Blir så sårad av bonus

Nästa gång han tex säger: jag tycker inte om dig, flytta härifrån så spela med "vad tråkigt, men jag tycker om dig i allafall". Eller när han säger "jag tänker bara prata med mig själv, hoppas du försvinner" så kan du svara "Så synd att du inte vill det, men sov så gott, jag sitter därute om du skulle ångra dig". Dvs bekräfta att du finns där, men bjud inte in till vidare diskussion eller prata om dina känslor över hans lögner där och då, tror det mer i ögonblicket motiverar honom att fortsätta tjaffsa eftersom det ger effekt. Om han inte är arg så kan du fråga "varför tycker du så?" Och låta nyfiken och förvånad,är han i affekt och dessutom arg så låt honom lugna sig, kanske tom tills nästa dag, för att få en bra dialog vilket man sällan får i den stunden barnet är argt (har själv barn med diagnos) annars blir det så lätt en pajkastning barnet vinner eftersom det triggar igång mer och mer.

Min treåring säger att han hatar mig, sina syskon sin pappa, dagisfröken, barnen på dagis osv. Det är ord som han vet att starka och som man reagerar på. Det enda man kan göra är att säga att jag älskar honom mest i hela världen. Han testar gränsen och testar det på de han älskar som mest för att se om de bryr sig. Och vi bryr oss för vi älskar honom. Jag tror nog din bonusson testar dig för han älskar dig och vill veta att du för detsamma. Då testar han att säga att du egentligen inte betyder något för honom.

Sånt säger han inte för att du är bonusmamma. Så säger min biodotter på fem också. Gjort sen samma ålder som din bonus. Barn gör det för att testa. Testa vad som händer, se reaktioner och testa dom som betyder mest. Älskar hon/han verkligen mig. Så om han behandlar dig så här så är han trygg med dig. Så bli inte sårad utan glad. Låter kanske dumt, men det är det inte. Svara som andra sagt med att du älskar honom iaf och att du inte kommer försvinna, för du älskar honom osv.

Självklart kan ni prata med honom om att man blir ledsen av sådana ord,

Men sårad ska du som sagt inte bli. Du betyder jättemycket för honom.

Inte en 4-åring!! Hade han varit 14 hade jag förstått, men en liten 4-åring?

Att han vågar säga sånt till dig tyder ju snarare på tvärtom, han testar dig för att se om du försvinner, inte för att han vill att du gör det, utan för att han vill att du inte gör det.

Barn trotsar mest mot dem de älskar mest, så är det.

Jag förstår absolut att du blir sårad, jag stör mej på att andra här inte alls verkar kunna förstå det! Som bonusmamma ÄR man inte alls lika säker på sin relation som en bioförälder! Jag fick höra allt möjligt från mina bonusar och det som "grundade mej" var att mannen berättade att han fick samma "bajsmackor" serverat av barnen:) men man är så rädd och orolig som bonus tror jag, man vill så himmelens gärna att det ska vara bra. Så kramas lite extra med din sa,bo och fortsätt en öppen dialog där alla känslor är tillåtna. Man får säga bajsbonus ibland när man är ensam med mannen, man får bli sårad som vuxen kvinna som försöker allt hon har till en sammansvetsad familj. Men detta är ett normalt barnbeteende och det kommer vara massa sådana faser genom hans barndom så se till att du och din kille stöttar varandra och tillåt dej tänka ibland "skitunge" och släpp det så du inte ältar förmycket och läser in förmycket i hans bebiskommentarer.

Det är ett normalt beteende för åldern.
Men även om du varit med sen han var ett år, så har ni inte samma självklara relation som man har till sitt biologiska barn. Elakheter tar hårdare när man har en relation byggd på att man behandlar varann trevligt, och att man faktiskt är utbytbara för varann.

Vår äldsta dotter var riktigt anti pappa under en period. Hade det inte varit hans egen dotter så tror jag faktiskt inte att han stannat kvar och tagit mer skit. Det var riktig mobbing mot honom och det kvittade vad jag sa till henne.
Ibland så sa hon även till mig att jag skulle ut i soptunnan, men jag bara sa att -Ohh vad skönt att få sitta där i lugn o ro, inga barn som springer omkring och stojar. Jag kan ju tom få läsa en bok ostört!
Det blev inte så kul för henne när jag bara spelade med sas, och inte tog illa upp.

Prova att spela med, och framför allt ta lätt på det. Barn har ju sådana perioder när bara den ena eller andra duger. Håll ut, och jag hoppas att det drar över fort så han blir lite gullig och kramig innan nästa pestperiod kommer.

 

Helt normalt att en arg, ledsen eller besviken 4-åring vräker ur sig sånt. Även om de inte har någon diagnos. Om du inser att det är ett normalt beteende så blir du förhoppningsvis inte sårad. Mina barn har sagt att de ska flytta hemifrån för att mamma är dum osv. De behöver testa ord och känslor och lära sig hantera känslor med ditt stöd. Det går över om man tar det lugnt och betygar att man själv ändå älskar dom osv.

Sånt säger min äldsta också. Jag är den dummaste mamman i världen och han ska skaffa en ny. Ibland älskar han mig inte och han ska flytta utomlands för att slippa mig när han blir stor. Jag brukar svara att det gör inget om han inte älskar mig för jag älskar honom så mycket att det räcker för oss båda och att om han flyttar så kommer jag med nästa plan. Då blir han jättearg.
Men han är min biologiska och han är en riktig mammagris när han inte är arg så jag oroar mig aldrig. Det är jobbigare med en bonus men ta inte åt dig! Han testar dig bara.

Ja vem har inte fått höra sånt. Säger som alla andra här att det är inget att ta åt sig. De testar som sagt gränser, vilket ju är fullständigt normalt för den åldern. "Pelles mamma är mycket snällare än du", det packas och skall rymmas, man är ful osv....  Andra gånger är man snällast och sötast i hela världen.

 Jag är också bonusmamma och då har man ibland  fått höra att "du bestämmer inte över mig" " du är inte min mamma" "jag vill inte vara här" och andra liknande saker. Andra gånger är man sååå  gosig, det ska kramas och pussas. Även pappan kan få höra att jag är mycket snällare och bättre än han. Typiskt ungar!

Vad barnet egentligen vill höra i sådana lägen är ju att man älskar dom, trots att de tycker man är så "dum". De sätter oss alltså på prov. Försök att inte ta åt dig personligen, utan bemöt barnet med kärlek.

Äh, så säger nog rätt många 3-4-åringar.

Skillnaden är nog att du inte är hans riktiga förälder och du är medveten om det och därför tar du det på ett annat sätt. Hade du varit hans mamma, så hade du nog inte reagerat ¨på samma sätt 

Har också en bonus på som är vedervärdig med sånt där ibland. Även fast jag vet att han bara testar mig och ska visa att pappa är mer värd så är det skitjobbigt när det händer.

Har funnits med i hans liv nästan lika länge som du TS, sen 1½ på 'håll' men på 'riktigt' sedan ca 2 års ålder. Jag har inte den där gosiga bebistiden att tanka styrka ur så för mig blir det tyvärr så att jag känner att jaha men slipp då skitunge. Dock agerar jag inte på känslorna utan jag säger bara som fler andra har sagt att det är tråkigt men jag älskar dig iaf. Han är trygg med dig och testar om du stannar kvar även fast han säger så.

Mamman misstänker diagnos på barnet för barnet slår henne och är jättejobbig säger hon, men jag tror bara hon inte riktigt fattade vad det innebar med barn för vi upplever inte det hon beskriver här.
Hon säger att dagis och kontaktfamilj också säger att han är jobbig men vi har inte fått det bekräftat.

Jag menade inte att jag inte förstår TS utan ville bara tala om för henne hur positivt det är att han testar henne. Då slipper hon ju må så dåligt.

Självklart är banden mellan bonusbarn och egna barn olika. Det känner även jag. Jättetufft många gånger.