Någon insatt som kan ge mig råd?
Hej,
Jag och min man separerade för två år sedan och löste då boende, vårdnad och umgänge själva utan inblandning av familjerätten.
Vårdnad har vi gemensamt, har alltid tänkt att det kanske så är bäst för barnet.
Han gick med på att dottern som idag är snart 6 år skulle bo på heltid hos mig vilket hon gör ( det var mitt önskemål) och vi har det på pappret, i beslut från tingsrätten att vi är överens om det, när de skilde oss.
Å andra sidan gick jag med och skrev på att vi inte ska dela vår gemensamma egendom ( allt vi ägde tillsammans för vi var gifta, lägenhet som vi inte hade något lån på längre, bil, möbler och alla pengar som var på hans konto fick han alltså behålla själv kvar, jag tog med mig bara en mindre summa pengar som jag hade sparade på mitt konto), ja med andra ord har han sålt sin dotter för att inte behöva dela egendomen med mig.
ja, jag vet att det låter konstigt, men han gav mig dåligt samvete, att det var han som kämpat så hårt och tjänat mycket, trots att jag jobbade också och tog nästa själv hand om vår dotter och hemmet (men det är inte det jag vill att ni ska fokusera på här nu).
Jag och dottern har haft det bra sedan dess, jag arbetar, tar väl hand om henne, hon mår bra, hon fungerar bra på dagis osv... Han har inte varit involverad i henne, han tar inga vab dagar, han lämnar/hämtar inte på förskolan mm...när hon är sjuk vill han inte ta henne utan säger att hon bor hos mig och det är jag som ska ta hand om henne vilket jag ju gör självklart... ska nämna att han betalar underhåll enligt fk 1300 kr.
Att dottern bor hos mig på heltid har gett honom möjlighet att fortsätta sitt liv på samma sätt som tidigare, dvs. att arbeta mycket som han har gjort under hela tiden, han har ett jobb på heltid och två extra jobb, på de två extra jobben får han upp mellan en 50-100% nästan en heltid till, vilket har också gjort att han träffar dottern oregelbundet, vi har inga rutiner och ingen struktur på umgänge utan han träffar henne när han vill, dvs när han hinner för han inte har så mycket ledig tid.
Och det är oftast så att en vecka tar han henne antingen lördag eller söndag mellan kl.10:00 och kl.17:00 och varannan vecka tar han henne t.ex kl.10:00 på lördag och lämnar henne på söndag runt kl.14:00, och inte det regelbundet heller och då tar han hjälp av sin mamma för han måste jobba även då, så dottern t.ex sover över hos sin farmor och hon passar henne de timmarna har arbetar.
Och jag har ju gått med på allt bara för att ha möjlighet att hon bor hos mig på heltid.
Problemet är att jag har gått vidare och har en sambo som min dotter står väldigt nära till,han är nästan som en extra pappa till henne och hjälper mig med henne.
Jag tror att min ex är avundsjuk på relation mellan vår dotter och min sambo (men han får skylla sig själv för det, jag förbjuder inte honom att vara mer involverad i dottern,det är han som inte har tid)
så att han bara trakasserar mig nu, anklagar för det ena och det andra vilket gör att jag känner att jag måste vara på min vakt hela tiden, vet inte vad nästa han kan hitta på, jag blir stressad av det och har ingen lugn och ro i vardagen.
Han har också börjat hota att ta dottern om två-tre år till så att vi har varannan vecka. Han är en arbetsnarkoman som har svårt att släppa de här extra jobben och eftersom jag känner honom, vet jag att hans plan är att jobba mycket ett tag till tills han väl kommit upp i en summa pengar som hans mål är, dottern hinner bli större och mer självständig fram tills dess och det blir lättare för honom att ta hand om henne så klart när hon är 9 år t.ex än vad det var när hon var 4, när vi separerade, för som sagt som det är nu, har han ingen möjlighet att ha henne hos sig under veckan, likadant under helger, när han är så mycket borta hemifrån pga arbete.
Och det är det som gör mig så ledsen, besviken, bitter och förbannad, att han ska bara kunna ta henne ifrån mig när hon blir lite större och fram tills dess har han mig som ska sköta och ta hand om barnet.
Vill betona att jag inte har något emot att de träffas, de gör ju det på helgerna efter hans schema och jag vill så gärna att hon ska kunna bo hos mig på heltid i framtiden också och få träffa honom på helgen.
Vad kan jag göra? Ska jag vända mig till familjerätten och försöka få fasta tider för umgänge på helgerna? Den dom vi har fått från tingsrätten där han har gått med på att hon ska bo hos mig på heltid, gäller det för alltid så att säga, eller kan han stämma mig och ändra det?
Ursäkta att det är så långt och hoppas att någon kan ge mig lite råd.