Nu ska vi separera.

Usch vad hemskt för er! Men jag tycker det verkar som om era barn har en stark och klok mamma! Du kommer fixa detta!

Tack!!!! Klok vet jag inte, kanske! Jag måste vara ärlig mot mig. Synd att han inte varit det mot sig o mig! Måste tänka " vuxet" när man har barn. Tack en än gång!

Oj .. Känns som att min sambo skulle ha skrivit detta .... Här är de jag som velar. Och han älskar mig över allt annat... För mig ver jag inte vad jag ska göra . Han säger bara att han kommer vänta .. Å att han vill leva med mig hela livet m.m. Jag vill veta om känslorna kommer tillbaka :/ jag vill inte såra han . Jag vet inte vad jag ska göra :/

Helt ärligt så tror inte jag att dina känslor kan komma tillbaka till det de var en gång. Förstår att de måste län as hemskt för dig med. Men det jag sagt till min sambo är att jag ångrar att han inte varit mer ärlig mot sig själv och mig. Jag skulle inte gått omkring i en lögn. Detta har hänt mig två gånger nu och kanske att jag nu inser att det här funkar inte längre. Prata å prata men va ärliga mot varandra. Va aldrig rädd för att lämna för att göra nån ledsen. Du är huvudrollen i din film.

Jag vet ibte alls ... Jag vill få tillbaka känslorna för att jag vet att de finns ingen annan kille som skulle älska mig så högt som han gör ..... Å alla säger man han som är så snäll kan du väl inte lämna .... Sen tror jag de handlar om rädsla . Rädd att såra han om jag lämnar han. Rädd att bli själv resten av livet .. Och att min dotter kommer inte få några helsyskon :/ allt är bara kaos .....

Kaos är det med känslor ibland. Men att lyssna på vad andra säger gör man, jag med. Även om vi vet att det är bara en själv som kan avgöra. Jag som blir lämnad nu kan bara säga att jag är livrädd att stå själv. Plus med 3 barn. Men ändå nånstans inom mig vet jag att detta är rätt. Vi måste kunna vara kompisar och kunna prata. Sen att jag älskar honom otroligt mkt gör ju intressekonflikter bättre, men ju längre tiden har gått har jag insett att han är en vän som jag kan älska. Sen kommer den dagen han eller jag träffar nån ny och då vet ingen vad som kan hända. Om jag blir svartsjuk och då kanske inser att jag inte kunnat komma över honom. Men om jag träffar nån ny vet jag att ex kommer bli glad. Hur sorgligt det än låter! Men jag som mamma till 3 hur stor chans har jag att hitta nån som vill ha mig. Småtjock och allt! Men att träffa nån är ju inte mitt mål på ett tag. Jag måste hitta mig själv o forma en vardag åt mig o ungarna.

Okej. Jag är sjukt rädd att vara själv.. En del i mig vill bort den andra tror sig vilja stanna. Eftersom jag vet tryggheten..

Ibland önskar jag att de va var han som kom hem å sa att han har träffat en annan .. :

Mili01, känner verkligen igen mig i det du skriver. Allt egentligen. Är i samma situation med en sambo som har mer känslor för mig än jag har för honom. Vi har en tvååring ihop och det gör ju såklart beslutet betydligt svårare. Har varit tilsammans i sju år till sommaren och ja tryggheten finns ju där såklart. Har tidigare varit rätt dåliga på att prata med varandra kring våra tankar och känslor, men efter några rejäla snack har det blivit bättre.Vi gjorde nästan slut för någon månad sen, men sen när det var dags att gå och sova kom alla känslor ifatt och det kändes tomt något så enormt. Det slutade med att vi båda kom fram till att vi skulle ge det tid och försöka kämpa. Försöka hitta på mer saker tillsammans, både med och utan barn m.m. Men nu är jag i dessa tankar igen och har till och med börjat småtitta på lägenhet till mig och dottern. Vet inte exakt hur allvarligt det är denna gång, men tänker att beslutet kommer närmare och närmare.

Det känns på något sätt skönt att höra liknande saker från någon annan i samma situation. Var ju ett tag sen det skrevs i denna tråd dock, hur har det gått för er alla?

 

Hej Här letas det lägenhet för fulla muggar. Även om vi inte är osams på något sätt så börjar situationen bli jobbig. Efterlång ledighet så blev det så konkret på något vis. Blev småtjafs när vi va hemma båda samtidigt. Att det ska vara så himla svårt att hotta lägenhet i vårat område. Vi har barnen här både i skola o dagis. Vi bor lite utanför Norrköping i Åby. In till Norrköping är de 1,5 mil. Men börjar kolla mer inåt då jag snart blir desperat. Om jag finner något på " rätt" sida stan med borr ju bra. Kommer ändå bli mkt köra ändå ut till Åby. Jag vill inte att de ska behöva byta skola o dagis. Håll tummarna snälla att jag hittar något snart!

Hej, förstår att det är jobbigt att bo tillsammans när ens förhållande är över. Jobbigt läge att det ska vara så svårt att hitta lägenhet, men det verkar vara rätt vanligt med bostadsbrist. Själv har jag snart sju års kötid, men får ändå inte någon lägenhet. Åtminstone inte i närheten av dotterns förskola. Vill inte heller att hon ska behöva byta förskola bara för att jag kommit fram till att det kanske är dags för oss som partners att gå vidare.
Drömscenariot är ju att hitta en bra och trivsam lägenhet i närheten av varandra så att det faktum att vi förmodligen kommer att flytta isär inte blir värre än det behöver, för dotterns del. Jag håller verkligen tummarna för att du hittar något snart så att ni båda kan gå vidare och förhoppningsvis bli lyckligare på varsitt håll. När det gäller mig så är inget helt klart än någonstans. Inte ens i min egen hjärna till att börja med. Men jag har funderat gode länge på det här och själva beslutet kommer och går.. Ibland känns det okej, men för det mesta funderar jag ihjäl mig över vad som komma skall. Vad som skulle hända om jag/vi tog steget.. Jag känner mig rädd när jag tänker på det. Är en sån här person som gärna vill ha allt utstakat innan jag gör något förhastat samtidigt som allt som har med framtidstankar skrämmer mig.. Skulle gärna prata mer med dig genom fl-mailen istället då jag helst inte vill skriva alltför mycket om mig här. Hoppas att det löser sig på bästa sätt trots er situation. :)

Skriv till mig på den andra mejlen så kan vi prata mera där. Skönt att ha nån som vill göra det?

Hej Indecisive, har skickat ett meddelande till dig. Svara gärna. Är i samma sits som du.