Jag är nyfiken - hur har eran mognadsprocess sett ut?
Ja vi mognar väl alla olika fort och på olika sätt. Det som man uppskattade som 20-åring kanske man inte uppskattar när man är 30 eller 40.
Själv har jag mognat i dessa steg sedan jag var tonåring.
1. Fick raseriutbrott i tidiga tonåren, men blev lugn som en filbunke i 17-18 års åldern, då jag insåg att man inte kommer någon vart med att bli arg för allt som går en emot eller så fort någon är otrevlig eller snackar skit. Insåg att man mår bara dåligt själv. Förändrade mig i grunden för att jag ville det.
2. Slutade lyssna på hårdrock / metal och klä mig som en hårdrockare efter 25, då jag inte längre hade något behov av att verka tuff och ha en ytlig attityd. Dessutom uppskattade jag inte musiken längre, då jag började uppleva den som aggressiv och depressiv. Den fick mig att må sämre än vad jag skulle kunna må. (Prova att lyssna på aggressiv metal när du är riktigt fyllsjuk så förstår ni vad jag menar).
3. Vid 30 började jag släppa mitt ego och började lyssna på och ta in mer vad andra människor sa och ta intryck av andras åsikter och tankar. Började respektera människor för vad de var, slutade känna fiendskap med de som hade andra åsikter och värderingar.
4. Vid 32 (ca) beslutade jag mig för att sluta låta mig påverkas av människor som inte mår bra psykiskt, vilket ledde till att jag sa upp vänskapen med en del gamla kompisar som bara påverkade mig i negativ riktning. Obs att detta inte betydde att jag slutade bry mig om andra, bara att jag slutade låta mig påverkas.
5. Vid 35 insåg jag (något som var mycket värdefullt för mig) att en människa med fördomar och åsikter som jag tidigare såg som "onskefulla", inte per definition är en dålig människa. Upptäckte att de flesta följer vad som är politiskt korrekt och tror att de är "goda" människor bara för att de står för åsikter och värderingar som allmänt anses goda, som antirasism, allas lika värde och att man ska bry sig om och vurma för utsatta grupper i samhället. Kom till den viktiga slutsatsen att en människa inte får några "godhetspoäng" bara för att hon gör det hon tror är rätt. Det är i vilket perspektiv man sätter sina värderingar och ideal i. Och att godhet respektive ondska ofta är något i högsta grad subjektivt.