Ulf03 skrev 2013-11-03 09:32:55 följande:
Vi har en 3-åring och en som nyss fyllt 1. Och vi väntar vårt tredje barn som kommer i april. Det blir alltså 1 år och 8 mån mellan 2:a och 3:an. Och vår 3-åring har varit ganska avundsjuk på 2:an. Så nog kan vi se att det kommer bli jobbigt på olika sätt. Men det har inte fått oss att ens fundera på abort. Det finns inte på kartan. Dessutom är det många som faktiskt upplever aborten och alla känslor efteråt som skitjobbiga (minst sagt). Så man byter bara ut ett "yttre" och övergående problem mot ett "inre" som kan ta årtionden att läka. Ofta blir också aborten en enorm belastning på relationen. Den part som ville behålla kan uppleva aborten som ett djupt svek mot den kärlek som relationen bygger på (även om man säger "jag stöder dig vad du än gör, så kan man inte hjälpa hur man känner). Tre barn är jobbigt. Men den jobbigheten sitter inte som en ångest djupt i hjärtat utan finns så att säga "på utsidan". Många är väldigt "praktiska" i sina beslut att göra abort. Men då glömmer man ofta den ångest och förlamning som aborten kan skapa. Man tror man spelar filmen baklänges. Men det gör man inte. Gjort är gjort och det får man leva med resten av sitt liv, vare sig man gör abort eller behåller sitt barn. Det går inte att gå tillbaka till någon punkt innan. Det är i alla fall min övertygelse efter att ha pratat med ganska många som gjort abort och som mår piss. Så jag skulle vilja uppmuntra dig att våga ta emot ert tredje barn. Vi tycker också att tre barn är bra, för då blir det en dynamik som två barn inte kan få. Det kan bli en sorts konkurrens om de bara är två. Men är de tre så blir de en grupp och det tror vi berikar. Önskar dig en stor portion mod! allt gott
Hade jag läst det här för 2 månader sen då jag gjorde en abort så hade jag tänkt igenom en extra gång. Men nu sitter man tom, ensam, ledsen och arg. Tänk va feg man kan vara och dum idiot man kan vara.