Kritiserar mina bonusbarn och pappan blir arg

Jag har det precis som du. Mina bonusbarn är otroligt slarviga och bortskämda. Men när jag påpekar det lite försiktigt så blir han så otroligt stött. Är bara helt otroligt att han inte ser det själv. Han får det bara att låta som att det är mej det är fel på. även en blind skulle se hur hans barn är.Är så otroligt frustrerande. Är precis som att man skulle säga att himlen är blå, men att han istället kommer och säger att himlen är grön. Hela jordklotet vet ju att himlen är blå och inte grön. Är helt säker på att alla skulle hålla med mej om hans barn.Men han får det hela tiden att låta som att jag har fel. Sen blir han sur och jag blir tystlåten och drar mej undan och får sen höra att jag varit sur. men det är ju han som varit sur .Detta pågår ständigt och blir tyvärr bara värre och värre och tydligare och tydligare. Kunde väl acceptera när hans barn var små att de var som de var. Men nu när de är stora så kan jag bara inte acceptera det. Tror aldig detta kommer lösa sej tyvärr.

Jag har inga bonusbarn, men det jag tänkte på när jag läser era inlägg:

Kritik mot de egna barnen från någon annan är ofta rätt känsligt......inkluderar kritik av en själv eftersom det innebär att man gjort fel själv i sin fostran alternativt det är något fel på barnen = man intar försvarsposition. Ett bra sätt är att inte skuldbelägga andra utan använda jag-budskap. Istället för "Dina barn X och Y är så slarviga och slänger sina strumpor överallt" så "Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt när det ligger smutsiga strumpor på golvet. Hur kan vi lösa det?" Kanske kan ni sätta er ner tillsammans och komma överens om regler som gäller alla som så att säga bor i ert hem - på heltid eller veckovis eller hur det nu ser ut för er? - som att man plockar undan efter sig i köket om man tagit mackor, slänger sin tvätt i tvättkorgen eller vad det nu är som ät stora stötestenar.

Bara tankar  

Vi har satt upp gemensamma regler i hushållet som gäller för alla som bor i det, datatider, utevistelse, hur mycket sysslor man har osv . Självklart har jag och mannen lika rätt att säga till när våra regler inte följs. Exempelvis som hos TS ska då alla skolbarnen klara av att plocka upp efter sig annars säger vi till. Plockar absolut inte upp efter dom, det får dom sköta själva!

Sluta upp att be om ursäkt när du säger vad du verkligen menar. och framför det sakligt.
Tycker du det är jobbigt att han blir sur, så ansträng dig ändå att va som "vanligt", prata och gör det du brukar.  Varje gång du ber om ursäkt (utan anledning) och stryker som katten kring het gröt, så befäster du att du inte vet vad du pratar om och att du har fel.
Jobba på att stå på dig när du anser dig ha rätt, och även på att låtsas som ingenting.