Vad gör man när man inte hittar nytt hem åt katten??

Hur kommer det sig att ni inte tidigare tagit katten till veterinär, ni har trots allt haft detta beteende runt er i TRE år? 

Det behöver självklart inte vara en inavelskatt för att få dessa problem som jag syftade på, men vanligt är att katter med hög inavel får genetiska fel med beteendestörningar.

Understimulering brukar inte bara yttra sig i det du beskriver utan det brukar man tydligt märka att katten har tråkigt. Tex ju mer man fyar desto mer uppmärksamhet, äter för att roa sig eller matvägrar för att den mår dåligt. Osv. Osv. Det går lixom inte att ta miste på.

Hur hela undersökningen går till vet jag inte utan det är snarare uteslutnings metoden. När man inte finner några fel och katten har ett avvikande beteende där man tex redan över telefon misstänker en beteendestörning, då finns det inte så många andra alternativ.

Hoppas att det löser sig för er och tänk att OM det är en beteende störning katten har så kommer den bara att bli sämre och sämre. Att få somna in är ibland det bästa för katten.

usch lät inte bra ts, min katt var likadan,men det visade sej inte i aggressivitet förrens innan hon fyllde 7år, då hade hon en tumör nära svansen men hon var alltid rädd, ville knappt gosa med mamma eller nån annan mer än mej men hon älskade min sotis men när hon blev sjuk fräste hon och morra åt honom och kunde klösa min mamma!

Jo..
Om det är sköldkörteln brukar det väl visa sig på att katten inte äter eller kräks/diarré osv? Tycker inte det låter som det.

Och katter bara "är" inte. En katt som attackerar på detta vis är det något fel på.
Dessutom kan den flyga på bebisen rätt vad det är.

Katten har antingen jäkligt ont eller en beteendestörning.

Vi har nu låtit katten somna in. Det var verkligen inget lätt beslut men det kändes som det enda vi kunde göra. Veterinären tyckte inte att det lät som att det berodde på varken smärta eller sköldkörteln utan snarare som någon beteendestörning och med tanke på bebisen och hur svårt det är att omplacera så tycke han att det var det bästa vi kunde göra. Känns hemskt att vi har fattat beslutet att avsluta ett litet kattliv men jag hoppas att det var rätt.

Tack så mycket för alla svar.   

Ni gjorde helt rätt. En katt med beteendestörning lever ett stressat och otryggt liv. Ni gjorde det bästa för både katten och erat blivande tillskott.

Inte många som skulle gå så långt som ni gjort för en katt. Godhjärtade människor är vad ni är

Åh tack snälla