", "jo, skiva!", "okej, då vill du ha kokt ägg". 

Men som sagt, vi tränar mycket och försöker kommunicera så "hyperpedagogiskt" som möjligt hela tiden (även om det är jäkligt utmattande). Mycket att det vi tränat på så kan man väl säga att vi har börjat med det konkreta, föremål eller bilder på föremål, sen jobbat mycket med att koppla det till orden, och den vägen gradvis få henne att börja förstå och kunna använda orden även utan föremålet/bilden. Och så massor med annan förstärkning, vi upprepar oss massor, rör vid henne för att få hennes uppmärksamhet, formulerar och formulerar om för att hon ska förstå, visar, hjälper henne fysiskt att gå i rätt riktning eller till rätt plats, svarar alltid när hon säger nåt o.s.v.

Vi har också tränat supermycket, uppmuntrat all kommunikation, ansträngt oss halvt ihjäl för att försöka tolka vad han menar. :)

Tack för era svar! :) Man blir inte riktigt klok på det här med utredningen men det känns lite som förskolan tror han har en mild variant av autism. Normalbegåvad vet jag redan att han är i och med förra utredningen och det märks också. Han klarar det mesta som andra barn kan i hans ålder men det är med det sociala samspelet kan göra mig förvirrad ibland. För ibland kan det kännas som man har en jätte bra dialog men som ni säger så tror jag det egentligen har varit när han själv varit intresserad av något. Han gillar inte heller småprat utan brukar svara oftast att han inte vet eller att jag inte ska fråga. Men han kan ändå själv ställa väldigt många frågor som han vill ha svar på. Men oftast blir det väl ingen riktig dialog som sagt trots att det känns som man borde kunna förvänta sig lite mer utifrån hans språk för han pratar rätt bra och har väldigt stort ordförråd.

Ibland kan han ju däremot berätta saker som hänt eller någon sagt. T.ex. sa han häromdagen att fröken hade sagt han skulle säga till mig att vi ska hänga ytterkläderna på ett annat ställe. Men det har väl inte så mycket med samspel i en dialog att göra direkt.

Kan ofta tycka han känns för normal för att ha en diagnos. ;) Samtidigt när man skriver ner svårigheterna på papper så blir det så tydligt att något inte riktigt stämmer. Så svårt att veta. Vill ju helst inte göra en utredning för tidigt i onödan heller.

Idag såg jag att han var tillsammans med andra barn där de höll på att kasta upp en sjal i en grej som hängde i taket, tog ner, kastade igen osv. just detta att kasta saker upp i luften är något han håller på med en del och på ett sätt såg de ju ut som en aktivitet tillsammans men antar att det inte krävs allt för mycket stort samspel för att kasta upp den där sjalen i taket. Det var ju ingen direkt dialog mellan barnen utan mer något som alla ägnade sig åt.

Oj, det kommer jag faktiskt inte ihåg.. Men det var nog mest att köra med bilar som gällde. Annars höll han nog mest på att bara lägga saker i något annat, på något annan eller. tog något som t.ex. hans bondgård han hade och la på fönsterbrädet och körde med, vickade lite på grinden och drog runt. Ja ingen direkt riktig lek. Men kunde röra lite i en gryta och sa han lagade mat. Det var inte så att han inte lekte men kanske inte riktigt som jämnåriga. Att han behöver stöd i leken har varit konstaterat sen en tid tillbaka, även om förra förskolan inte direkt såg det, så gjorde den nya det sån tur är. Ibland kan man tro att han fantasileker när han t.ex. säger att han ska fiska med en pinne men det är inövat från min sida. Så han kan alltså kopiera sådant som han sett andra låtsas men kommer inte direkt på det själv.

Sunshine02, jag vile jättegärna komma i kontakt med dig, men kom inte in på din sida och kunde därför inte skriva mail. Kan du inboxa mig? Tror vi har en del liknande erfarenheter och tankar.