• Anonym (Ung mamma)

    Fundersam, abort eller inte?

    Hej, jag skriver här för jag är kluven och vet inte vad jag vill. :(. Jag har en son på 4,5 år och en son på snart 11 månader, men. Nu är de så att jag är gravid igen och sambon vill behålla det men jag vet inte, Min minsta kommer vara 19 månader när bebisen kommer då. Och varför jag är kluven är för att jag inte vet om jag orkar så tätt med 2 barn och hur min minsta kommer reagera, om De kommer bli för jobbigt ? Kommer jag ha tid för båda barnen så tätt? På ett sätt vill jag gärna behålla detta barn men på ett sätt funderar jag på abort, :-/. Är i vecka 4+0. Finns det någon som har 2 barn tätt som trivs med det? Förlåt om de blev lite konstigt.

  • Svar på tråden Fundersam, abort eller inte?
  • Conan

    Jag har bara 1 barn men skriver till dig här ändå.

    Om du känner minsta tvivel - gör inte abort.

  • Anonym (nathalie)

    Hej jag har 22 mån mellan mina barn å även nr tre kommer vara mellan 21-22 mån mellan. 
    Självklart är det jobbigt ibland, min son hade kommit in i 2 årstrottsen när lillasyster föddes, innan vi kom in i en bra rutin så var allt riktigt jobbigt ibland. Å ja i början var de inte så kul men min son var trotts allt inte ens 2 år. Nu när han är 3,5 år å lillasyster är 1,5 år så leker dom otroligt bra ihop. Han lär henne saker å han förstår att hon är mindre än honom å han hjälper henne. Så otroligt underbart att se dem tillsammans. Självfallet finns det bra å dåliga dagar men de blir bättre å bättre med tiden :) nu är det både 4a års trotts å 2 års trotts så de är ju jobbigt såklart :P 

  • Anonym (Ung mamma)

    Tack för era svar

  • Anonym (Ung mamma)

    Lutar mest åt att behålla :)

  • Conan
    Anonym (Ung mamma) skrev 2013-11-01 23:45:55 följande:
    Lutar mest åt att behålla :)
    Jag tror att det kan vara skitjobbigt med två barn tight men å andra sidan... det finns många saker som är jobbigare än det också. Och som inte har den guldkanten... :) Lycka till oavsett beslut (men om tvivel finns...behåll!)
  • Masken84

    Har 17 månader mellan sonen och dottern. Sonen är i dag 19 månader och dottern 2 månader. Skulle ljuga om jag sa att det är en dans på rosor. Som tur är går sonen 15 timmar i veckan på förskolan. Han har så mycket energi och är i trotsig, vill ha all uppmärksamhet 24/7 vilket är svårt då lilla syster behöver matas och få närhet. Vissa dagar håller man på och vänder ut och in på sig själv för att båda ska vara nöjda medans andra dagar är riktigt mysiga då kan vi göra massa mysiga saker.

    Hade jag vetat det jag vet nu hur det är med två barn tätt hade jag velat vänta ett år till så båda barnen hade fått den uppmärksamheten dom förtjänar! Älskar mina barn mest av allt i hela världen och i bland känner man sig sjukt misslyckad som inte kan dela på sig och underhålla dom när dom behöver mig!!

  • Anonym (Jag)

    Vore jag du skulle jag behålla. Det är inget som säger det är lättare för att det är större åldersskillnad. Jag har 5 år emellan mina barn och vissa dagar är dom sams och andra bråkar dom NonStop... Och strider om allt, bara att gå till affären kan vara en mardröm om det är fel dag, då den stora kan vara tjatig den lilla gnäller och ingen av dom lyssnar.

    Så mitt råd är, vill du ha fler barn? Grattis du är redan gravid och är på väg. Vill du inte ha fler? Skaffa inte fler.

  • Ulf03

    Vi har en 3-åring och en som nyss fyllt 1. Och vi väntar vårt tredje barn som kommer i april. Det blir alltså 1 år och 8 mån mellan 2:a och 3:an. Och vår 3-åring har varit ganska avundsjuk på 2:an. Så nog kan vi se att det kommer bli jobbigt på olika sätt. Men det har inte fått oss att ens fundera på abort. Det finns inte på kartan. Dessutom är det många som faktiskt upplever aborten och alla känslor efteråt som skitjobbiga (minst sagt). Så man byter bara ut ett "yttre" och övergående problem mot ett "inre" som kan ta årtionden att läka. Ofta blir också aborten en enorm belastning på relationen. Den part som ville behålla kan uppleva aborten som ett djupt svek mot den kärlek som relationen bygger på (även om man säger "jag stöder dig vad du än gör, så kan man inte hjälpa hur man känner).

    Tre barn är jobbigt. Men den jobbigheten sitter inte som en ångest djupt i hjärtat utan finns så att säga "på utsidan". Många är väldigt "praktiska" i sina beslut att göra abort. Men då glömmer man ofta den ångest och förlamning som aborten kan skapa. Man tror man spelar filmen baklänges. Men det gör man inte. Gjort är gjort och det får man leva med resten av sitt liv, vare sig man gör abort eller behåller sitt barn. Det går inte att gå tillbaka till någon punkt innan. Det är i alla fall min övertygelse efter att ha pratat med ganska många som gjort abort och som mår piss.

    Så jag skulle vilja uppmuntra dig att våga ta emot ert tredje barn. Vi tycker också att tre barn är bra, för då blir det en dynamik som två barn inte kan få. Det kan bli en sorts konkurrens om de bara är två. Men är de tre så blir de en grupp och det tror vi berikar.

    Önskar dig en stor portion mod!

    allt gott

  • Anonym (Ung mamma)

    Tack det värmde :). Vi ska behålla :)

  • MinnieMouse
    Ulf03 skrev 2013-11-03 09:32:55 följande:
    Vi har en 3-åring och en som nyss fyllt 1. Och vi väntar vårt tredje barn som kommer i april. Det blir alltså 1 år och 8 mån mellan 2:a och 3:an. Och vår 3-åring har varit ganska avundsjuk på 2:an. Så nog kan vi se att det kommer bli jobbigt på olika sätt. Men det har inte fått oss att ens fundera på abort. Det finns inte på kartan. Dessutom är det många som faktiskt upplever aborten och alla känslor efteråt som skitjobbiga (minst sagt). Så man byter bara ut ett "yttre" och övergående problem mot ett "inre" som kan ta årtionden att läka. Ofta blir också aborten en enorm belastning på relationen. Den part som ville behålla kan uppleva aborten som ett djupt svek mot den kärlek som relationen bygger på (även om man säger "jag stöder dig vad du än gör, så kan man inte hjälpa hur man känner). Tre barn är jobbigt. Men den jobbigheten sitter inte som en ångest djupt i hjärtat utan finns så att säga "på utsidan". Många är väldigt "praktiska" i sina beslut att göra abort. Men då glömmer man ofta den ångest och förlamning som aborten kan skapa. Man tror man spelar filmen baklänges. Men det gör man inte. Gjort är gjort och det får man leva med resten av sitt liv, vare sig man gör abort eller behåller sitt barn. Det går inte att gå tillbaka till någon punkt innan. Det är i alla fall min övertygelse efter att ha pratat med ganska många som gjort abort och som mår piss. Så jag skulle vilja uppmuntra dig att våga ta emot ert tredje barn. Vi tycker också att tre barn är bra, för då blir det en dynamik som två barn inte kan få. Det kan bli en sorts konkurrens om de bara är två. Men är de tre så blir de en grupp och det tror vi berikar. Önskar dig en stor portion mod! allt gott

    Hade jag läst det här för 2 månader sen då jag gjorde en abort så hade jag tänkt igenom en extra gång. Men nu sitter man tom, ensam, ledsen och arg. Tänk va feg man kan vara och dum idiot man kan vara.
  • Evel

    Mycket bra skrivet Ulf03!
    Håller med dig.
    Ts önskar er all lycka till och det kommer att gå fint!
    Det kommer att bli jobbigt stundvis men jag tror inte att du kommer någonsin ångra dig!

Svar på tråden Fundersam, abort eller inte?