HJÄLP Kattunge ca 8 veckor avlivningshotad pga fel på ögat
Jag länkar till den här tråden, för problemet är ungefär desamma men jag hittade inget riktigt svar på problemet. Så lyckeliten22 hur gick det med den lilla kattungen och blinkhinnan? Snälla svara så snart du kan. Eller om någon annan har ett svar på hur jag ska göra. Det handlar egentligen om två problem, kattungens öga och veterinärvård och att ta hem en kattunge som egentligen borde vara hos sin mamma eller att den blir avlivad, just pga ögat.
www.familjeliv.se/Forum-23-411/m70409472.html#replyformanchor
Förra veckan var jag och en kompis och besökte en kvinna som ha en massa kattungekullar. Vi bor på landsbygden och den här kvinnan bor i en liten, liten by utanför. Vi var dit i ett annat ärende, men eftersom hon hade katter, så gosade jag så klart med dem. Då visade det sig att hon hade flera kullar med kattungar i olika åldrar, allt från nyfödda kattungar till en kull med ca 8 veckors kattungar och en massa vuxna och halvvuxna utekatter. Kvinnan sa att de är 10 veckor, men jag är övertygad om att den är högst 8 veckor då jag själv hade en kull kattungar för många, många år sedan.
I en av de äldre kullarna så var en liten kattunge på ca 8 veckor gammal som hade exakt samma problem som lyckeliten22 beskriver i tråden som jag länkade till. Ena ögat är täckt med en blinkhinna och ögat är betydligt mindre än andra ögat, så det ser ut att ha stannat i växten. I yttersta ögonkanten ser det ut som om den har blivit riven av någon av de andra katterna i ögat och att blinkhinnan därför ligger över ögat. Blinkhinnan rör sig lite när kattungen rör på ögonen, så jag tror att det kan gå att åtgärda hos veterinären.
Kvinnan är verkligen ingen seriös "uppfödare" det förstod jag av antalet katter och kattungekullar. (Det är mycket vanligt här på landsbygden tyvärr) Men jag frågade henne ändå om hon varit till en veterinär med kattungen. Men hon sa att de inte var någon mening då det kostar för mycket. Jag bad henne att gå ändå men hon vägrar och menar på att om kattungen inte repar sig och är blind så kommer hon att avliva den eftersom hon har flera andra kullar och har svårt att bli av med dem.
Jag erbjöd mig då att jag kunde ta kattungen till veterinären för att kolla upp det och hjälpa kattungen, men jag fick inte det för henne om jag inte övertog kattungen på direkten. Men kattungen är ju alldeles för liten för att lämna mamman i den åldern. Jag uppskattade åldern till ca 7-8 veckor gammal, men hon sa att den är minst tio veckor gammal och att de är redo att flytta för länge sedan. (ryser)
I går ringde kvinnan till min väninna och frågade om jag ville ha kattungen? Om inte så kommer hon att avliva den, eftersom ingen vill ha en halvblind katt och hon hade mer än nog av kattungar att hitta hem till. Nu mår jag så förfärligt illa och tänker på den lilla kattungen. Mitt hjärta brister över lillstackarn. 
Jag tänker att kattungen egentligen är alldeles för liten och borde vara hos mamman, medan hon vill avliva den om jag inte vill ha den innan i kväll. Ja, jag vet att det är olagligt att hota med avlivning, men det är så det går till här på landsbygden. Vi har ingen veterinär i närheten och min tanke var att köra den till närmsta veterinären som är minst 20 mil bort ToR.
Hur fasen gör man i en sån här situation? Tar jag inte kattungen så avlivar hon den, tar jag den så har den ändå ett behov av sin mamma i några veckor till och den behöver verligen vård för sitt öga, men den kostnaden är jag beredd på att ta. Jag är långtidsarbetslös och hemma hela dagarna, så ensam blir den ju inte, men ändå, den är ju inte tio veckor som hon påstår. Jag har ju inga andra djur och ingen annan katt som den kan präglas på. Jag slits verkligen sönder av detta och måste lämna svar i kväll senast.
Min lilla kattunge är räddad tillsammans med mamman och sitt syskon och den andra kattfamiljen också. De befinner sig i ett tillfälligt jourhem just nu. Jag ska hämta hem henne nu i helgen eftersom hon är lite drygt 12 veckor nu.
Jag är så glad att allt gick bra och att tanten faktiskt insåg att det inte gick att fortsätta som hon gjort. Jag tror att det var veterinärens ord som hon blev rädd för. Vi behövde aldrig kontakta länsstyrelsen. 
Jag fastnade för henne redan när jag såg henne första gången och även om jag hade kunnat välja någon av de andra kattungarna så är hon så speciell för mig nu då jag kunnat följa hennes öde sedan hon var så liten. Hon kommer att klara sig bra med bara ett öga sa veterinären, men bara som innekatt eftersom hon inte har något djupseende.