Ska rummen stå tomma hela tiden och jag tvingas sova i vardagsrummet?

Ett förslag som inte nämnts än är att 10-åringen får behålla sitt rum, ni tar 18-åringens, och när 18-åringen hälsar på så får hon sova i antingen 5- eller 8-åringens rum och att de två helsyskonen då delar dessa 4 dagar per månad. Visst kommer inte 18-åringens rum då vara inrett för en 18-åring men det lät som om det viktigaste för henne var att hon kunde stänga en dörr om sig och sitta där. 10-åringen däremot vill ha sitt rum speciellt inrett och verkar känsligare just nu. På så vis får 5-åringen och 8-åringen egna rum men får dela någon gång ibland, något de säkert inte har emot. Och 18-åringen vet att hon alltid har en dörr att stänga om sig när hon är på besök.

Det kan också vara viktigt att din sambos barn inte känner sig mer undskuffade än dina barn för det kanske gör situationen ännu mer infekterad.

Jag tycker dock att det är viktigt att du, sambon och bebisen får eget rum så snart som möjligt. Du måste kunna vara bekväm med ett nyfött barn och det gagnar väl hela familjen att en nyfödd som skriker på nätterna inte bor i vardagsrummet?!

Oj bor dom hos er så sällan tycker jag itne dom behöver ett rum alls. Dom kan sova på bäddsoffa i vardagsrummet så tar NI ett rum och bebisen ett rum. 

Jag har bott i hyresrätt och satt upp gipsvägg. Vi återställde det vid flytt. Pratade inte med hyresvärd.

Du har rätt TS. Är de endast där 4 dgr per månad kan de dela rum. Alternativt släng upp en vägg om det finns möjlighet. Så ett rum blir två små rum.

Ts jag tycker både dina och hans barn skall dela rum så att det blir rättvist. Det barn som ni har gemensamt skall få ett eget då det bor hos er på heltid.

Flytta in i 18 åringens rum fixa till v-rummet så hon kan få ha sin hörna osv .. Blir d jätte jobbigt för henne att ni har tagit över hennes rum så kan ni väll sova i v- rummet dom få dagarna hon kommer över . SEn förstår jag att din sambo är deprimerad och mår inget bra och d går absolut inte att ta upp d med han.. Men han verkar inte tänka på dig just nu som är gravid . Jag är själv höggravid med sambo som är deprimerad och inte så kontaktbar just nu pga av att vi mist våran dotter i mars hon blev 15 månader, så det är en annorlunda situation. .. Men det är fortfarande super tufft med att jag måste ta " hänsyn" till massvis med saker eftersom han , vi är sorg .. Känns som att folk inte tänker på vilken påfrestning det kan vara att vara gravid. Va lite ego och ta ett snack med din sambo. Tråkigt om han vaknar upp från sin depression lite för sent och du redan har tröttnat på att han är så deppig o inte kan se sakerna klart!

Skulle varit tuffare mot 18-åringen. Myndig och räknas som vuxen - då får hon faktiskt anpassa sig. De mindre barnens behov går före tycker jag. En hörna eller en bäddsoffa i vardagsrummet borde faktiskt räcka till henne.

De vilka bor mest ska ha plats först det vill säga du och sambo. Barnen får man ordna med tills att de blir bra (para flickor+flickor och pojkar+pojkar i olika rum oavsett vem är förälder). Gästrum eller bäddsoffa till dem vilka vilka är bara gäster, 4 dagar per månad räknas som gäster, mina ungars vänner sover ungefär så mycket hos oss DE FÅR INTE EGET RUM!

Tack för alla reflektioner! Jag blir faktiskt klokare av dom, det är värdefullt att få nya vinklar på situationen.:)

För att börja i rätt ände, vi har inte några som helst problem inom familjen, varken jag, min man eller barnen, förutom det stora världskriget som blossade upp från hans ex sida. Vi har hela tiden mått bra i vår konstellation. Barnen har trivts, vi har alla bott ihop på lika villkor, som en familj. Bäbisens tillkomst var planerad och dessutom väldigt välkommen av alla inblandade parter! Jag är helt övertygad om att det kommer att hålla med min man, vår relation är stark, han är en fantastisk pappa och bonuspappa och anledningen till att han har två barnkullar med två andra mammor hör inte hit.;) (även om jag någonstans förstår att frågan dyker upp.)

Efter att jag läst era tankar och fått begrunda situationen så är den enda lösningen för oss att 18-åringen blir av med sitt rum. Hon har redan deklarerat att hon inte orkar bo här så länge boendetvisten pågår, hennes rum har stått tomt i flera månader nu och tvisten lär fortsätta pågå till den dagen Tioåringen flyttar härifrån. Mamman i fråga kommer aldrig att nöja sig, tyvärr. Att ta tioåringens rum skulle innebära ännu mer förändringar och nästan kännas som ett straff i dagsläget så det är uteslutet.

Återigen, stort TACK för att jag fick bolla med er. :)