Bor med min kille och hans barn. Har ruttnat totalt på "bonusens" respektlöshet och att ständigt ha hen här som en jävla hemorojd. Får aldrig vara ifred! Behöver tips på hur man "står ut". Jag ska flytta så det behöver ni inte säga men kan inte det just nu, så hur gör ni andra som räknar dagarna tills ni blir av med fanskapet..?
Om det nu är en unge i sena tonåren så är det väl inte jättekonstigt att den är rebellisk. Men det blir nog inte bättre av att du kallar den för fanskap osv.
Mitt tips är väl isf bara att sätta ner foten ordentligt. Många är ju lite vildare i tonåren.
Hur länge har du bott med dem? Har du funnits i barnets liv länge så borde det väl inte vara något problem att sätta ner foten. Detsamma borde väl gälla din sambo.
TS, du skriver väldigt omoget och får därför inga seriösa svar. Men jag förstår din frustration till 100%! Har varit i samma sits som dig och jag var verkligen glad och naiv när jag såg fram emot att lära känna min sambos barn. En av de studerade utomlands och än idag 6 år senare har jag inte träffat personen eller pratat med henne. Men jag har fått många, många sms och mail om hur hatad jag är osv, hur värdelös jag är som inte har universitetsutbildning, hur äcklig jag är osv. Jag har ALDRIG någonsin svarat på ett enda SMS. Det andra barnet som jag bodde tillsammans med försökte jag med i 2 år. Hon var inte direkt otrevlig men har än idag inte frågat mig en endaste fråga utöver när maten är klar och när pappa kommer hem. Ändå försökte jag i 2 års tid göra allt för att vi skulle ha en relation. Övningsköra, fixa med lägenhet, köpa saker, köpa sånt som jag vet tonåringar vill ha, skjutsa, hämta, ställa upp med allt som behövdes. Efter 2 års tid flyttade hon till sin mamma och då gav jag upp. Eller hjälpte till att fix lgh senare men det ångrar jag idag för det förtjänade hon inte. Så visst förstår jag din ilska. Man blir inte en elak "styvmamma" över natten. För mig tog det ett par år. Idag bryr jag mig inte ett dugg om ungarna och skulle aldrig någonsin ställa upp för nån igen. Visserligen är de över 18 år nu men skulle nåm behöva flytta hit ens för en månad skulle jag rakt av säga nej. Deras pappa får umgås med de hur mycket han vill, men hit är de absolut inte välkomna.
Ni som skriver att TS beter sig vidrigt som kallar det snart vuxna "barnet" för fanskap osv..kanske är det för att hon skriver av sig här? Hennes bubbla har nu spruckit av ungens påhopp,och hon orkar inte med sammetslena ord mera? Synd att det är hon som måste flytta och inte den snart vuxna ungen??
Nej, det finns inga tips! Man står helt enkelt inte ut med de där bölderna.